tisdag 31 juli 2012

Vi hörs, va?

Romanen Mannen utan ryggrad går att förboka från förlaget ett litet tag till. Klicka på omslagsbilden till höger, så kommer du till bokförlagets hemsida.

Jag drar till skogs och till havs snart och förlaget förbjuder mig att visa mig igen innan vi har sålt 3000 ex av boken.


Och ja, jag arbetar på uppföljaren. Tror jag att det är. Det är som ett gift.


Hör av dig när du har läst Mannen utan ryggrad. Ge mig domen.



måndag 30 juli 2012

Ligger i skuggan, kan inte resa mig

Känner att de flesta mörka rum är utforskade nu.
Men jag har så klart fel.
Bakom varje mörkt rum finns ännu ett.
Det är min erfarenhet.

Funderar på gubbarna som sitter nere på uteserveringen.
Varje dag, långt in i oktober.
Speciellt en kille, kanske runt 40, tänker jag på.
Jag hör när han pratar:
"Idag börjar min semester. Nu har jag fem sköna veckor. Bara vara ledig."
Sedan sitter han varje dag på sin semester på uteserveringen med ett glas vitt.
När semestern är slut så sitter han också på uteserveringen, fast då efter jobbet.
Då har han inte lika många timmar på sig att bli plakat, men han brukar kunna ro det i land.

Om dessa människor kunde jag skriva en bok.
Jag skulle bara sätta mig hos dem, fem veckor på semestern, lyssna på deras berättelser.
Första veckan skulle jag vara en utböling, men sedan tror jag de skulle öppna upp.
Jag skulle låta diktafonen vara på, dricka varannan vatten.
Wallraffa uteserveringen.
Om Stockholm Under Ytan var sprillans ny gjorde jag nog det.

Nu får någon annan ta den stafettpinnen.








söndag 29 juli 2012

Love is in the air etc. etc.

Så Ingela låg vaken varje natt och kunde inte somna. Peter undrade vad det var som var fel.

"Jag kan inte bestämma mig för vilken färg vi ska ha på barnvagnen" sa hon.

"Men, det är väl inget att ligga vaken för?"

Så fick man inte säga. INGET kunde vara viktigare.

"Du är en idiot och jag förstår inte att jag lät mig betäckas av dig" sa Ingela.

Så gick hon upp och bryggde kaffe och satte på en Scooby Doo-film. Hon tänkte kolla igenom alla barnfilmer innan hennes älskling fick se dem. Hon skulle vara hens filter och välja ut endast det bästa.

"Det dröjer kanske innan barnet vill se Scooby Doo" sa Peter som inte heller kunde sova.

"Jag tror vi ska ha en röd Bugaboo. Jag har nästan bestämt mig för det."

"Vad kostar en sån?"

Ingela gav honom onda ögat.

"Allt är verkligen bara pengar för dig" sa hon. "Du får väl jobba lite extra."

lördag 28 juli 2012

Att få ihop sin historia

Mitt kök är ett hav av post it-lappar. Väggarna är fyllda med dem. Små korta anteckningar som alla till sist hamnar här på Under Ytan.

"Det kan ta några månader" säger jag när min hyresvärd kommer förbi eftersom han har fått klagomål på mig, "men förr eller senare får jag ihop en historia."

"Varför luktar det mäsk från toaletten?" frågar han.

"Det är för att jag bränner hemma."

"Det får man inte" säger han.

"Får man inte bränna hemma? Och sedan när får man inte det?"

"Det har man aldrig fått."

"Vadå, är du polis eller?"

"Nej jag är hyresvärd."

Det slutar med att jag måste ge honom tio liter på plats och sedan lova att ge honom tio liter till varje månad. Jag är inte helt nöjd med den affären, men vad ska jag göra.

"Vad sa du om alla de här lapparna? Du får ihop historier?"

"Äh, det var inget" säger jag. "Glöm bort att jag sa något."

