torsdag 17 augusti 2017

This one goes to eleven.

video

One for the record. 

Mazarine Street, Z-TV, för hundra år sedan. Tack till Jonas Paro som lyckades hitta filen.
Ljudteknikern måste ha varit döv, vi också. Ljudet är katastrof. Men det var fina dagar; bandet hade inga pengar, spelade ofta på lånad utrustning, lirade jämt, såg ingenting mer än ställena vi spelade på, gick på bensinmacksdiet...
Jag kan säga så här: Det är betydligt lugnare att skriva böcker.

/Peo

lördag 29 juli 2017

Vid havet.


Hittat en plats där det går att skriva. Allt jag begär.

/Peo

torsdag 13 juli 2017

Sommar.

Den här bilden lånar jag av Maria Lindén.
Hennes instagram hittar du här: Kulturistanmia
Så här skriver hon:

  • kulturistanmia: Jag tror inte att det finns någon författare vars böcker jag rekommenderat och lånat ut mer till mina vänner än Peos böcker. Och "Min bästa väns fru" kommer definitivt bli en av dem! En efterlängtad semester med bästa vännerna blir inte som planerat och redan första kvällen vänds allt upp och ner och relationerna sätts minst sagt på prov. Som vanligt får jag dubbla känslor när jag läser Peos böcker. Karaktärerna agerar och tänker på ett sätt som helt eller delvis går emot vad jag tycker är ok. Samtidigt känner jag med dem och kan på sätt och vis förstå dem. Det blir kaos bland känslorna under läsningens gång helt enkelt. Och jag älskar det! Läs, läs, läs! (Och hur snyggt är inte omslaget till denna bok?!) ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️ #peobengtsson #minbästavänsfru#lavenderlit

Önskar alla litteraturälskare en härlig sommar.
Läs böcker.
Kom ihåg, som alltid, att det är orden som skiljer oss från stenarna på stranden.

/Peo

måndag 10 juli 2017

tisdag 27 juni 2017

Varför ska du läsa den här boken?

Magnus Utvik recenserar boken i morgonsoffan hos SVT:


-Varför ska man läsa den här boken?
-För att den är sjukt kul!



onsdag 7 juni 2017

måndag 22 maj 2017

tisdag 9 maj 2017

måndag 1 maj 2017

Läst i år

Vi kom över havet, Julie Otsuka
Baserad på en sann historia, Delphine de Vigan
Ristat i damm, John Fante
Liten parlör för älskande, David Levithan
Engångsligg, Josefin Palmgren
Århundradets kärlekssaga, Märta Tikkanen
Fragment, Lars Norén
Stoft, Lars Norén
Efterlämnat, Lars Norén
Helter Skelter, Vincent Bugliosi
Angivarna, Bret Easton Ellis
Där jag ringer från, Raymond Carver
Mörker och ömhet, Joyce Carol Oates
Självmord, Eduard Levé
Århundradets kärlekskrig, Ebba Witt-Brattström
Kärlek är en hund från helvetet, Charles Bukowski
no och jag, Delphine de Vigan
Dikter för döende vilsna och döende veka stolta och sköna, Charles Bukowski
Flickan i Clèves, Marie Darrieussecq


fredag 28 april 2017

torsdag 27 april 2017

Ett kroppsminne som vaknar till liv.


Ikväll blir det releasefest för Min bästa väns fru på Bokförlaget.
Den femte romanen kom ut i butikerna för en vecka sedan, men det har inte funnits någon tid att fira det förrän nu.

Tack till Lavender Lit, Ophelia Publishing och Sanna Sporrong.

/Peo

onsdag 26 april 2017

Önskebrunnen - Var försiktig med vad du önskar.

Manus klart till "Önskebrunnen - Var försiktig med vad du önskar", en thriller i tio stycken avsnitt som snart Storytel Original kommer att spela in.

Det är Felicia Welander och jag som har skrivit manus. Vem som blir inläsare av följetongen, och själva handlingen, håller jag hemligt ett tag till. Men räkna med ond bråd död i slutet av augusti i hängmattan, när det är som varmast. /Peo

Photo by Tina Axelsson. 

söndag 23 april 2017

Välkomna, ni som befinner er på västkusten.

Stor Bokcirkelträff - Min bästa väns fru

ArrangörTentacle Words
Tid2017-05-21 13:00
PlatsPersgården, Herrestad Uddevalla, other
Stor Bokcirkelträff 21 maj
 

Mer info: 

Min bästa väns frumed Peo Bengtsson




Nu är det dags att anmäla sig till vårens sista Stora Bokcirkelträff. Söndag den 21 maj träffas vi för att lyssna på och bokcirkla tillsammans med Peo Bengtsson. 
 

Några av er har träffat Peo tidigare när han var med på ReadTreaten på Blomsterkroken. Vi som träffade honom då minns ett möte med många skratt men också allvarliga och kloka tankar om livet. 

 Den här gången har Peo skrivit en relationsroman fylld med åtrå, men också skam och skuld. Och så kärlek förstås, massa kärlek. 

