Sammanträde med bokcirkeln.

Så Phil sitter redan på plats när vi andra kommer in på Storstad och han har beställt in en hink med öl, men när jag sträcker mig efter en så slår han mig på fingrarna och säger att jag får beställa min egen hink, för den här är minsann bara hans. Servitören tittar på oss med avsmak när han tar upp beställningarna (tre hinkar till), men det ser ut som om han tänker göra oss till viljes och servera det vi vill ha.

"Okej. Dags för månadens bokcirkel", säger jag och förklarar mötet öppnat.

Vi har läst Egenmäktigt förfarande och nu är det meningen att vi ska prata om den.

"Vem vill börja?"

Petter börjar mumla om att han kom halvvägs in i boken, men sen tröttnade han eftersom ingenting någonsin hände och därför började han läsa en biografi om Yngwie Malmsteen istället.

"Kan inte jag få prata om den, om biografin istället?" frågar han.

Men vi andra skakar på huvudet. Servitören återvänder till vårt bord med tre hinkar öl. Det ser löjligt ut när han kommer bärande på hinkarna. Jag vill fråga honom varför han inte går två gånger, men det vågar jag inte för då blir jag kanske inte serverad.

"Du då?" frågar jag Ankan. "Har du läst Egenmäktigt förfarande?"

"Skulle aldrig falla mig in", svarar Ankan. "Det sa jag redan förra gången vi sågs, när vi hade bokcirkel om Liknelseboken. Om vi ska hålla på och läsa såna här skitböcker, då dyker jag bara upp för ölen."

"Phil?" säger jag.

Nu sätter jag mitt hopp till honom. Phil brukar man kunna lita på. Men Phil verkar ha suttit ett tag på Storstad och mycket riktigt, nu avslöjar han att detta är hans andra hink och att han väldigt gärna vill hinna med en tredje också, innan han måste hem och sova.

"Ja, jag har läst den", svarar Phil. "Jag borde väl gilla den. Jag menar, det är lite Stockholm, lite kärlek och lite filosofi om vart annat."

"Men?"

"Ja, jo, jag gillar den. Lite. Det är jättebra att den inte är så lång."

Mer än så har inte Phil att säga om boken. Nu förväntar jag mig att alla ska titta på mig och undra vad jag tycker om boken. Men mitt sällskap verkar ha glömt att vi har en bokcirkel. Ankan och Petter har börjat prata om ett rockband som de vill gå och se nästa helg.

"Hallå! Jag då? Vill ni inte veta vad jag tycker om boken?"

Deras ansikten vänds mot mig. Tystnad. Tror inte det är förväntan jag känner riktas mot mig. Men ändå.

"Jag tycker den är okej", säger jag. "Men jag gillar inte att karaktärerna inte utvecklas det minsta. De är samma personer på första och sista sidan."

"Det är bra", säger Ankan. "Då vet vi det. Vilken blir nästa bok vi ska läsa?"

"Kan vi inte läsa Yngwie-biografin?", frågar Petter. "Då är jag redan klar till nästa möte."