tag:blogger.com,1999:blog-8272596449458831602024-03-05T16:38:55.576+01:00Peo Bengtsson, författare. Unknownnoreply@blogger.comBlogger1284125tag:blogger.com,1999:blog-827259644945883160.post-37605801668941852652024-01-28T09:27:00.005+01:002024-01-28T09:27:47.599+01:00Att skriva spänningsromaner. <p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivWQuhGzGg1OGRe189YFejAZG6keezf-a2nboWICp7uwcheDIAHzFnOvUd_wPKoW0JhnW6jZYtNXvet2mjFdqZ6HarEddnKUqt2AOlUEaR0dIwZLQMaphyfxhOcwV_xFN9Twb4jCWObycElwmXtXKWngNcO3QIriIlLkzdYQ5tmMreL2au-_KT6elFWBd5/s4032/IMG_3340.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3024" data-original-width="4032" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivWQuhGzGg1OGRe189YFejAZG6keezf-a2nboWICp7uwcheDIAHzFnOvUd_wPKoW0JhnW6jZYtNXvet2mjFdqZ6HarEddnKUqt2AOlUEaR0dIwZLQMaphyfxhOcwV_xFN9Twb4jCWObycElwmXtXKWngNcO3QIriIlLkzdYQ5tmMreL2au-_KT6elFWBd5/w640-h480/IMG_3340.jpg" width="640" /></a></div><br />Jag vill kunna röra mig fritt mellan genrer. <p></p><p>När jag inledde skrivandet på allvar, runt 2011, fanns det ett par relationsromaner i mitt huvud som jag hade lust att få ur mig. </p><p>Det resulterade i <b>Mannen utan ryggrad, Kärleken passerade här en gång, Så länge du är min syster, Vara Frank, Vindstilla dagar på öde platser</b> och <b>Min bästa väns fru</b>. </p><p>Så kom idén att skriva spänning. Felicia Welander och jag tog sats och skrev en följetong åt Storytel, som lästes in av Ingela Olsson. En spänningsroman i tio delar, kallad <b>Önskebrunnen</b>. </p><p>När Valle och jag började prata allvar om att skriva något tillsammans så hade jag bilden av den solitära kvinnan Kirsten klar för mig. Jag var i startgroparna för att börja skriva, på min kammare, men Valles energi fick mig att sakna att spela i band, jag ville vara i team med någon igen, vi bollade tankar fram och tillbaka och det blev uppenbart att vi skulle skriva det här projektet tillsammans. </p><p>Kirsten försöker. Hon vill väl. Men människor runtomkring henne har andra planer. </p><p>Vi skrev <b>Dit antiloper kommer för att dricka </b>och skickade in den till Lavas romantävling och blev topp tre bland de inskickade manusen och fick ett kontrakt på en romantrilogi. </p><p>Nu har <b>Ett kloster på månen </b>släppts, del två i trilogin. </p><p>I skrivande stund arbetar vi på tredje och avslutande delen om Kirsten Hvitfeld. Den romanen kommer att släppas under 2025. </p><p>Att skriva en serie spänningsromaner är utvecklande och lika inspirerande för oss som jag hoppas att det är för läsarna (eller lyssnarna.)</p><p>Olika genrer? Ja, varför inte? </p><p>Vad jag ska skriva efter att tredje delen är lämnad till förlaget står skrivet i stjärnorna. </p><p>Kanske en relationsroman igen. </p><p>/Peo</p><p><br /></p><p>(<b>Dit antiloper kommer för att dricka </b>och <b>Ett kloster på månen </b>finns där böcker finns, i danskt band, som e-böcker eller som ljudböcker, inlästa av Charlotta Åkerblom.)</p><p><br /></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-827259644945883160.post-86745217685599820362023-10-26T15:56:00.000+02:002023-10-26T15:56:37.355+02:00Ett kloster på månen. <p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYeVOPP2so5MB20FPNh2svizDTkwdJF2wc9dDzVqPZOBxWU_02m8duk2k67qSNMOu_zMMfojP0fU4WBJRa4TC8sU-L-k2tWKp8BIcmNh9MkVQ5l_xOfRfvM8y5Fe6Qh6vBRdb6KjVUsMKlv9hcJ8MNLoReS9Oc_8j88UsJK8_gNDqvHjg7tq8i0Pnhm97Z/s2598/Kloster.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2598" data-original-width="1618" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgYeVOPP2so5MB20FPNh2svizDTkwdJF2wc9dDzVqPZOBxWU_02m8duk2k67qSNMOu_zMMfojP0fU4WBJRa4TC8sU-L-k2tWKp8BIcmNh9MkVQ5l_xOfRfvM8y5Fe6Qh6vBRdb6KjVUsMKlv9hcJ8MNLoReS9Oc_8j88UsJK8_gNDqvHjg7tq8i0Pnhm97Z/w249-h400/Kloster.jpg" width="249" /></a></div><br /><p></p><p>"Ett kloster på månen" tar vid där "Dit antiloper kommer för att dricka" slutade. </p><p>Det är alltså en direkt fortsättning på Antiloper och det är spoiler alert redan i första kapitlet, så jag rekommenderar att du läser eller lyssnar på "Dit antiloper kommer för att dricka" först! </p><p>Kirsten Hvitfeldt är tillbaka! Bägge romanerna finns på ljud, som fysiska utgåvor och som e-böcker. </p><p>Både "Dit antiloper kommer för att dricka", samt "Ett kloster på månen" är inlästa av Charlotta Åkerblom. </p><p>Finns där böcker finns. </p><p>/Peo</p><p><br /></p><p><br /></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-827259644945883160.post-53556865448097218652023-05-05T09:31:00.005+02:002023-05-05T09:33:17.001+02:00Romaner och följetong på Storytel. <p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNadCgea05_rQYJ4cD6-9UdHROW2q1KzOyfIiW5vhEhLuqEX-Lw0PJOQLm8vizhmT18Ec7gcjR663t-P3nUhL6YGc_kh8PNj_kLdxt3tnNakRz7fCzmtKWBDdDlMwIlbS4NPBKMBPt70PlEdBI8v4bqObxPhAeqqsU9MeVbZR_g_z5v3v9XqroL1bCIQ/s640/EUOY0143.JPG" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="640" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNadCgea05_rQYJ4cD6-9UdHROW2q1KzOyfIiW5vhEhLuqEX-Lw0PJOQLm8vizhmT18Ec7gcjR663t-P3nUhL6YGc_kh8PNj_kLdxt3tnNakRz7fCzmtKWBDdDlMwIlbS4NPBKMBPt70PlEdBI8v4bqObxPhAeqqsU9MeVbZR_g_z5v3v9XqroL1bCIQ/s320/EUOY0143.JPG" width="320" /></a></div><br /><p></p><p><br /></p><p>En del av mina romaner finns på Storytel. Du hittar dem här: <a href="https://www.storytel.com/se/authors/peo-bengtsson-12839" target="_blank">LÄNK</a></p><p><br /></p><p>/Peo</p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-827259644945883160.post-72249329693187783422023-04-04T14:55:00.004+02:002023-04-04T14:56:44.364+02:00Författarsamtal, 12/5 i Gamla Stan, Stockholm. <div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://www.stockholmsbokhelg.se/program/2023/forfattarsamtal-15/" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;" target="_blank"><img border="0" data-original-height="630" data-original-width="500" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3ErM2Zqr7nkVfJYFt8LyinNJ2yn_Zt3EKF1rvMGss3bONYfMVCOMQD9CMSExdVpV39EQfo64V26V8xCuVmM1UZvxJ4zFmrrSuXWvPjRYGmctA-dnZ_lywB9SLH58P9CMzIGuUeMXw3k93csTBZOawcy_ATO6c0jX8CvArud5Dwt-B60ST06C2algs1Q/s320/Dit_antiloper_kommer_Boookea.webp" width="254" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">(Klicka på bokomslaget för mer info)</div><br /><p><br /></p><p><br /></p><p><br /></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-827259644945883160.post-45448922069359468022022-11-30T11:06:00.001+01:002022-11-30T11:06:17.411+01:00Bara barn.<p> (Äldre texter, publicerade på andra ställen, initialt.) </p><p><br /></p><p></p><p class="Standard" style="line-height: 150%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><strong><span style="mso-bidi-font-family: Mangal;">Bara barn.</span></strong><o:p></o:p></p>
<p class="Standard" style="line-height: 150%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="font-family: "Garamond",serif;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="Standard" style="line-height: 150%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="font-family: "Garamond",serif;">Hon skrev ett brev
från andra sidan jordklotet och berättade att hon hyrde ett hus på en strand av
en fiskarfamilj och att hon försökte skriva en bok. Det fanns givetvis inga
garantier för att hon skulle lyckas, men hon var fast besluten att försöka och
hon skrev att hon hade tiden på sin sida. <i>Det finns ingenting som tvingar
mig att komma hem </i>skrev hon. <i>Jag stannar tills jag har tvåhundra sidor.</i></span><o:p></o:p></p>
<p class="Standard" style="line-height: 150%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="font-family: "Garamond",serif;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="Standard" style="line-height: 150%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="font-family: "Garamond",serif;">Jag skulle ha
velat fråga henne en massa saker. Om varför hon bröt upp så plötsligt från
Stockholm, vad det var som fick henne att packa väskan och ge sig av. Om hon
hade planerat det eller om hon följde en impuls. Hur mycket pengar hon hade med
sig, vad hon gjorde när hon inte skrev och så vidare. Men det fanns ingen
adress dit jag kunde skicka mina frågor. Så jag fick gå omkring i blåsten på
Odengatan och undra.<o:p></o:p></span></p>
<p class="Standard" style="line-height: 150%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="font-family: "Garamond",serif;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="Standard" style="line-height: 150%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><i><span style="font-family: "Garamond",serif;">Jag läser </span></i><span style="font-family: "Garamond",serif;">”<i>Just Kids</i>”, skrev hon. <i>Det är
den enda bok jag behöver.</i></span><o:p></o:p></p>
<p class="Standard" style="line-height: 150%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><i><span style="font-family: "Garamond",serif;"><o:p> </o:p></span></i></p>
<p class="Standard" style="line-height: 150%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="font-family: "Garamond",serif;">Så då gick jag ner
till Akademibokhandeln och bläddrade lite i den. Blev nyfiken och köpte den.