Svante, Cecilia och deras två döttrar är på väg till bästa vännerna Henning och Karens sommarstuga på Österlen. Där ska de som vanligt tillbringa en av sommarens hetaste semesterveckor och låta sina stadsbarn få njuta av livet på landet. Men redan första kvällen ställs allt på sin spets när Henning och Karen ber Svante att bli spermadonator, eftersom Henning inte kan ge Karen det hon längtar efter. Samtliga relationer sätts på prov och en förödande hemlighet som får dramatiska följder rivs upp. 


Visst låter det dramatiskt!



Vill du vara med?Vi träffas söndag 21 maj kl 13, minglar och äter lite innan vi delar upp oss i mindre grupper och för bokcirkelprat om boken.

Anmäl dig snarast så skickar jag boken så snart jag fått den från förlaget.


Pris: 150 kr

Anmäl dig här och betala via bg 5187-2679 eller swisha till 123 514 9224 (Tentacle Words konto). Ange ditt namn samt 21/5 så jag vet vem som anmält sig. 
OBS
! Anmälan är bindande och betalning måste lämnas även om du får förhinder att närvara.
I priset ingår boken, lättare förtäring, dryck samt kvällens bokcirkel. Det enda kravet är att du har läst boken innan du kommer. 


torsdag 30 mars 2017

tisdag 28 mars 2017

Som folk gjorde förr.

Telefonledningen utanför ditt sommarhus, det fanns fler fåglar där än vad det bodde folk i byn.

"Om det är isolation du har letat efter så har du hittat rätt", sa jag.

"Här har vi fortfarande fasta telefoner", svarade du. "Så gammalmodiga är vi."

"Du kan dra ut telefonjacket när du inte vill bli störd. Det har ett visst signalvärde, det erkänner jag."

"Handelsboden har bara öppet på tisdagar och fredagar."

"Är det sant?"

"Resten av tiden har köpmannen dragit ur jacket."

"Men vad gör ni om ni behöver.....plåster?"

"Åh, vi ber en bön. Som folk gjorde förr i tiden. Om det inte är tisdag eller fredag, förstås, för då åker vi och köper plåster."

torsdag 23 mars 2017

Sista tredjedelen av ett liv.


Det finns en tid för arbete, det erkänner jag. När resultatet som blir efter åtta timmars skrivande faktiskt är värt det. Om ryggen värker, eller om huvudet känns tungt, så spelar det ingen större roll, för du ser texten växa, bli sin egen, definitivt bli något som den aldrig var tänkt att bli, och det är precis som det ska vara.

J sa alltid: Skriv ditt synopsis, håll dig till det, och förstå sedan att boken kommer att bli något annat.

Efteråt blir det så konstigt, när någon försöker prata med mig om texten. Alla frågor, jag har sällan några svar. Sist fick jag avbryta och säga: Snälla, du måste tro mig, jag är inte arrogant, men din läsupplevelse är din. Varför vill du förstöra den genom att höra vad jag anser om saken?

Göra något annat. Bryta mot det jag redan känner. Viktigt nu, att göra något annat.


Sista tredjedelen av ett liv bör innehålla massor av förvåning, det är min övertygelse.


Är fortfarande svag för naturporr, det verkar aldrig gå över. Hatar att flyga, blir bara räddare med åren, men gör det till slut eftersom platserna jag vill besöka alltid ligger på andra sidan.

"Om du fick ta med dig en bok....", börjar J, som alltid när det ska drömmas sig bort.

"Då tog jag med den jag för tillfället läser", svarar jag.

"Och det är?"

"Samlade noveller av Raymond Carver."

"Bra?"

"Ja, mycket."

"Jag vet precis hur det kommer att bli", fortsätter J. "Du kommer läsa ut novellerna och så har du tagit massor av anteckningar, trots att du sa att du inte skulle, och sen är det någon som säger något i en bar eller på ett café som du råkar överhöra och så föds en idé hos dig till det som måste bli din sjätte roman."

"Nej nej nej, jag ska bara surfa och hänga på stranden. Inget annat."

"Lägg av. Och plötsligt så kommer du säga att Carver är helt briljant och så kommer du kopiera honom i första utkastet och sedan är I jättesträng mot dig när hon läser manuset och så skriver du om det på ditt sätt och sedan är du klar."

"Jaha, det säger du?"

"Peo, du är så förutsägbar." 

söndag 19 mars 2017

En historia om bottenlöst mörker.

Arbetet med thrillern fortlöper enligt plan. Felicia Welander och jag arbetar tillsammans på vår historia som kommer ut hos Storytel Original i slutet av sommaren 2017.

Tio stycken entimmesavsnitt blir det.

Felicia har precis släppt sin andra roman. Info här: http://www.bladhbybladh.se/produkt/bara-idag/

Och själv släpper jag min femte roman i april. Info här: https://www.akademibokhandeln.se/bok/min-basta-vans-fru/9789187879241/

Det går att lyssna på Så länge du är min syster här: https://www.storytel.se/books/36645-Sa-lange-du-ar-min-syster

/Peo

torsdag 9 mars 2017

Pretty fucking far from OK.