"Nu går jag ner till grannarna som har klagat och säger att de har fel. Du är en trevlig prick."

Jag gör några korta noteringar. Fäster upp ännu en gul lapp. Tänker att någon gång blir säkert det här också en historia.


fredag 27 juli 2012

Vad du inte vet

Vad många inte vet om mig är att jag kan vara tyst på sju olika språk.
Just nu tillexempel, är jag tyst på ryska.

torsdag 26 juli 2012

Fakturan kommer inte senare. Den kommer nu.

Sedan är det meningen att jag ska springa över nåt vägkrön i solnedgång i en grå hood och se lidande ut. Bakom mig kommer man att lägga in fallande bokstäver, mitt namn, titeln på boken. Inget mer.

"Det blev inte Coldplay. Det blev inte Maroon 5. Det fick bli en punkduo från Haninge" säger min manager på telefon.

"Jag står i Brooklyn. Vi gör en video till boken och du ger mig Kuken brinner från Haninge?"

"Bokförlaget vägrade pröjsa. Du får snacka med dem när du är tillbaka."

"En video till en bok? Varför då? Vem ska visa den?"

"Vem ska titta på den, glömde du."

"Jag joggar fram och tillbaka här och ibland surrar någon kamera och jag vet faktiskt inte vad som händer."

"Vi får se om vi kan få in dig på P4 när du kommer hem" säger managern.

"Vadå? P4 kan ju inte visa videon."

"Nej men du kanske kan få spela några låtar som du gillar. Prata lite du vet."

Vi lägger på. Jag ställer mig uppe vid vägkrönet igen och det är action och jag springer och det är helt sjukt och jag är glad när det är över. Jag får sällskap av punkduon på tunnelbanan, på väg över till Manhattan. Jag är sur, men det är inte de. Vi bor på samma hotell. Jag hinner knappt upp på rummet och ta en dusch innan det ringer på telefonen.

"Tjena" säger den ena hälften av Kuken brinner. "Vi ska dricka bärs på ett ställe på Lower East ikväll med några polare. Tror du att det är okej om vi tar det på bokförlaget?"





onsdag 25 juli 2012

Någon läser Kerstin Ekman, en annan Salman Rushdie och en tredje håller sig till Fibban.

Och solen kom till sist, lade sig tillrätta över hustaken och fick folk att knäppa upp sina skjortor och lägga sig i parkerna för att komma närmare cancern.

"Jag vill inte skjuta mig" säger Erik. "Det är för enkelt. Men sola ihjäl mig, det är okej."

"Jag flyger ikväll. Blir borta ett par dagar. Vi ses när jag kommer hem igen."

"Z ringde mig. Hon undrar om vi kan ses i morgon."

"Z är galen."

"Det är jag med."

"Ingen blir gladare än jag om du tar henne ifrån mig."

Vi går på Mellqvist. Dricker kaffe. Dricker en kaffe till. Tittar på folk. Erik är kåt och glor lite för närgånget på allt och alla.

"Lägg av" säger jag. "Det är pinsamt. Du är som en tonåring som måste läsa porr för att komma till ro om kvällarna."

"En gång Slitz-kille, alltid Slitz-kille" svarar Erik.

tisdag 24 juli 2012

Du säger bokmässa, jag säger att världen inte räcker till.

Jag var mer ensam i Tokyo än någon annanstans på jorden. Skyskraporna var precis som på film. Varken mer eller mindre. Agenturen flög in mig, jag gick på några middagar, meet & greet, sedan flög de hem mig igen.

"Någon har lovat för mycket" sa jag när jag träffade Z.

"Skyll inte på mig" sa hon. "Jag sa hela tiden att det mest känns som en kuliss. Tog du med dig något hem till mig som du lovade?"

"Jag har inte lovat dig ett smack."

"Du är en hjärtekrossare av rang. En bluff. En ynkrygg."

Z överdrev. Hon hade inget hjärta i kroppen som jag kunde krossa.