Och så förstod jag vad hon menade. Kanske kunde hon spåra något hos sig själv
som påminde om Patti Smiths vilja att lyckas som konstnär, jag vet inte. För
mig fanns där berättelsen om det New York som jag upplevde så lite av när jag
själv var över i stan: febern, dramatiken, folkmyllret, trafiken, konsten,
kläderna och rockmusiken. Där mellan pärmarna på den boken fanns allt jag
sökte. <o:p></o:p></span></p>
<p class="Standard" style="line-height: 150%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="font-family: "Garamond",serif;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="Standard" style="line-height: 150%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="font-family: "Garamond",serif;">Jag skrev ett svar
på hennes brev och lade det i ett kuvert som jag slickade igen. Men eftersom
det inte fanns någon adress dit jag kunde skicka det, behöll jag brevet i en
låda och väntade på att hon skulle komma hem igen. Med eller utan manus. Det
tog tre år innan jag fick se henne. Men en dag ringde hon och så sågs vi nere
på det vanliga stället. Då gav jag henne brevet.<o:p></o:p></span></p>
<p class="Standard" style="line-height: 150%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="font-family: "Garamond",serif;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="Standard" style="line-height: 150%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="font-family: "Garamond",serif;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="Standard" style="line-height: 150%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="font-family: "Garamond",serif;">/Peo<o:p></o:p></span></p>
<p class="Standard" style="line-height: 150%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="font-family: "Garamond",serif;"><o:p> </o:p></span></p><br /><p></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-827259644945883160.post-40487746146485572912022-11-30T11:04:00.000+01:002022-11-30T11:04:01.961+01:00Den illitterata alfahannen. <p> (Äldre texter, publicerade på andra ställen, initialt.) </p><p><br /></p><p></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 14.0pt; line-height: 200%;">Den illitterata alfahannen. <o:p></o:p></span></b></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">Kan
det verkligen stämma att veckan efter Bokmässan i Göteborg så blir de veneriska
mottagningarna runt om i Sverige nedringda av människor som vill veta varför
att det svider när de går på toaletten och kissar? Det här berättade en läkare
för mig, som jag råkade hamna i samspråk med sist jag åkte tåg. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">”Det
är den där hotellfesten som pågår varje kväll på <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Avenyn </i>när mässan har stängt, som ställer till det”, sa han. ”Det
är där bokbranschens aktörer byter könssjukdomar med varandra.” <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">Ӏr
det verkligen så illa?” frågade jag och försökte att inte låta alltför
sensationslysten. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">Läkaren
satt och såg märkvärdig ut och nickade allvarligt mot mig. Vi förde
kaffekopparna till läpparna och en fundersam tystnad uppstod. Jag vågade inte
röra mig ur fläcken.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">Så
här är det: doktorer gör mig alltid lite rädd, som om allt de säger kommer att
bringa olycka över mig och hela min familj. Ja, jag kanske är hypokondriker och
visst självmedicinerar jag lite för mycket för mitt eget bästa (mest kyssar och
poesi.) Men tro mig, det är endast för att minimera kontakterna med läkarkåren.
De skrämmer skiten ur mig. Och den här läkaren, som satt inne med så mycket info
om författares, förläggares och bokälskares sexualvanor, han skrämde mig mest
av dem alla. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">Att
avslöja mitt största intresse för honom (att läsa, att skriva), var helt klart
ett misstag och han högg tag i mig som ett rovdjur. Han ville <i style="mso-bidi-font-style: normal;">prata uppriktigt</i>, som bara två
främlingar på ett tåg kan göra när de vet att de aldrig kommer att ses igen. Kanske
var han bara sällskapssjuk, jag vet inte. Då drog han till med det där om
bokmässan. Jag har tyvärr fått en borgerlig uppfostran, vilken hindrar mig från
att bara resa mig från samtal och gå min väg. Det är min absoluta akilleshäl
och ni måste lova att inte avslöja det för någon. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">”Kan
vi inte prata om något annat?” frågade jag. ”Berätta om någon bra bok du har
läst på sistone.” <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">”Jag
läser inget annat än facklitteratur”, svarade han. ”Och jag försöker undvika
det också.” <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">Aha,
tänkte jag. Här sitter ett bevis på det illitterata könet, mitt framför mig.
Han är arketypen för den man som aldrig läser litteratur, som inte reflekterar
över det heller. Han har makt i samhället, tjänar bra med pengar, åtnjuter
inflytande och blir lyssnad till. Men. Han. Läser. Inte. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">Troligen
lever han med en kvinna som läser i hans ställe. Ja, allt det där känner ni ju
redan till, kära läsare på Bokhora. Det har skrivits spaltmeter om männen som
inte läser; det är alfahannarnas sammansvärjning som jag vet så lite om och
borde försöka förstå. Men här satt alltså arrogansen personifierad mitt emot
mig och jag hade världens chans att fråga honom om ointresset för det skrivna
ordet, om jag bara visste hur jag skulle göra det på ett snyggt sätt. Vilket jag
inte gjorde. Mannen tittade ut genom fönstret en stund och suckade. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">”En
gång i tiden var jag filantrop, det var därför jag ville bli läkare”, sa han
plötsligt. ”Med åren har jag blivit misantrop.”<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">”Bitterhet
är ett gift”, svarade jag. ”Försök undvika det.” <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">Han
tog ingen notis om vad jag sa, utan fortsatte: <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">”Men
nu, efter att ha arbetat på en venerisk avdelning i några år, och tvingats ta
emot alla dessa människor efter bokmässan i Göteborg, jag då har jag fan blivit
nihilist.” <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">Och
det måste vi ge den illitterata alfahannen: Han kunde slänga sig med ord. Fråga
mig inte var han hade lärt sig dem. <span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">/Peo<o:p></o:p></span></p><br /><p></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-827259644945883160.post-5890937143779190062022-11-30T11:01:00.002+01:002022-11-30T11:01:34.996+01:00Stockholm, we have a problem. <p> (Äldre texter, publicerade på andra ställen, initialt.) </p><p><br /></p><p></p><h1 style="text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><strong><span lang="EN-US" style="font-family: "Garamond",serif; mso-ansi-language: EN-US; mso-bidi-font-weight: normal;">Stockholm, we have a problem</span></strong><strong><span lang="EN-US" style="font-family: "Garamond",serif; font-weight: normal; mso-ansi-language: EN-US;">.<o:p></o:p></span></strong></h1>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 200%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span lang="EN-US" style="color: black; font-family: "Garamond",serif; mso-ansi-language: EN-US;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 200%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="color: black; font-family: "Garamond",serif;">Henning och jag tog oss äntligen tid för varandra. Vi hade pratat
länge om att göra en resa ihop, bara vi två, familjerna fick stanna hemma. För
gammal vänskaps skull, det var så länge sedan vi kunde ha ett samtal utan att
bli avbrutna av flygande legoklossar. Henning var flygrädd och jag fick nästan
släpa ombord honom på planet. Fastän han inget hellre ville än att göra resan.