"Du måste gå nu. Jag behöver ringa några samtal."

Hon gick. Jag ringde min manager.

"Tokyo blir det inte. Du får skicka mig någon annanstans för att reka. Jag vill ha något annat till videon."

"Du har storhetsvansinne, det vet du va?"

"Du har inte betalt för att säga sådana saker. Jag omger mig bara med jasägare."

"Jag bokar dig till NYC. Vi gör en klassiker."

"Okej, vilka ska vara med?"

"Beckham är bokad. Coldplay har fått en fråga, men det kan sluta med Maroon 5. Jag ska kolla med Morgan Freeman också."

"Ring Alicia Keys. Jag gillar Alicia."

"Visst. Men alltså budgeten räcker kanske inte till allt."

"Bokförlaget får fixa det helt enkelt."

måndag 23 juli 2012

Jag är din vän även när du inte vill det.

Jag fick slå in dörren för att komma in. André satt på golvet bland sin frus kvarlämnade saker och grät. Jag fick upp honom på benen och tog ut honom i köket. Satte honom på en stol. Bryggde kaffe. Öppnade ett fönster för att släppa in luft.

"Jag har inte hört  något från dig på ett par veckor. Du måste svara när jag ringer."

Han orkade inte ens titta på mig.

"Hon är borta. Hon kommer inte tillbaka. Du får acceptera det."

Jag fick in honom i duschen. Var tvungen att hålla duschslangen åt honom när han tvålade in sig.

"Hur kan du ha låtit det gå så här långt?" frågade jag.

Vi satt i min bil på Essingeleden. Jag tänkte inte lämna honom ensam igen på ett tag. Han fick följa med mig ut på landet. Jag tänkte att vi kunde lyssna på sommarpratare, gräva i landet, ta ett bad. När vi kom fram lät jag André lägga sig på trädäcket mitt i solen. Jag lagade omelett. Sedan åt vi den.

"Stanna här ett tag nu" sa jag. "Släck ner. Ge upp om du vill. Men stanna."

Vi drack vin långt in på natten. Det var bara jag som pratade. Han orkade inte. Till sist gick vi och lade oss. Han fick rummet på botenvåningen, bredvid köket. När jag kom ner på morgonen så var han inte kvar. Han hade stuckit när jag sov. En gardin fladdrade i vinden. Ett fönster stod och slog. Jag satte på en panna med kaffe. Åt en bulle. Och sedan började jakten igen.

söndag 22 juli 2012

We are alone in this together

Z:s förra man vann en halv miljon på poker i Las Vegas och kunde inte hantera det. Han specialbeställde en uppblåsbar barbara för hundrafemtiotusen (minst) och Z lämnade honom när hon kom hem en kväll efter att ha varit på Obaren med tjejgänget och hittade honom däckad ovanpå barbara.

"Det var bara för att jag längtade så mycket efter dig" var hans förklaring. "Jag kunde inte vänta."

"Och sedan somnade du?" frågade hon honom.

"Ja" erkände han skamset.

Z och jag sitter i bilen på väg tillbaka till Stockholm. Jag vill inte ha med henne att göra mer. Allt det här var bara ett misstag.

"Jag tycker att du ska gå tillbaka till din förra man. Du och han är samma skrot och korn" säger jag.

"Shit vad man är stingslig då" säger Z. "Vi har väl haft en jättefin vecka ihop?"

"Jag känner mig förmultnad i själen efter den här veckan."

Jag släpper av Z på Odengatan och hon säger att hon ringer mig senare, när jag har ätit något och inte har blodsockerfall. Så säger hon. Jag ger henne fingret och svänger ut från min fickparkering och just då dyker det upp en cyklist som kör rakt in i mig och flyger över karossen.