Jag tyckte det var så märkligt, för han flög nästan varje vecka i tjänsten. Men
okej, så var det i alla fall. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 200%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="color: black; font-family: "Garamond",serif;">”Hur löser du det?” undrade jag. ”Om du är så rädd för att flyga,
menar jag.” <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 200%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="color: black; font-family: "Garamond",serif;">”Jag lyssnar på rock så högt i hörlurarna så att det värker i hela
huvudet”, svarade Henning. ”Och så läser jag böcker under hela flygresan.” <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 200%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="color: black; font-family: "Garamond",serif;">”Vad läser du nu då?” <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 200%; mso-outline-level: 3; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="color: black; font-family: "Garamond",serif;">Han räckte över boken till mig. Det var <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Please Kill Me! </i>av Legs McNeil och
Gillian Mccain, som såg tummad och välläst ut. Jag var imponerad. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 200%; mso-outline-level: 3; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="color: black; font-family: "Garamond",serif;">”En affärskille som du”, sa jag. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 200%; mso-outline-level: 3; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="color: black; font-family: "Garamond",serif;">”Det är mina rockstjärnedrömmar som måste få
utlopp någonstans”, svarade Henning.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 200%; mso-outline-level: 3; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="color: black; font-family: "Garamond",serif;">När vi lyfte från Arlanda, kramade Henning
armstöden så hårt så att knogarna vitnade. Han var verkligen rädd, men
flygresan blev händelselös och sedan landade vi. När Henning stod på
flygplanstrappan, sken han upp och slog ut med armarna. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 200%; mso-outline-level: 3; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="color: black; font-family: "Garamond",serif;">”Jag älskar Europa.” <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 200%; mso-outline-level: 3; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="color: black; font-family: "Garamond",serif;">Vi tog en taxi in till stan och chauffören körde
sicksack mellan långtradare och bussar och släppte av oss vid ett torg med små
trottoarserveringar, där det sprang omkring kypare i vita skjortor mellan
borden. Vi sjönk ner på varsin stol och gjorde en beställning. Vi hade tre
härliga dygn framför oss. Då ringde det på Hennings telefon. Han tittade på
displayen. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 200%; mso-outline-level: 3; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="color: black; font-family: "Garamond",serif;">”Det är Monica”, sa han. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 200%; mso-outline-level: 3; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="color: black; font-family: "Garamond",serif;">Han svarade och beskrev för sin fru hur vackert
torget var där vi satt och att vi precis hade kommit fram; vi hade inte ens
gjort oss av med våra väskor ännu. Sedan ställde Henning telefonen på bordet
och slog på högtalaren så att Monica kunde prata med oss båda. Jag sa <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Hej Monica </i>och <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Jag lovar att ta väl hand om Henning. </i>Det gamla vanliga som man
säger till sina vänners fruar. Efter ytterligare en stund blev det dags att
runda av samtalet. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 200%; mso-outline-level: 3; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="color: black; font-family: "Garamond",serif;">”Ha det så bra i Nepal, killar”, sa Monica. ”Jag
längtar tills ni kommer hem igen.” <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 200%; mso-outline-level: 3; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="color: black; font-family: "Garamond",serif;">Henning och jag tittade förvånat på varandra. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 200%; mso-outline-level: 3; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="color: black; font-family: "Garamond",serif;">”Vi är i <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Neapel</i>,
Monica”, sa Henning och blängde på telefonen. ”Inte Nepal.” <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 200%; mso-outline-level: 3; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="color: black; font-family: "Garamond",serif;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 200%; mso-outline-level: 3; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="color: black; font-family: "Garamond",serif;">/Peo<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 200%; mso-outline-level: 3; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="color: black; font-family: "Garamond",serif;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 200%; mso-outline-level: 3; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="color: black; font-family: "Garamond",serif;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; line-height: 200%; mso-outline-level: 3; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="color: black; font-family: "Garamond",serif;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; mso-outline-level: 3; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="color: black; font-family: "Garamond",serif;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; mso-outline-level: 3; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="color: black; font-family: "Garamond",serif;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; mso-outline-level: 3; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="color: black; font-family: "Garamond",serif;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; mso-outline-level: 3; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="color: black; font-family: "Garamond",serif;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; mso-outline-level: 3; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="color: black; font-family: "Garamond",serif;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; mso-outline-level: 3; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="color: black; font-family: "Garamond",serif;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; mso-outline-level: 3; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="color: black; font-family: "Garamond",serif;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="background: white; mso-outline-level: 3; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="color: black; font-family: "Garamond",serif;"><o:p> </o:p></span></p><br /><p></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-827259644945883160.post-49491145522025825462022-11-30T10:59:00.001+01:002022-11-30T10:59:30.617+01:00Alla dessa renässansmänniskor, bortom räddning. <p> (Äldre texter, publicerade på andra ställen, initialt.) </p><p><br /></p><p></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><b style="mso-bidi-font-weight: normal;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 14.0pt; line-height: 200%;">Alla dessa renässansmänniskor bortom
all räddning. </span></b><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;"><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">Folk
som skriver böcker och artiklar till tidningar klagar ofta på hur lite betalt
de får, att skrivandet inte går att leva på och att hela världen är emot dem.
Det slår aldrig fel: En människa från förr, en bekant som inte har hört av sig
på ett tag, skickar plötsligt ett mess och vill ses. Vi tar ett glas i en
hotellbar med utsikt och så börjar klagovisan. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">Ӂh,
herregud vad fattig jag är”, säger X och vinkar till bartendern för en
påfyllning av sin vodka & tonic. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">”Men
kul att vi äntligen ses”, svarar jag. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">X
har ett ansikte som redan bär spår av framtida misslyckanden. Jag vet inte
annars hur jag ska förklara tyngden på axlarna, de hängande kinderna, blicken
tömd på mänskligt innehåll: Som ett misslyckande som är på väg att hända. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">”Jag
skriver artiklar, kämpar för att få komma upp på redaktioner och pitcha en idé,
ingen har tid, dörrarna är stängda, folk gömmer sig bakom sina receptionister
som inte vill ta i mig med gummihandskar”, säger X. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">”Alltså,
de flesta receptionister vill inte ta i <i style="mso-bidi-font-style: normal;">någon
</i>med gummihandskar. Det behöver du inte ta personligt”, säger jag. ”Det är
liksom inte deras jobb att ta i folk.” <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">Men
X är på uselt humör och har bestämt sig för att det måste fortsätta på det
viset hela kvällen. Vi har inte setts på ett halvår och ändå blir det så här.
Jag kunde ha stannat hemma. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">”Man
blir inte rik på att läsa böcker heller”, försöker jag. ”Jag köper travar med
böcker varje månad, det är som ett missbruk och min fru är vansinnig på mig. Mina
barn får gå med hål i skosulorna, när jag läser <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Egenmäktigt förfarande</i>.” <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">”Du,
jag har knappt råd att mata katten. Och jag har inte ens katt.” <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">Det
här mötet känns mer och mer som en fattighetstävling. Okej, okej, okej. Vi har
fattat nu. Det är synd om den fattiga konstnären och omvärlden är kall och hård
och struntar i om folk kan klara sig på att skriva eller inte. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">”Vad
handlar det här om? Vill du att jag ska ta notan ikväll?” <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">Jag
måste ju fråga. X skiner upp. Blir lite gladare. Börjar sittdansa på barstolen.
<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">”Men
då får du underhålla mig med något annat än din eländeshistoria om ditt
skrivande”, säger jag. ”Berätta något annat.” <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">”Jag
kanske borde ta ett extrajobb”, funderar X. ”Jag kunde jobba på bank, eller
köra truck, eller bli cykelbud. Samtidigt som jag skriver färdigt min roman, en
teaterpjäs och målar några tavlor.” <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">”Lova
mig en sak”, säger jag. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">”Vadå?”
<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">”När
du slår igenom som författare, anställ då en receptionist som är bussig mot
folk när de ringer. Som låter dem få boka in sig på tider för att träffa dig.” <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">”Jag
inleder ett samarbete med <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Armani </i>när
jag slår igenom”, säger X, ”som får designa riktigt snygga gummihandskar till
min personal.” <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">/Peo<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;"><o:p> </o:p></span></p><br /><p></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-827259644945883160.post-77489479806928185302022-11-30T10:57:00.001+01:002022-11-30T10:57:56.987+01:00Souvenir.<p> (Äldre texter, publicerade på andra ställen, initialt.)</p><p><br /></p><p><br /></p><p></p><p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><strong><o:p> </o:p></strong></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="font-family: "Garamond",serif;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="font-family: "Garamond",serif;">En gång för många
år sedan, under ett annat sekel, satt jag mitt i natten i de gamla delarna av
Jerusalem och spelade schack och drack vin med en främling från Australien. Vi
kunde inte sova någon av oss, därför fördrev vi tiden med ett parti i väntan på
att tröttheten skulle infinna sig. Alla andra på vandrarhemmet hade gått och
lagt sig, men vi satt uppe och lät timmarna gå. Vi var båda runt tjugo år och
var ute på det första egna äventyret, långt hemifrån. Det fanns ingen plan,
ingen akademisk utbildning som lockade. Jag hade skrivit en usel roman, jag såg
själv att det var för tidigt, jag hade inte orden eller upplevelserna för att
kunna bygga en historia trovärdigt. Men jag skulle göra fler försök, jag
behövde bara leva lite först, göra några resor och träffa lite folk, sa killen
från Australien när jag klagade. När man är tjugo år behöver man inte så mycket
mer än en vaknatt i Jerusalem tillsammans med en likasinnad. Sedan känns allt
bättre igen.<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="font-family: "Garamond",serif;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="font-family: "Garamond",serif;">Jag kan inte
minnas vem som vann schackpartiet. Det är inte viktigt. Men jag kommer ihåg den
här killens jacka som han gav till mig på morgonen. <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Här </i>sa han. <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Ta den, för jag
behöver den inte längre. </i>Jag tog emot den för jag hade inga pengar och det
var kallt på kvällarna. Vi åt en frukost i gryningen och sedan gick jag upp på
rummet för att försöka sova en stund. I ena fickan hittade jag en liten
sönderläst pocketbok. Jag ville lämna tillbaka den, men killen med jackan hade
redan checkat ut från vandrarhemmet när jag försökte leta upp honom ett par timmar
senare. Så jag bestämde mig för att läsa boken. <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Vid flodens krök </i>av V.S Naipaul. Språket gjorde stort intryck på
mig; det var både vackert och exakt. Det var en kort roman, så jag läste den på
en eftermiddag eller två och sedan letade jag reda på ett antikvariat i Tel
Aviv som hade fler böcker av honom. Naipaul var under många år en litterär
förälskelse. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="font-family: "Garamond",serif;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="font-family: "Garamond",serif;">Det här var innan
Internet och mobiltelefonen. Ville man hålla kontakt med någon som också var
ute på drift så var det poste restante som gällde. Jag skrev flera brev till
olika postkontor, där jag misstänkte att killen från Australien skulle behöva
hämta post förr eller senare. Jag skrev och tackade för boken, att jag inte
visste om han lämnat kvar den i fickan med avsikt och i så fall varför. Men att
jag hade läst den och tyckte om den. Jag fick aldrig något svar. Jackan bar jag
resten av den resan, men när jag var tillbaka i Sverige så var jag tvungen att
slänga den eftersom det bodde loppor i fodret. Men boken, den slitna
pocketutgåvan av <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Vid flodens krök</i>,
har jag fortfarande kvar. Den står i bokhyllan med sin spruckna rygg och om man
öppnar den så faller bladen ut eftersom limmet har släppt. Den har fått följa
med i flytt efter flytt, eftersom det är en bra bok och därför att det är det
enda jag fortfarande har kvar från den resan. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="font-family: "Garamond",serif;">Om det är det
materiella vi snackar om, alltså. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="font-family: "Garamond",serif;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="font-family: "Garamond",serif;">/Peo<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="font-family: "Garamond",serif;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="font-family: "Garamond",serif;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="font-family: "Garamond",serif;"><o:p> </o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="font-family: "Garamond",serif;"><span style="mso-spacerun: yes;"> </span><o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify; text-justify: inter-ideograph;"><span style="font-family: "Garamond",serif;"><o:p> </o:p></span></p><br /><p></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-827259644945883160.post-69390269620293634452022-11-30T10:54:00.003+01:002022-11-30T10:54:38.493+01:00Saker jag tänker på mitt i natten. <p>(Äldre texter, publicerade på andra ställen, initialt.) </p><p><br /></p><p> </p><p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><br /></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">Det
går att ligga sömnlös över det mesta här i livet. Kärlek eller räkningar.