"Där ser du" säger Z när polisen har åkt från olycksplatsen. "Du behöver visst mig. Du ska lyssna på mig när jag säger att du behöver äta något."

fredag 20 juli 2012

please kill me

Seglarfolket gillar Z när vi är på krogen. En snubbe i Ralph Lauren piké och tredagars skäggstubb slänger långa blickar efter henne när hon går på toaletten. När jag går på toaletten så börjar han prata med henne. Sen bjuder han med oss på efterfest i båten.

Jag blir sur såklart och vill inte följa med. Z säger gud vad du är tråkig och sedan hänger hon med sällskapet. Det blir drinkar i kajutan, det blir skitkul. Sedan sitter jag på bryggan och glor på vattnet. Jag orkar inte tänka vidare. Lyssnar på vågorna. Mediterar.

Z kommer hem till stugan efter några timmar. Hon är aspackad och glad och vill knulla. Hennes andedräkt bubblar nästan av gin fizz och champagne.Om jag hade haft lite större biceps så hade jag slängt ut henne.
Vi somnar till sist.

"Ska du inte fråga hur det var igår?" säger hon dagen efter.

"Nej" svarar jag. "Jag vill inte veta."

Och det är sanningen. Jag är inte intresserad längre. Det här var ett misstag.

"Jag tänker inte sticka härifrån om du tror det" säger hon. "Har du tagit fan i båten så får du ro henne i land."




onsdag 18 juli 2012

Z och alla hennes demoner

Efter två dagar får Z lappsjuka och tycker att vi ska åka hem igen.

"Jag har hyrt stugan i en vecka" säger jag. "Åk du, men jag stannar."

Då packar hon sin väska och ställder sig uppe vid landsvägen och blir upplockad av någon semesterfirare som kör henne dit hon vill. Hon ringer mig sent på kvällen när jag har öppnat en flaska vin och sitter och surar.

"Jag har tagit in på stadshotellet i Kalmar. Kom hit. Det finns varmt vatten."

"Glöm det. Jag har det bra här" säger jag och kliar sönder ännu ett myggbett.

"Du grabben, nu tar du en taxi hit och knackar på dörren till rum 223. Annars så ska jag se till att du aldrig mer får ett gig i Stockholm."

"Du pratar nog med fel person" säger jag.

Det blir tyst i luren. Z tror faktiskt att hon har ringt till en musiker som jag vet att hon dejtar när andan faller på. Han bor här neråt någonstans, minns jag plötsligt.

"Flåt flåt flåt flåt" hör jag i telefonen innan jag lägger på.

Fyra timmar senare knackar det på dörren.



tisdag 17 juli 2012

Provläs Mannen utan ryggrad

På bokförlagets hemsida kan du läsa två kapitel. Där går det också att förhandsboka romanen ett tag till, innan den finns i bokhandeln, till ett lägre pris.

Hej hej.

http://bokforlaget.com/bocker/romaner/mannen-utan-ryggrad.html

måndag 16 juli 2012

Folk som inte är vana vid folk

Z och jag tar bilen ner till lanthandeln. Hon vill ha popcorn och jag vill bara se en annan människa i ögonen. När vi kommer in i den lilla butiken så blir det tyst. Folk är inte vana vid folk här.

"Det här skrämmer skiten ur mig" säger jag till Z.

Z plockar ner två påsar popcorn från hyllan och vi går fram till kassan. Hon frågar tjejen bakom kassan om de har Ramlösa. Z kan inte sova utan Ramlösa.

"Vi har bubbelvatten där borta" svarar tjejen och pekar.

Jag vet att de inte har Ramlösa. De har vatten med bubblor men inte Ramlösa.

"Om du nödvändigtvis måste ha just Ramlösa, varför tar du inte med dig fyra backar ut på landet då?" frågar jag henne.

"Vet du vad en back väger?"

"Ta nu något annat vatten så sticker vi" säger jag.

Men Z tvingar mig att köra sex mil in till närmsta småstad. Jag sitter kvar i bilen när hon traskar in på Konsum. Efter några minuter kommer hon ut med en flaska på en och en halv liter.

"Men du. Kan du inte köpa åtta flaskor på en och samma gång? Den där tar ju slut på en kväll, är det inte så?"

"Slut kan du vara själv" svarar hon.

söndag 15 juli 2012

Hyresvärden som både är satan och gud

Sedan finns det inget varmt vatten i stugan och då har jag ändå fått löfte om att det ska vara så. Jag går över till Gösta i kalsonger och gummistövlar. Han öppnar faktiskt när jag knackar.

"Det finns inget varmt vatten."

"Vad ska ni med det till?"

"Vad menar du vad vi ska med det till? Vi ska duscha."

"Duscha gör man bara i stan. Här på landet är det annorlunda."

"Nej det är det fan inte. Jag duschar här också."

"Jävla stockholmare."

"The´re you go."

"Va?"

"Ge mig varmt vatten bara."

"Snacka engelska alltså. Det funkar kanske i storstan men inte här grabben."

Så jag duschar kallt och det gör Z också. Sen blir det frukost och Z säger att om jag inte fixar vattnet tills ikväll så kan jag glömma henne. Jag undrar om inte han som hyr ut håller på att göra mig en tjänst.

lördag 14 juli 2012

Läsarkontakt

Du som har googlat "herpes, jag vill dö" och hamnat på Stockholm Under Ytan.

Jag vet faktiskt inte hur jag ska kunna hjälpa dig. Men för din skull har jag gjort lite research och hey! du behöver inte dö, det är lugnt.

Det är bara lite blåsor och det sticker och gör ont och så där. Nu vet jag ju inte EXAKT var du har fått utslagen någonstans, men enligt Smittskyddsinstitutet så går det över på någon vecka.

Hälsningar, Stockholm Under Ytan

(Din jourhavande läkare på nätet)

Lita aldrig på en Volvo

Det börjar dåligt. Bensinen tog slut efter tjugo mil och jag hade ingen reservdunk. Och bilarna som körde förbi på landsvägen ville inte stanna. Så jag fick gå. Z stannade kvar i bilen.

"Jag lyssnar på radio" sa Z.

"Vadå, som en sambandscentral eller?"

"Nej jag är bara lat. Du hämtar bensin. Jag tar det lugnt. Men ta med dig en kaffe från macken."

Kärleken sträcker sig aldrig längre än till en dubbel espresso med skummad mjölk. Från Statoil.

Jag fick gå över en mil. Fick en lift tillbaka. Z var på gott humör och solen var på väg upp. Jag tankade och sedan körde jag till stugan. Jag somnade direkt när vi kom fram och fick sova några timmar. Sedan väckte Z mig.

"Fast du köpte inget kaffe. Det känns inte så bra att du inte lyssnar på mig."

fredag 13 juli 2012

Jag behöver dig



Vi tar varsin väska med lätt packning och så försvinner vi härifrån. Det är okej, du vågar. Jag kan köra hela vägen om du inte orkar. Vet ett litet hus på andra sidan landet där vi får vara ett tag. Där finns ingen täckning, ingen uppkoppling, ingenting. Bara regnsmatter mot taket och ett brusande hav. Vi är i mitten på juli och nu börjar den stora vilan.

torsdag 12 juli 2012

Den finaste lilla kommunikationsbyrån i hela världen

Håller till här och jobbar med boken:

http://www.lisasfanclub.se/mannen-utan-ryggrad/

Fick ett mejl igår.

Dear friend,



My name Mr. Alain Moore, I hope that you will not expose or betray this trust that I am about to repose on you for the mutual benefit of our both families. I decided to contact you directly for sake of business. There is one of our customers that made fix deposit for 7 fiscal years upon maturity; we sent a routine notification to his forwarding address but got no reply. After some months, we sent a reminder and finally we discovered from his business partner he passed away after brief illness in his country. I tried everything humanly possible to locate his relatives but all efforts failed. The deposit is still intact with my bank and the interest is being rolled over with the principal sum at the end of each year.