Barnens hälsa eller oförrätter du fick genomlida för flera år sedan, ett jobb
du gärna ville ha och som du sökte men aldrig fick. Alla som har vaknat till
mitt i natten, uppryckta ur sin dröm och inte klarar av att somna om, vet vad
jag pratar om. Tankarna får upp hastigheten i skydd av mörkret och sedan är det
kört. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">Själv
ligger jag just nu vaken över böcker. Eller specifikt över <i style="mso-bidi-font-style: normal;">en </i>bok som inte lämna mig någon ro, <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Dark Places </i>av <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Gillian Flynn</i>.
Bokhoras läsare har förstås redan läst den för länge sedan och jag är sist på
bollen, det fattar jag. Så jag ska inte bli långrandig kring den romanen. Men
jag konstaterar att <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Gillian Flynn</i> är
en stilist av rang, hennes språk är exakt, briljant i all sin enkelhet. Jag som
aldrig orkar slutföra romaner om brott (upplösningen intresserar mig inte, jag
fattar sällan tycke för karaktärerna), sträckläser den här. Och det är språket
som fångar, mer än storyn. Snart har jag läst ut den och då är det dags för <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Stoner</i>. Så, nu vet du allt om mitt
läsande. Nästan. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">Jag
snöar ofta in på ett författarskap åt gången och plöjer tre eller sex böcker på
raken, om jag har möjlighet. Det är en ständig jakt efter influenser. När jag
upptäckte <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Richard Yates </i>var det så.
Samma sak med <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Patricia Highsmith </i>och <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Jeanette Winterson</i>. Älskar att försöka
förstå hur en författare tänker och uttrycker sig, förhoppningsvis lära mig
något, kanske till och med stjäla vackert om det går, vilket det sällan gör.
När jag var yngre plöjde jag <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Charles
Bukowski, Selma Lagerlöf </i>och <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Göran
Tunström </i>i hopp om att snappa upp något av värde<i style="mso-bidi-font-style: normal;">. </i>I en intervju jag gjorde för en podcast förra året, tvingades jag
erkänna att jag skrev en roman som artonåring, kraftigt influerad av <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Bukowski </i>och just <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Selma Lagerlöf</i>. Det var en riktigt katastrofal historia som ingen
ville ge ut, tack och lov. Romanen finns inte längre, jag har inte kvar
manuset, det försvann i en taxi sent en natt och ingen var gladare än jag när
det hände. Redaktörerna på de större förlagen drog en lättnadens suck, så var
det nog, jag slutade plåga dem med det där skräpet jag hade skrivit. Numera
brukar jag säga att det ingår i allmänbildningen att någon gång i sitt liv har
skrivit ett manus, som sedan tappas bort och aldrig återfinns. Det hände <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Hemingway, </i>som glömde en väska på ett
tåg, osv. osv. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">En
sak till håller mig vaken om natten. Det handlar om ett samtal jag hade med en
avlägsen bekant, en person jag inte hade träffat på många år. Vi stötte på
varandra på gatan, den första vårdagen, alldeles nyss. Jag blev glad över att
se henne, hade tänkte på henne genom åren och undrat. Hon såg ut att må bra. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">”Jag
ser att du skriver böcker”, sa hon till mig. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">”Ja,
det händer.” <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">”Jag
skulle vilja läsa den senaste, men det kan jag inte”, fortsatte hon. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">”Varför
inte?” <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">”Jag
läser bara kvinnliga författare.” <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">Så
min goda vän från förr var brutalt uppriktig. Men inte gjorde det någon nytta
för vår vänskap. Hon valde att göra samma misstag som män har gjort i alla
tider, det vill säga välja böcker skrivna av samma kön som de själva. Jag blev
så paff så jag lyckades inte fråga henne varför. Och nu sitter jag här mitt i
natten, sömnlös, och skriver en text om det dessutom. Jag vill inte föra
sömnlösheten vidare med dessa ord. Men det jag undrar och borde ha frågat: Hur
kan man hitta nya influenser om man förvägrar sig litteratur, bara för att den
är skriven av ett specifikt kön eller tillhör en viss genre? Själv tänker jag
försöka mig på fler spänningsromaner. Det tackar jag <i style="mso-bidi-font-style: normal;">Gillian Flynn</i> för. <o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">Jag
återkommer om en vecka. Har ett par saker till som jag behöver prata med er om.
<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal" style="line-height: 200%; text-align: justify;"><span style="font-family: "Times New Roman",serif; font-size: 12.0pt; line-height: 200%;">/Peo<o:p></o:p></span></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-827259644945883160.post-38445424795305307652022-11-15T15:38:00.004+01:002022-11-15T15:38:44.909+01:00Signerade böcker<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfwwqeHNqFyUYujZAYqtp8aYH0qB5ZdfyUhVZ-QwSO1SOLxwRZI0jQykymHcL44nyriPLP-_e_IKa4mKIPhMdkelDdDNGNl2cGrwle9wEryw1wzsMXlPwjUnmtQQpYzS3JhE5sx4rNM88_3HBHddeo-gxNUE5R45Yez_RBrGQhkm28bY9V_TluXmMs2Q/s4030/IMG_1515.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2777" data-original-width="4030" height="325" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhfwwqeHNqFyUYujZAYqtp8aYH0qB5ZdfyUhVZ-QwSO1SOLxwRZI0jQykymHcL44nyriPLP-_e_IKa4mKIPhMdkelDdDNGNl2cGrwle9wEryw1wzsMXlPwjUnmtQQpYzS3JhE5sx4rNM88_3HBHddeo-gxNUE5R45Yez_RBrGQhkm28bY9V_TluXmMs2Q/w471-h325/IMG_1515.jpg" width="471" /></a></div><br /> Hej. <p></p><p>Nu har jag lite böcker till salu. </p><p>Du ser på bilden vad som finns. Vissa utgåvor har jag rätt mycket av, andra är enstaka ex. Allt går att få signerat, eller om du önskar att jag skriver något särskilt i dem. </p><p>"Dit antiloper kommer för att dricka", första delen i en trilogi spänningsromaner, skriven av mig och Valle Wigers. (Danskt band)</p><p>"Vara Frank", pocket. </p><p>"Mannen utan ryggrad", danskt band. Debutromanen i första utgåvan. </p><p>"Stockholm under ytan", texter från bloggen. Exklusivt, bara för samlarna...</p><p>"Så länge du är min syster", inbunden. </p><p>"Kärleken passerade här en gång", pocket. </p><p>"Bok för stjärnklara nätter", min punktroman/diktsamling. </p><p>"Kärleken passerade här en gång", inbunden. </p><p><br /></p><p>Hör av dig på instagram genom att klicka <a href="https://www.instagram.com/peobengtsson/?hl=sv" target="_blank">HÄR</a></p><p>Eller mejla sthlmunderytan@gmail.com </p><p>och berätta vad du vill ha. </p><p><br /></p><p>/Peo</p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-827259644945883160.post-25384573714609064322022-10-05T17:28:00.002+02:002022-10-05T17:28:46.582+02:00Första delen. <p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi0XbjdYs6Kas8whkHwvHEhwF52ZHLmJJ7DSYRPy4Lf8_853_-IE8eojb64AYrnYvNB7Y5ofY91J8zS-rz_LMH-NrGnjX_5yldvyhBVjZ5hf7OaXfNMzpNhc9cOM3CXz2yMhJVQPsJKhVw0ajZfiHJvlfThIsqejQoS8qj2sKwZ59ZY2EABqCmekF1mZg/s2480/Dit%20antiloper%20kommer%20f%C3%B6r%20att%20dricka.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2480" data-original-width="1606" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi0XbjdYs6Kas8whkHwvHEhwF52ZHLmJJ7DSYRPy4Lf8_853_-IE8eojb64AYrnYvNB7Y5ofY91J8zS-rz_LMH-NrGnjX_5yldvyhBVjZ5hf7OaXfNMzpNhc9cOM3CXz2yMhJVQPsJKhVw0ajZfiHJvlfThIsqejQoS8qj2sKwZ59ZY2EABqCmekF1mZg/s320/Dit%20antiloper%20kommer%20f%C3%B6r%20att%20dricka.jpg" width="207" /></a></div><br /> <p></p>Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-827259644945883160.post-41856112403306648902018-12-23T16:18:00.002+01:002018-12-23T16:18:19.119+01:00Storyteller. <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjoklQjOhQfrzqzjMGRKu5K_PZJHU5yMqkP9nRiF9n95XImwMp0lKJgFvVKm4rhWAzUuufUt4SA6oFx4fzUxA5QAvV6LLIS8fScSaERTrM5cLmHU0b3mZgNsKDC3bp9DR15VwsiAXj7RCTK/s1600/Boktrave.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1600" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjoklQjOhQfrzqzjMGRKu5K_PZJHU5yMqkP9nRiF9n95XImwMp0lKJgFvVKm4rhWAzUuufUt4SA6oFx4fzUxA5QAvV6LLIS8fScSaERTrM5cLmHU0b3mZgNsKDC3bp9DR15VwsiAXj7RCTK/s640/Boktrave.jpg" width="640" /></a></div>
Contact: <a href="https://www.instagram.com/peobengtsson/?hl=sv">https://www.instagram.com/peobengtsson/?hl=sv</a> </div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-827259644945883160.post-13008259304629436172018-12-22T17:22:00.000+01:002018-12-22T17:22:08.408+01:00Inredningsporr. <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvcmola3XG7MHGEz1OJz1hza0L0LKp8kTDqD-eXChJZCGrdl4dGZQrSFqfjE4kpPN_O5JaBJVGtGJgAR0rQAvdJ2wLzev1bMJFhKtpYLXdj4s9aWZ-0fRHhi9gz56F30m9tBbG2u81Ohfj/s1600/Golvlampa+H.+Fillekes+variant.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="800" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvcmola3XG7MHGEz1OJz1hza0L0LKp8kTDqD-eXChJZCGrdl4dGZQrSFqfjE4kpPN_O5JaBJVGtGJgAR0rQAvdJ2wLzev1bMJFhKtpYLXdj4s9aWZ-0fRHhi9gz56F30m9tBbG2u81Ohfj/s640/Golvlampa+H.+Fillekes+variant.jpg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Hittade lampan som jag letat efter så länge, gigantisk golvlampa, designad av H Fillekes under perioden 1954-59. Med den här lampan vakande över mig så kan jag säkert skriva en bok igen. </td></tr>
</tbody></table>
<br /></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-827259644945883160.post-59208405688137169492018-12-13T12:43:00.003+01:002018-12-13T12:43:49.163+01:00What scares you the most?<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjsuvIf5SbOycpeJdg3C5vYzUGbuc7rBXxk2dLgZz9pz6SSWUuQycLyV-dYDSBdMItRagvKXBpcMxTuW7t183-ppAPCjxAPwXbXQ2YSziVqEMrF4c88Otf1RdhtIRQIbw1jYkidWcqJDRY/s1600/Dylan.PNG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="768" data-original-width="925" height="530" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjsuvIf5SbOycpeJdg3C5vYzUGbuc7rBXxk2dLgZz9pz6SSWUuQycLyV-dYDSBdMItRagvKXBpcMxTuW7t183-ppAPCjxAPwXbXQ2YSziVqEMrF4c88Otf1RdhtIRQIbw1jYkidWcqJDRY/s640/Dylan.PNG" width="640" /></a></div>
<br /></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-827259644945883160.post-30191033787730109202018-12-11T14:49:00.000+01:002018-12-11T14:49:00.259+01:00Anteckningar. <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Det är den tiden på året när dagarna är som kortast. Du hinner nästan inte blinka, då riskerar du att missa ljuset. Regnet slår mot trottoaren, trots att vi borde ha Disneysnöflingor yrande runt våra huvuden vid det här laget. Klimatförnekarna kör på, shoppar tretton julklappar på dussinet och planerar för pensionen som bör inträffa innan hjärtinfarkten. Men fan vet. Kanske är en hjärtinfarkt att föredra framför att hela Odenplan försvinner i ett slukhål och tar oss alla med sig. Det spelar ingen roll, det är bara att fortsätta och så får vi se vad som finns bakom nästa gathörn. Jag minns när de här gatorna var en lugnare plats. Numera har stressen bosatt sig i varje andetag.<br />
<br />
Har försökt erbjuda min arm som stöd, du får lägga huvudet där om du vill. Men sova, det får du antagligen göra senare, så mycket trygghet finns tyvärr inte här är jag rädd. Har tusen klumpar i halsen allt som oftast, på bussen, i tunnelbanan, när jag går runt vattnet om kvällen och allt är svart förutom löpspåret som ligger elektriskt upplyst, dunkelt, men ändå bättre än ingenting. Kvinnorna springer alltid med hundar där och jag förstår dem, det ska till en hel del dödsförakt för att springa ensam i buskaget och hoppas på det bästa. Det är en djävulsk upptäckt att rädslan kommer sprungen ur verkligheten, inser jag. Alltså kan jag bara ge dig begränsad trygghet, min vän.<br />
<br />
Hon satt bredvid mig i baren igår kväll, det var en slö afton som riskerade att självdö och jag hade absolut ingenting att säga till någon, hon lutade sig åt mitt håll och sa <i>jag har sett dig här några gånger </i>och jag svarade ja, men det fanns ingen anledning att konversera, har svårt att förstå vad ett samtal skulle handla om. De spelade <i>The Fall </i>bakom bardisken och det var knappt så att högtalarna orkade med diskanten, men eftersom det bara var vi som satt där och vi räknas tydligen inte så gjorde bartendern processen kort med våra eventuella invändningar, han hade lust till rock och rock fick det bli. Jag hade en fråga på tungan: <i>Är det bara jag som tycker att Stockholm har slutat kännas som en storstad? </i>Istället gick jag bakom baren själv när bartendern var på övervåningen och hämtade glas och tappade upp en ny åt både henne och mig. Mer hämnd än så har jag inte i mig.<br />
<br />
<br /></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-827259644945883160.post-89795330937290713052018-11-22T17:57:00.000+01:002018-11-22T17:57:06.495+01:00Prata som förr. <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Köpte <i>Chelsea girls </i>för att folk jag litar på säger att det är en briljant roman och egentligen har året varit alldeles för kaosartat för att hålla på att läsa om andra människors elände, men för Eileen Myles gör jag ett undantag.<br />
<br />
På temat att bygga sitt eget fort, så är det verkligen det jag pysslar med. Det är lampor som ska skruvas upp i taket, köksstolar som jag måste dividera med mig själv om huruvida jag behöver dem (det gör jag - men har jag råd?) eller inte, sen är det glas och porslin och konst som måste upp på väggarna och jag kan inte, kan inte, kan inte vänta, jag behöver det här så hårt, jag har varit förtvivlat ledsen alldeles för länge nu och det har gått ut över vänner och skrivande och barn och allt möjligt. Om jag får sova i fyra dygn när det här är över så är jag nog redo att bli människa igen.<br />
<br />
Så jag tänker lägga mig på soffan och läsa den där boken och stänga av sociala medier och äta grönt och inte ha något vin hemma och världen får snurra hur fort den vill utanför fönstret, men jag hoppar av, just nu hoppar jag av, ring mig om ett kvartal och kolla att jag lever, haha.<br />
<br />
A kom hit härom kvällen med blommor och vin. Jag satte liljorna i min karaff och så drack vi upp vinet och pratade som förr. Jag kan bli gråtfärdig när jag tänker på det - att vännerna kanske förändras eller åldras men att de stannar kvar innanför cirkeln, år efter år, vi tappar inte bort varandra trots att världen gör vad den kan för att vi ska göra det. Jag har varit så usel, började jag, men A tystade mig och sa, sluta nu, vi pratar om något annat, alla kan tappa fotfästet ett tag.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQDcCmkHpn3l4BVnxvEsI5VAhc2OyJYZz3O9vnGwhpvtrf76lwQ1y-lpa-mEPnU3K28bmL26EVhPFoqZVm74xCBDSbCUL8TDy8NI-Vld2Y_WEOi1qzhyphenhyphen-hT3qz0F9kwLc3bJucI8vHm8hY/s1600/Peo+sommar.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQDcCmkHpn3l4BVnxvEsI5VAhc2OyJYZz3O9vnGwhpvtrf76lwQ1y-lpa-mEPnU3K28bmL26EVhPFoqZVm74xCBDSbCUL8TDy8NI-Vld2Y_WEOi1qzhyphenhyphen-hT3qz0F9kwLc3bJucI8vHm8hY/s640/Peo+sommar.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
/Peo<br />
<br /></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-827259644945883160.post-87345424945097581512018-11-21T13:54:00.000+01:002018-11-21T13:54:31.588+01:00Inget mer kaos, tack. <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Det handlar om att bygga en plats åt sig själv. Jag har negligerat det, tänkt att jag klarar mig utan, att jag är friare och mer oberoende än andra. Men. Det handlar om att bygga en plats åt sig själv.<br />
<br />
"Jag förstår att det kan verka konstigt att jag är så noga med skrivbordet", säger jag till P som är på tillfälligt besök, "speciellt när det var ett tag sedan jag på allvar kunde säga att jag <i>skriver</i>."<br />
<br />
"Ja?"<br />
<br />
"Men det symboliserar allt jag har saknat senaste året. Både orden som inte fastnar på det vita arket, det är det mest uppenbara, men också möbeln i sig, styrkan och tyngden i bordsskivan där gryningssolen kan lägga sig till rätta när den slår in sina strålar genom fönstret."<br />
<br />