If this fund still left dormant in the next couple of months the fund will be confiscated into the government treasury as unclaimed fund. It is for these reason that I seek for your urgent and sincere help to get this fund transferred into your bank account, a bank account in any part of the world can facilitate the transfer.


All that is required of you is to contact my bank with the information that I need to forward the money into your account.


To be honest with you, this transaction I have opened-up to you is totally genuine and 100% risk-free. But the secret must remain between me and you, I am assuring you because I have been working with this bank for many years, hence I know all its secrets very well and I have carefully mapped-out my perfect strategies to carry out this transaction successfully. The depositor was my very close friend and I was his personal financial adviser before his death. We shall also use part of the fund to help the orphanage, people in the street and the less privileged children in the world. Please keep this proposal as a top secret between both of us, and delete it immediately in your email box if you are not interested. But if you are interested get back to me immediately.


I wait for your response.


Mr Alain Moore.


Går och lägger mig. Släcker lampan men ligger vaken i mörkret. Förstår att jag måste svara på mejlet. Att det är oartigt att låta så viktig korrespondens bli liggande obesvarad. Allt jag behöver göra är att skicka mina konto- och inloggningsuppgifter så kommer jag att bli rik. Sätter mig framför datorn och skriver en enda mening.

Have i told you lately that i love you?

Jag darrar på händerna när jag skriver det. Kärlek. Det är så mycket kärlek i luften.

onsdag 11 juli 2012

Nadja betalar för jag kan inte

Nadja säger att det enda hon kan rekommendera är dyrt vin och billigt sex.

Jag tittar på henne genom mina lilafärgade solglasögon. Hela Långholmen känns som dränkt i skarpt solljus. Jag minns inte när jag senast tog av mig glasögonen. Sov jag med dem senast jag sov? Så är det nog.

Nadja har varit i Monte Carlo på någon annans bekostnad. Allt är som vanligt.

Men du lämnar alltid oss andra i sticket säger jag.

Gör jag väl inte säger hon. Jag kommer ju tillbaka och ger er presenter från alla flygplatser jag varit på. De där glasögonen fick du av mig när jag hade varit i Argentina.

Fick jag dem av dig eller fick du dem av affärsmannen du var där med frågar jag.

Jajaja säger Nadja.

Sedan beställer hon en taxi och vi åker till Sturehof och blir visade till ett bord på uteserveringen och hon bestämmer att vi ska äta ostron för det är bra hyn.

Jag beställer Ramlösa och ett glas Chablis.

Nadja visar upp en klackring som hon bär på fingret och som hon säger tillhörde en numera avliden man som dog när han ejakulerade på ett hotellrum ovanför kasinot.

Du, ropar jag till servitören som precis tog min beställning, jag tar inget glas jag tar en flaska.

Nadja betalar Nadja betalar Nadja betalar.

tisdag 10 juli 2012

Helt osexigt alltså

Jag tänker på det varje gång jag passerar säkerhetskontrollen på flygplatsen. Hur mycket jag saknar mänsklig beröring. Kanske borde jag flyga oftare.

Beger mig hastigt och lustigt till Grekland för att köpa en en ö åt en förmögen affärsman som vill starta upp en såsfabrik där nere tillsammans med Anders Timell, Conny Bloom och ett ännu icke namngivet nyhetsankare på TV4. Givetvis faller det jobbet på Stockholm Under Ytan. Det är samma visa om och om igen; det är alla andra som är sjuka i huvudet men det är jag som får ta skiten.

Så jag tar flyget till Aten och sen en båt ut i den grekiska övärlden och knackar på hos en gumma och en gubbe som sitter bakom en trädörr och skakar av ålder och så får de en påse diamanter av mig och jag säger skriv på här på svenska men det spelar ingen roll, de fattar ändå vad jag menar och de sätter varsitt kryss på pappret och sedan tar jag båten tillbaka och checkar in igen på flygplatsen för att flyga hem till Stockholm och det är då det slår mig hur mycket jag saknar att någon tar i mig, bara för att personen vill det. Av egen fri vilja. Inte för att man måste visitera mig.