"Mycket poetiskt."<br />
<br />
"Fan, jag behöver en lugn plats, så är det bara. Och nu ordnar jag det. Och sen kan du få komma över hur mycket du vill och dricka kaffe och byta spellista på Spotify när musiken inte passar."<br />
<br />
"Tack."<br />
<br />
Ett nytt skrivbord, hittat på antikaffär, dansk stram design, jakaranda, ett träslag som är förbjudet att göra möbler på nuförtiden (upplyste ägaren av butiken mig), jag såg direkt att det var mitt bord, att det var där jag ville sitta, vid det förbjudna träslaget och sprida ut mina ägodelar över bordsskivan och se vart orden kan ta mig den här gången, nästa gång, och gången efter det. Jag fick betala hutlöst för bordet, men herregud, det handlar om att bygga en plats åt sig själv, det har jag ju redan berättat.<br />
<br />
P tycker jag skulle ha lånat honom pengarna istället, han behöver dem, säger han. Men jag är benhård när det kommer till skrivbord. Endast det bästa är gott nog, etcetera. P frågar mig vad nästa bok ska handla om och jag svarar att den som det visste, eller, om jag visste det, då behövde jag nog inte skriva den.<br />
<br />
<br /></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-827259644945883160.post-54736345314265360202018-11-20T07:05:00.001+01:002018-11-20T07:05:12.197+01:00Vara Frank. <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<img border="0" data-original-height="383" data-original-width="1600" height="152" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiS4wnvOMIouA0mupqAHFfWPGxKphJhrkK4H59evtIRH9VsjXKrcCj8P4RAd5TuqAjo6v2_X5Aj4qV-3pLc6G0q3Z88HN-IjRA4OT-FuoonBwxzV1WXo2jNRRsUVggmqpcS0OgruiZtefwR/s640/Vara+Frank%252C+ljud.PNG" width="640" /><a href="https://www.storytel.se/books/643823-Vara-Frank" target="_blank">https://www.storytel.se/books/643823-Vara-Frank</a></div>
<br />
<br />
<br />
<br /></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-827259644945883160.post-28493898221664928192018-11-10T12:52:00.001+01:002018-11-10T12:52:18.691+01:00Allt är åt helvete och värre ska det bli. <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Kalifornien brinner och bilderna på tv liknar apokalypsen, så som jag föreställer mig att den ser ut när den når ända hit, eller var vi nu än befinner oss. Det är stadiet innan tillståndet som Cormac McCharthy beskriver i <i>Vägen</i>, gissningsvis den bästa bok som någonsin skrivits om jordens sista suck. I den boken är allting kallt, men man fattar ju att innan den kylan tog över landskapet så var det hett som fan.<br />
<br />
"Jag har slutat flyga, äta kött, dricka sprit, köra SUV, köpa jeans och använda sköljmedel när jag tvättar", säger Bodil en eftermiddag i november när vi träffas vid en bardisk i Vasastan.<br />
<br />
"Okej", svarar jag. "Det är bra, det kan kanske förlänga pinan för mänskligheten en smula. Jag menar, vi ska ju ändå dö, eller hur? Det kommer inte ditt flygvägrande att ändra på."<br />
<br />
"Nej, det förstås", svarar hon. "Dessutom är det så att resten av mänskligheten fortsätter att flyga, äta kött, dricka sprit, köra SUV, köpa jeans och använda sköljmedel när de tvättar. Så vad bryr sig jorden om vad jag hittar på?"<br />
<br />
"Det sjuka är att amerikanerna som flyr från elden nu lägger inte ihop ett och ett. Det är bara ovanligt torrt i Kalifornien, säger de. Bränderna har absolut inget emot att de har huggit ner all växtlighet för att få plats med sina mansions och kört bensinslukande bilar och konsumerat bärs och kött och naturresurser i sådan utsträckning så att ingenting längre kan leva där ute."<br />
<br />
"Och samtidigt låter du så beskäftig när du säger det", fyller Bodil på. "Som om vi skulle vara bättre i Sverige?"<br />
<br />
"Det är sant. Vi bara skiter i alltsammans, kollektivt. Det är en mänsklig rättighet att flyga till Thailand och äga tolv par jeans och dricka latte ur mugg flera gånger om dagen. Inga jävla miljöpartister ska få komma och säga åt oss vad vi ska göra."<br />
<br />
"Vi <i>vill </i>dö", ryter Bodil med dallrande stämma. "Vi <i>vill </i>dö."<br />
<br />
Just då går bartendern förbi oss och hör det sista som hon säger. Han stannar upp i steget och ser förskräckt ut.<br />
<br />
"Kan ni vara så vänliga att dö nån annanstans?" säger han och ser ut att mena det. "Antingen det, eller så får ni fanimej beställa varsin vodka tonic omedelbums och hålla käften. Ni skrämmer de andra gästerna."<br />
<br />
Så jag beställer två vodka tonic. Bartendern kommer med drinkarna.<br />
<br />
"Bodil, jag vet att du sa att du har slutat dricka sprit, så jag tar väl båda två, då?"<br />
<br />
Hon rycker på axlarna och rycker åt sig det ena glaset.<br />
<br />
"Jag har börjat igen", säger hon.<br />
<br />
<br />
<br />
<br /></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-827259644945883160.post-1867969250394912792018-11-04T09:49:00.001+01:002018-11-04T14:16:11.548+01:00Cineasm & cynism. <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Nu finns det tid att kolla ikapp på tv-serier och filmer som jag aldrig hann med <i>på den tiden</i>. Att ligga lågt en längre period, vänta ut mörkret, bara kryssa av dagarna tills det blir vår igen och caféägarna ställer ut stolarna på uteserveringarna, det är en lämplig tid för <i>Sex and the city</i>-boxen, alla säsonger, som jag aldrig såg när den var som hetast. Och fördomar är till för att slå sig själv i huvudet med, tänker jag nu, gud vad tråkigt att alltid vara finkultur och snipig och helt objussig på att det kan finnas fler historier än just den som du själv vill berätta. Så därför kapitulerar jag och ser alla säsonger och gillar det mycket mer än vad jag trodde var möjligt eftersom det som vanligt är en story om relationer och hur det är att leva och bli vuxen och så vidare och nu måste jag rota vidare i floran av filmer som jag aldrig hann med när jag var upptagen med att skriva mitt eget, eller om det var barnen som tog all tid och kraft, eller om det var mitt ego, eller om det var karriären, eller om det var drömmarna om alla resor som skulle bli av. Eller vad det nu var. Lloyd Cole sjunger som vanligt <i>Are you ready to be heartbroken? </i>och nej, fan heller, jag är inte redo för mer värk i hjärtat men det är ju knappast som att jag får välja det själv, eller?<br />
<br />
Det här kommer aldrig att bli en filmblogg, men just nu så upptar en massa filmer mitt medvetande, okej? För ett tag sedan såg jag <i>Call me by your name </i>och jag måste säga att den filmen var underbar med sin helt egna vinkel på hur det kan vara att komma ut. De två sista scenerna golvade mig fullständigt och vem som än har skrivit manus är ett: <i>*trumvirvel</i>* geni. Kanske ska jag ägna den här söndagen åt att se om den, bara för att suga i mig replikerna, kanske till och med lära mig något om hur det går till att skriva filmmanus. Det är yrkesskadan, att det är så svårt att bara koppla av och se något för att det är bra och står på egna ben, utan att just försöka förstå hur det är uppbyggt, etc. Men <i>Call me by your name </i>var en film som det gick bra att slappna av till. Den hade sin egen nerv och jag var nyfiken som åskådare på hur det skulle gå och när <i>The Big Bang </i>skulle inträffa. Vissa konstverk lever kvar länge. Så filmblogg eller ej, det är en otrolig film. Se den.<br />
<br />
Gå på bio, det är väl en sån sak som ensamma människor gör när det är som mest ensamt? Eller har jag bara läst det i romanerna? Helvete, jag har bara frågor nu för tiden och alldeles för få svar. Jag skummar annonserna för alla filmer som går på salongerna nu och har inte en aning om vad jag borde gå och se. Skräckfilmer pallar jag inte, jag är ett nervvrak ändå och nu verkar 25 % av alla filmer som går upp vara just skräck. Vad är det med oss människor? Det är väl nog med den helvetiska skräcken inför framtiden, tänker jag. Fortsätt flyga till Asien, det är troligen det sista du gör. Fortsätt äta kött som är hitfluget från Nya Zeeland. Vi ska ändå alla dö. Äsch, säger du uppgivet, livet är fyllt av dolkstötslegender och alla får tro vad de själva vill och vem är stor nog för att kunna moralisera över andra människors val. Yes, det är korrekt. Det är därför jag heller inte längre vet vad böckerna ska handla om - eller ens om de behöver skrivas. För om hållningen plötsligt är att jag inte ska bry mig eller tycka så himla mycket, då måste jag upptäcka ett helt nytt sätt att skriva på, vinkeln vinkeln vinkeln, alltid vinkeln, dear friends. Min skådespelare till vän säger att det aldrig kan vara en mänsklig rättighet att få vara yrkesverksam som skådespelare. Kanske slutar det med att hen arbetar som kostymör, scripta eller sufflör. Så jag slutar kanske som översättare eller copy istället, vem vet. Det är samma logik.<br />
<br />
Minns det tydliga vägskälet som fanns för många år sedan: jag fick ett jobb på Malta, jag hade sökt tjänsten och blev sållad bland andra, jobbet var mitt om jag ville ha det. Samtidigt hade vi precis startat bandet och jag var nyss hemkommen från en lång resa utomlands och tyckte Stockholm var spännande igen. Men jag stod där och vägde. Vad hade hänt om jag tackat ja till Malta? Då hade Mazarine Street spelat in skivor med nån annan gitarrist och jag hade kanske försörjt mig på att sälja solglasögon och glaspärlor i Barcelona vid det här laget. Inget vet. Men nu finns det tid att älta och tänka och gotta mig i ömkan och så gör jag det en stund till jag tröttnar på mig själv och då gör jag nåt annat. Och samtidigt kollar jag ikapp filmhistorien som försvann utom räckhåll när allt annat skulle fixas med. <i>Sex and the City </i>och <i>Call me by your name </i>är bara början.<br />
<br /></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-827259644945883160.post-18220743925400806502018-11-03T18:08:00.000+01:002018-11-03T18:08:16.961+01:00Radioaktiva poeter. <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Får inte skriva tusen ord om dagen till den människa det berör för varje bokstav känns som rakblad, säger hon, och kanske är det så att jag ska använda Stockholm Under Ytan som terapiunderlag i fortsättningen, istället för att skriva såriga brev till människor som kommit mig under huden. Vem vet vart det kan ta vägen? Plötsligt har du en bok igen, viskar P välmenande och tänker såklart på när texterna om rockbandet och den destruktiva relationen med den äldre kvinnan plötsligt visade sig passa efter varandra. Själv minns jag den skräcken: för helvete, utbrast jag, det här kan ju bli en roman och dessutom kommer den att handla om människor av kött och blod, såna jag umgicks med en gång i tiden och de kommer att ta riktigt illa upp om det vill sig illa. Guess what? Så blev det. Mannen utan ryggrad gjorde ont för många inblandade, inklusive författaren. Men du P, vädjar jag, tror inte du att jag har skrivit tillräckligt många ångestböcker nu, borde inte jag skriva en komedi från början till slut, en med en lycklig början, en lycklig mitten och ett lyckligt slut? Vem fan vill läsa såna böcker, svarar P. Och det kan P ha rätt i. Den här bloggen har dött och återuppstått säkert femtio gånger och får jag fortsätta på samma sätt så överlever den ett kärnvapenkrig och sedan tar radioaktiva poeter över hela internet och varje tangentbord på varje laptop exploderar under fingrarna på den nya tidens skribenter, be mig inte förklara hur det där fungerar, det är nåt med tredje världskriget och att det aldrig kan se ut som de två tidigare och att vi inte vet vad vi ska förvänta oss. Fast du tappar tråden, säger P, även om du gillar frijazz så måste det ändå finnas nån slags tanke innan du trycker ned fingrarna på e och y och g och x. Just den bokstavskombinationen har jag aldrig tidigare sett, svarar jag och då hämtar P några romaner i bokhyllan som P gillar och säger att jag måste läsa, det är en order, innan jag på allvar försöker skriva en ny själv. Herregud, sedan när blev du så <i>allvarlig </i>med ditt litteraturintresse, säger jag och vill lätta upp stämningen ett par hundra grader. Jag gillar när det svänger, speciellt om jag mår som jag mår nuförtiden, som nyinflyttad och nyskild och rätt ensam mellan varven. <i>Något </i>måste ju hända, eller? Skit samma om det är bra eller dåligt, bara det händer. Det är ju också ett förhållningssätt mot världen, vägra stiltje, det måste röra på sig oavsett om det skänker glädje eller bara gör ont. När var det folk slutade ringa? Undrar jag. P suckar. Det var du som slutade ringa först, blir svaret efter en stund. Det är spännande det där, att vi följs åt ett tag, säkert ett eller två eller tio eller trettio år och sedan kommer barnen vid olika tidpunkter och plötsligt är allt bara blöjor och kasst sexliv och ett musikintresse som dör (det kan tyckas banalt, men Dolly Style tar över deras hjärnor) och jag träffar dem lite håglöst på nån av de gamla krogarna som brukade betyda något och de säger räntan, vad tror du händer med den? Detta gissel, och jag vet att det är meningen att vi ska igenom det och komma ut på andra sidan och då ska vi boka resor till Italien och ta igen allt vi missat och bli vänner igen men sorry, jag har inte en spänn längre, jag klipper mig själv framför badrumsspegeln för att det är för dyrt att gå till frisören, numera tar jag extrajobb för att få det att gå runt, räkna inte med mig när det är dags att boka resan till vindistriktet och gå loss på chianti. Jag vet att ni vet att jag älskar italienska skor och rockar och mer än gärna skulle flyga ner till Milano och vifta med mitt AMEX framför de fisförnäma kassörskorna som fortsätter att förakta mig, även om jag bränner tjugosjutusen på en kostym i deras butik. Det är det som är grejen, har jag förstått, att föraktet består, eller kanske till och med stegras när det kliver in idioter och köper suits för obscena pengar. Trots att det är affärsidén, menar jag. Shit, jag längtar mest tillbaka till giget med JAMC, om jag ska vara ärlig, resten kan kvitta. Tre ackord och en tajt skjorta, som vi brukar konstatera, det funkade då och det funkar nu. Hur som helst: kom hit och lyssna på rock om du vill, för Italien blir en hägring, du får hålla till godo med den här cirkusen.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiv6vXcQ_rWnA4hhf-Eku0rHb3u-HUXZ_SxdAykI_yGQ-Q0RKV8f95TSjuwunewwhmyrwQr4GEpyynmusJZNEgSYwbf8x3ykDXkBV7CMdfjsYqm5jP3MsuApWUxzW7pMytkW2Jdmti6Dgj9/s1600/IMG_2738.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1280" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiv6vXcQ_rWnA4hhf-Eku0rHb3u-HUXZ_SxdAykI_yGQ-Q0RKV8f95TSjuwunewwhmyrwQr4GEpyynmusJZNEgSYwbf8x3ykDXkBV7CMdfjsYqm5jP3MsuApWUxzW7pMytkW2Jdmti6Dgj9/s640/IMG_2738.JPG" width="512" /></a></div>
<br /></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-827259644945883160.post-82579127836872952282018-10-29T13:52:00.002+01:002018-10-29T21:02:08.981+01:00Om du har vägarna förbi. <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjseS0hn1uW8ag95HnUCK84-Ph1EqD56O7kHEKgHAK82re84Ss5zGfHkAlKkl3jFckAnh5yIdByDrOHoIbUA_orrPDhh2kK05nyBnh6T60kZX7h-q2Y7MX01OZYHhsoL9KVhERDwFd0kWz1/s1600/IMG_2867.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="430" data-original-width="546" height="504" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjseS0hn1uW8ag95HnUCK84-Ph1EqD56O7kHEKgHAK82re84Ss5zGfHkAlKkl3jFckAnh5yIdByDrOHoIbUA_orrPDhh2kK05nyBnh6T60kZX7h-q2Y7MX01OZYHhsoL9KVhERDwFd0kWz1/s640/IMG_2867.JPG" width="640" /></a></div>
<br />
Jag har börjat packa upp kartonger.<br />
Slänger sådant som inte behövs.<br />
Funderar över vad jag kan hänga på väggarna.<br />
Väger nyckeln i handen, vänjer mig vid hur den känns.<br />
Lystrar till grannarna. Lär känna dem på avstånd.<br />
Betalar hyran.<br />
Går ner på hörnan, växlar ett par ord med killen i tobaksbutiken.<br />
Nyinflyttad? frågar han.<br />
På adressen ja, i stadsdelen nej. Jag är så provinsiell, förlåt.<br />
Till och med regnstänket mot rutorna låter annorlunda.<br />
Senare samma kväll: Skriver du nåt? frågar hon på bussen.<br />
Jag har fullt upp med att packa upp böcker, svarar jag med gråt i halsen.<br />
Det har varit ett svårt år. Jag kan inte säga det enklare.<br />
Finns inget att tycka synd om, allt är precis som det ska vara.<br />
Rena lakan, tystnad, tv-flimmer.<br />
Jag vill inget illa, men jag har så lite kraft.<br />
Ändå är du välkommen, om du har vägarna förbi.<br />
<br />