Jag hamnar bredvid Neneh Cherry på planet och jag frågar henne var hon har varit och hon svarar i Grekland. Okej okej jag fattar. Hon vill inte vara mer specifik än så. Har sin egen lilla paradisö som hon inte vill att turisterna ska hitta till osv osv. Sedan sjunger jag Buffalo Stance för henne några gånger, tills hon ber flygvärdinnan om att få byta plats i planet.

I taxin på väg in mot Stockholm så ringer telefonen. Det är Anders Timell.

"Har du köpt ön?" frågar han.

"Är bananerna fina?" svarar jag och vi skrattar båda två.

När jag kommer hem lägger jag mig och läser. Sedan somnar jag med mina gosedjur.

måndag 9 juli 2012

Reklam....

Preliminärt släppdatum för Mannen utan ryggrad är 12e september.

Mer info här.

129 kr inkl. frakt. Jag signerar. Detta är priset för en förbokning av boken. Senare i höst hamnar priset troligen på runt 149 kr exkl. frakt.

Man klarar sig inte utan andra människor, oavsett hur fula de är. Så mycket har jag lärt mig.

Undrar fortfarande över han i Gentlemen med alla rikskupongerna. Undrar var han fick dem ifrån. Det svarade aldrig Östergren på.

Det är samma sak med Sebastian nere på Snottys. Han har inte rikskuponger, men han har hur mycket pengar som helst och han är ute sju dagar i veckan och äter och dricker och bjuder. Det är ju underbart så klart att ha en sån vän, men jag undrar ju var alla pengar kommer ifrån, för Sebastian har inget jobb, inget som jag vet om i alla fall.

En gång frågade jag honom om det.

Han drog mig intill sig och så sa han jag kan inte säga det för då måste jag döda dig efteråt.

Som en filmreplik.

Klart du inte kommer att döda mig sa jag.

Vill du att jag berättar då? frågade Sebastian.

Men jag avstod faktiskt. Nu låter jag honom bjuda mig på skaldjur nere på Nytorget i stället och så håller vi tyst om allt sammans.

Så varför hade killen i Gentlemen så mycket rikskuponger? Nån som vet?

söndag 8 juli 2012

Pionjär

471 texter nu på Under Ytan.

Måste sluta vid 500.

Starta en ny på annat ställe. Anonymt igen.

Den ska handla om att jobba på bank och göra förbjudna saker inne i stora bankvalv.




När allt är sagt och gjort

Under en fotbollsmatch på Wasa som jag såg för många många år sedan, träffade jag en försynt och lite tyst man som började prata med mig. Först om fotboll, sedan om livet. Det visade sig att han var pensionerad och framgångsrik formgivare.

"Vad har du gjort som går till historien?" frågade jag honom.

"Jag har gjort alla skivomslag till ABBA."

Och det var ju respektingivande. Så jag förlorade intresset för Argentina, eller vad det nu var för fotbollslag jag hade kommit dit för att titta på. Jag ville veta mer om tiden med ABBA och allt det där som jag förstod att alla andra redan hade frågat honom femtusen gånger om. Men han svarade; jag upplevde nog att han var lite ensam och pratsjuk trots allt.

"Mitt favoritomslag är Super Trouper" sa han i halvlek. "Det är det omslaget jag är mest nöjd med."

"Men Arrival eller The Album då?" sa jag. "De är ju fantastiska."

"Björn & Benny gillade själva mest Arrival, men jag tyckte inte det var så märkvärdigt."

Sedan pratade vi om turnéerna och festerna och det goda livet och allt det där och han fick något sorgset hängande över sig.

"Jag söp bort mitt äktenskap" sa han. "Jobbade och festade för mycket. Nu vill mina barn bara ha pengar en gång i månaden, annars hörs vi inte."

"Det låter inte alls roligt."

"Det är det inte heller. Jag ångrar så mycket. Alla de där omslagen med ABBA väger lätt mot att ha förlorat min fru och mina barn."

Direkt när domaren blåste av matchen så tog vi i hand och mannen försvann. Gick hem till sitt. Strax efter det cyklade jag hem själv också. Mer än så var det inte. Men jag tänker på honom ibland, mannen, formgivaren. Han var vänlig och liten.

Till sist. En underskattad låt med ABBA, tycker jag: Abba – When All Is Said And Done

lördag 7 juli 2012

Den svåra andra boken

Hängmattan är ett helvete. Det går inte att sova. Min formgivare ringer mig stup i kvarten och frågar om en logga hit och en marginal dit. Det är verkligen ilandsproblem men ändå, jag får ingen sömn, ingen ro, ingenting faktiskt. Och då snackar vi om bok ett.

"Om du tänker hålla på så här även på nästa så får du inte jobbet" säger jag till henne.

Hon lägger sista handen vid bok ett och jag ligger och funderar på bok två. Det är därför hängmattan är ett helvete och det är därför det inte blir så mycket skrivet här.

Just nu avslutar jag Noréns dagbok och påbörjar Tom Ripley-serien. Så ser den litterära sommaren ut. På musiksidan lyssnar jag in mig på alla banden som kommer till Way out West. Inte för att jag kommer vara där, för det kommer jag inte, men för att jag behöver höra nytt och jag tänker att festvialledningen kan fungera som mitt filter nu när tiden är knapp.

Jag skojade i veckan och sa att nästa bok blir en deckare i Superettan-miljö. Det var domaren som gjorde det, osv osv. Men vi får se. Om jag skriver en deckare kommer den vara rätt kass.

Blev också ombedd att läsa ett kapitel ur den kommande boken Mannen utan ryggrad på en tillställning för södermalmhipsters. Jag vill inte vara nån glädjedödare här, men risken är stor att stämningen inte blir så munter om jag gör det.

Tjugosju grader i Vasastan idag. Nyss tillbaka. Inte en vindpust. Undrar om de fortfarande gör bra Brandy Alexander på Björns Trädgård.

torsdag 5 juli 2012

Miljonär över en natt

Jag vaknar upp och är plötsligt god för 30 miljoner. Det har gått över en natt och jag kan inte svara på hur det har gått till. Det bara är så. Det första jag gör är att jag köper ett hus på Fårö.

"Det är förutsägbart" säger Erik. "Men jag gillar det ändå."

"Såklart du gör" säger jag. "Du kommer att parkera dig i ett av rummen hela somrarna och inte betala ett skit på hyran och sedan gå ner mitt i nätterna och tömma kylskåpet på kycklingklubbor och Chablis."

Erik nickar.

"Kan du låna mig 22 miljoner?" frågar han sedan.

"Vad ska du med så mycket pengar till?"

"Ähh, omkostnader. Det går alltid åt."

"Jag lånar dig 5. Det får räcka."

"Snåljåp."

Sen går flyttlasset och jag sitter i mitt vackra hus och tittar på havet. Skriver ett mejl till Erik (som sitter på Riche dag ut och dag in och bjuder alla de där otroliga flickorna på drinkar). Jag skriver: Från och med nu tänker jag inte göra ett ärligt handtag till i mitt liv. Jag menar det. Erik svarar: Välkommen in i gemenskapen.

"Vad kostar det att gjuta en helikopterplatta på tomten?" frågar jag kassörskan på Coop nästa gång jag är inne i Visby och handlar.

Men hon vet inte. Skakar bara på huvudet. Det är okej, försäkrar jag. Hon behöver inte vara ledsen för att hon inte kan hjälpa mig med svaret. Det finns andra jag kan fråga.