/Peo<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0JBckwqVtyJ8qIfz-tdUQ7_S2UUL-i-FPoOIXS9KDkhJPa1sIvgmMKa7DWpsAOletPSUk8yMT7a3-ckLlM2MFrSuqINLqc9xpu0knXvRDMFfYdkMkJqzhO-OGGApKMXccDbutTI1lnor7/s1600/IMG_2568.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1078" data-original-width="1080" height="638" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0JBckwqVtyJ8qIfz-tdUQ7_S2UUL-i-FPoOIXS9KDkhJPa1sIvgmMKa7DWpsAOletPSUk8yMT7a3-ckLlM2MFrSuqINLqc9xpu0knXvRDMFfYdkMkJqzhO-OGGApKMXccDbutTI1lnor7/s640/IMG_2568.JPG" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br /></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-827259644945883160.post-61802683375453918572018-07-25T10:43:00.000+02:002018-08-24T11:00:07.084+02:00Navigerar, tar ut riktningen. <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimsT_gVqPFWSlq-hU2ZKgXWq7NOlN2MTegt_INkNuiTjzxxtAdrjzdnhCcnTvuzBtujQNwH1TBqnsUwZyU9SDGP0D8gNdxcvUqSzYuhP8zAuFhl19601igJd6Fk8UNx1GAHShX4gTHdhYo/s1600/unnamed.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="413" data-original-width="640" height="412" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimsT_gVqPFWSlq-hU2ZKgXWq7NOlN2MTegt_INkNuiTjzxxtAdrjzdnhCcnTvuzBtujQNwH1TBqnsUwZyU9SDGP0D8gNdxcvUqSzYuhP8zAuFhl19601igJd6Fk8UNx1GAHShX4gTHdhYo/s640/unnamed.jpg" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj81Z5bdqBjVH4VdRzD0YJERXQxk8u6rX9ZLfM0uJl8kMdGAHmE7MUc87TLeNHIlUkElrTMERyXO6MGljAGA_EY0mHkZiS0HFopWjuIsn_TCQVsTFLa4NdpzLa65t6fThSyAOIrQua4Ts42/s1600/Peo.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1000" data-original-width="800" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj81Z5bdqBjVH4VdRzD0YJERXQxk8u6rX9ZLfM0uJl8kMdGAHmE7MUc87TLeNHIlUkElrTMERyXO6MGljAGA_EY0mHkZiS0HFopWjuIsn_TCQVsTFLa4NdpzLa65t6fThSyAOIrQua4Ts42/s640/Peo.jpg" width="512" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhhcTGDgpfpVdz6BN6P7QTKMJ_dOxW7tgO0stFSnUeRa42gNoZDntrpkbWLpRFwBGgo93N39x42ZtewvDPqFbmN8f9v7QxKp7LuHddUwTTZliZfH7oTQOurZj-cuk9VoQJumuVqtHpoXTe8/s1600/Vindstilla+dagar+p%25C3%25A5+%25C3%25B6de+platser.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1129" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhhcTGDgpfpVdz6BN6P7QTKMJ_dOxW7tgO0stFSnUeRa42gNoZDntrpkbWLpRFwBGgo93N39x42ZtewvDPqFbmN8f9v7QxKp7LuHddUwTTZliZfH7oTQOurZj-cuk9VoQJumuVqtHpoXTe8/s640/Vindstilla+dagar+p%25C3%25A5+%25C3%25B6de+platser.jpg" width="450" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLb2a1a5hpkKoU6Sxj8cl0wq5qfQZhZ0l1Ab_hIhb3nzwwsyqbS9EKZNWAdg6W44Umf6WwHkhyphenhyphen1_Honq1v8KXnoYV7-wP94kJjWJLQ_P5LFciYcxif-6Mj-4UQOxV4ufoPRXI51QkaWkUF/s1600/IMG-2493+%25282%2529.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="485" data-original-width="750" height="412" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLb2a1a5hpkKoU6Sxj8cl0wq5qfQZhZ0l1Ab_hIhb3nzwwsyqbS9EKZNWAdg6W44Umf6WwHkhyphenhyphen1_Honq1v8KXnoYV7-wP94kJjWJLQ_P5LFciYcxif-6Mj-4UQOxV4ufoPRXI51QkaWkUF/s640/IMG-2493+%25282%2529.JPG" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiq5BsGBtavLyHxpV3LhMLjBjqq2mdqsDXlBIV0ObMz64CBykbdGlarN9Htef7DdjBPhWpyjpLdUAB6TliK7qrH5omVd43BhHSKr53_2L1zlZCZTxn4-EnlDW8az3xZP5UdPAfjb_gHRVLE/s1600/IMG-3533.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="759" data-original-width="639" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiq5BsGBtavLyHxpV3LhMLjBjqq2mdqsDXlBIV0ObMz64CBykbdGlarN9Htef7DdjBPhWpyjpLdUAB6TliK7qrH5omVd43BhHSKr53_2L1zlZCZTxn4-EnlDW8az3xZP5UdPAfjb_gHRVLE/s640/IMG-3533.jpg" width="538" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaUfcqigg8DJHGeTwv432L0-SizRgOWEKzapia_SudtGUleKDDgYUvVyvWHfDSPyjglKZccjABI_YHNx2z7AtytT32StP5YfoXLgBgtf9qChAGaPZKF4gqZrxwwWwji6hKyXGN_GAzXjrI/s1600/space.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1200" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaUfcqigg8DJHGeTwv432L0-SizRgOWEKzapia_SudtGUleKDDgYUvVyvWHfDSPyjglKZccjABI_YHNx2z7AtytT32StP5YfoXLgBgtf9qChAGaPZKF4gqZrxwwWwji6hKyXGN_GAzXjrI/s640/space.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBse7M9YXAGB6S_05Md9-ZO0oLuGeSzLWormuCO71q3UIzN8xmNMHU6OZn_3VXYPPH8fSn5DxzdX5G8MD4-HqYQuPkUlL92sTQesjopMJykwPP-0RjyEq3PcJEWIzWQDQae3AmcLq7SPu5/s1600/IMG-2490.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="611" data-original-width="750" height="520" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBse7M9YXAGB6S_05Md9-ZO0oLuGeSzLWormuCO71q3UIzN8xmNMHU6OZn_3VXYPPH8fSn5DxzdX5G8MD4-HqYQuPkUlL92sTQesjopMJykwPP-0RjyEq3PcJEWIzWQDQae3AmcLq7SPu5/s640/IMG-2490.JPG" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5M543_gBS38tJh1VdJ_DHtEBYPzOfc_Ds9nA18Kt2d_MPudDr1F_q9CAP-jEL8AZH3-pGcPDMHjEBxywDt7b4Bsr3TMez6iQcq8CcBgHh8wX9BaKGPohz_fcOKtEb1AVSNmYHLYwTuoFv/s1600/IMG-2491.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="742" data-original-width="750" height="632" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg5M543_gBS38tJh1VdJ_DHtEBYPzOfc_Ds9nA18Kt2d_MPudDr1F_q9CAP-jEL8AZH3-pGcPDMHjEBxywDt7b4Bsr3TMez6iQcq8CcBgHh8wX9BaKGPohz_fcOKtEb1AVSNmYHLYwTuoFv/s640/IMG-2491.JPG" width="640" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-827259644945883160.post-86501254845892367922018-03-23T07:43:00.001+01:002018-03-29T16:16:57.682+02:00Här är det. <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
Anslag:<br />
<br />
<br />
Stockholm Under Ytan var gläntan, viloplatsen, det var här texterna först uppstod. Vissa av dem stannade på bloggen, andra växte ut och blev längre, några blev till och med romaner. Du har sett det hända över åren, årsringarna under huden, gruset i ögonen, kampen, eller kanske längtan, efter att få vara anonym, skriva vad som faller händerna in, våga ta ut svängarna. Det var värt det, alltihop. Kanske kommer du att tycka likadant en dag, det hoppas jag. <br />
<br />
<br />
Böckerna: <br />
<br />
<br />
Mannen utan ryggrad, 2012. <br />
Kärleken passerade här en gång, 2013. <br />
Så länge du är min syster, 2014. <br />
Vara Frank, 2016. <br />
Min bästa väns fru, 2017. <br />
Bok för stjärnklara nätter, 2017. <br />
Önskebrunnen, 2017. <br />
Vindstilla dagar på öde platser, 2018. <br />
<br />
<br />
En del går att låna på bibliotek, annat finns enbart som E-bok, vissa av böckerna hittar du fortfarande som inbundna hos nätbokhandlarna. <br />
<br />
<br />
Jag har en del utgåvor till försäljning, ströexemplar som jag kan signera och skicka om du önskar. Förfrågningar skickas till: <br />
<br />
<br />
<a href="mailto:sthlmunderytan@gmail.com">sthlmunderytan</a><a href="https://www.blogger.com/null"></a><a href="mailto:sthlmunderytan@gmail.com"></a><a href="mailto:sthlmunderytan@gmail.com">@gmail.com</a> <br />
<br />
<br />
eller via <br />
<br />
<br />
<a href="https://twitter.com/SthlmUnderYtan" target="_blank">Twitter</a><br />
<br />
<br />
eller via<br />
<br />
<br />
<a href="https://twitter.com/SthlmUnderYtan" target="_blank">Instagram</a><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Och nu då? Tja, det finns anledning att fortsätta skriva, fortsätta läsa, se saker, kliva upp ur soffan och se världen för att sedan kanske hitta en vinkel som ingen annan tidigare tänkt på. <br />
<br />
<br />
Bästa, <br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfhLHIvBD3qihNv6ZHwYbKZ6Jn2FWQrDEyx3mQ2uIiUdp1OZnw228pRHSpKFaqwFss1sJZPtF05h-jZ5VudDRjZxspKEHkQJJsVaKvZzKEMJ9SYdN4tWhhSQwNcWAubXMO7FY5marGr2W4/s1600/Vindstilla.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1266" data-original-width="1266" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfhLHIvBD3qihNv6ZHwYbKZ6Jn2FWQrDEyx3mQ2uIiUdp1OZnw228pRHSpKFaqwFss1sJZPtF05h-jZ5VudDRjZxspKEHkQJJsVaKvZzKEMJ9SYdN4tWhhSQwNcWAubXMO7FY5marGr2W4/s320/Vindstilla.png" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRmpiFVpBMH7zkWdYa_MJJttUSYO0K6WNKrT8qf6Oir50Onp5GDCWiYopQtGEZVnRX4DgVta-S_ZpBSrR82_dsCK5Vztd7sesDnnJPK63flGx2mWKF8G0WmoGWJhE6Nuah4qhnInY17znM/s1600/unnamed.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1600" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRmpiFVpBMH7zkWdYa_MJJttUSYO0K6WNKrT8qf6Oir50Onp5GDCWiYopQtGEZVnRX4DgVta-S_ZpBSrR82_dsCK5Vztd7sesDnnJPK63flGx2mWKF8G0WmoGWJhE6Nuah4qhnInY17znM/s320/unnamed.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<em><br /></em></div>
Unknownnoreply@blogger.com0