Det lockar lika mycket nu som då att gå omkring längs de där svindlande gångarna i ditt favoritbibliotek. Tro mig, varje gång jag är i stan så besöker jag byggnaden.


Källarvalvet är absurt, där de förvarar böckerna som inte får plats i de ordinarie lokalerna. Allt är K-märkt, inget får rivas eller byggas ut eller knappt renoveras. "Hur ska vi få plats?" frågade vaktmästaren lakoniskt sist jag var där, när jag log åt boktravarna.


Nu har de faktiskt börjat sälja ut gamla volymer. Men överflödet gör det svårt att överhuvudtaget hitta någonting, trots att jag går omkring i timmar. Det slutar med att jag går till trottoarcaféet på andra sidan gatan för att dricka en öl och sedan orkar jag inte resa mig upp och gå tillbaka ner i skuggorna ännu en gång. Återvänder en annan dag.


De har börjat sälja t-shirts med bibliotekets logga på. Och hattar. Och pins. Och de hyr ut skrivbord per timme på den akademiska fakulteten. Det finns en kaffeautomat som sällan fungerar. Man slänger i ett mynt, trycker på coffe with milk och ut kommer hot tea.

"Pretty fucking far from OK", som cineasten här bredvid kommenterade det, när framtiden kom på tal.

/Peo

söndag 5 mars 2017

Tretton dagar tillsammans.



Du envisades med att spela Both sides now om och om igen, och jag klagade inte, jag var också fast i Joni, skojade med dig om att jag ville skaffa ett barn som hette Joni.

"Men om det blir en pojke, då?"

Du gick i fällan.

"Vi kallar honom Joni ändå", svarade jag.

Det var långa, slöa dagar vid kusten. Jag hade aldrig varit i landet tidigare, tog tacksamt emot din inbjudan, Hade en resiver som verkade nästan förlamande, så hett ville jag se världen. Köpte en tågbiljett och klagade sedan över ryggsmärtor eftersom det tog två dygn att resa ned till dig. Och skrivmaskinen hade jag glömt på en tågperrong när jag bytte tåg. Det var jag väldigt ledsen över.

"Det finns en här", tröstade du. "Du kommer kunna skriva."

Och det gjorde jag. Hittade på andra tecken som betydde ÅÄÖ. * var Ö, minns jag.


Vad läste vi? Timmarna vid havet, i skuggan under träden, vad läste vi?

Främlingen.
Moment 22.
Glaskupan.
Dikter av Dorothy Parker.

Jag blev så tagen av all litteratur du stack åt mig så att jag glömde bort kärleken.

Det fanns ingen tid, sa jag.

"Du har hela livet framför dig", svarade du.

Men det var inte så det kändes. Jag var ung, men allting rusade och jag kunde inte förstå hur jag skulle hinna med allt jag ville göra.



Det fanns en garderob där, fylld av anteckningsböcker.

"Vems?" frågade jag.

"Min mor", sa du. "Hon skrev."

Du hade kvar böckerna. Och huset.

Jag undrar fortfarande vad det stod i anteckningsböckerna. Och om huset står kvar. Och vad du gör idag.

/Peo


lördag 4 mars 2017

Let´s get the fuck outta here

"Jag gillar bara att köra på natten", sa du. "Dagtid är det för många rödljus och inbromsningar. Om vi ska resa tillsammans så gör vi det efter mörkrets inbrott."

"Okej. Jag gör en spellista som bara passar till bilkörning nattetid."

"Deal."

 "Jag vill köra", sa du. "Det är okej om du somnar."

"Jag somnar, absolut. Men väck mig om du vill att jag ska ta över."

"Deal."

"Vad är det första du ska göra när vi kommer fram?" frågade du.

"Bjuda dig på en drink."

"Deal."

/Peo

tisdag 28 februari 2017

Blodad tand.

Nick säger att han exakt vet när himlafästet sjönk åtta centimeter närmare jordskorpan och luften blev tyngre att andas.


"Det var när Lina sa att hon inte älskade mig längre."


Fast jag är skeptisk. Inte kan väl en människa märka när himlen sjunker, eller kan hen det?


"Du, det råder inget tvivel om den saken", försäkrar han. "Vi gick på Tranan och käkade vintergryta och firade att hon fått jobb som bartender och jag sa grattis grattis och beställde in det dyrare vinet och då sa hon att det var något mer hon var tvungen att berätta och då sjönk himlen."


"Vad sa hon?"


"Att baren hon fått jobb på låg i San Francisco."


"Men vad har det med kärlek att göra? Hon kan väl fortsätta älska dig fastän baren ligger i Kalifornien?"


"Nu pratade vi om att himlen sjönk, okej?"


Nick har ett stingsligt kynne. Man kan inte föra en konversation med flera bottnar samtidigt, då blir det för stökigt för honom att hänga med. Kanske var det därför Lina drog, funderar jag. Fast lugn, dear reader, det säger jag inte.


Här ger sig Nick in i ett resonemang om att någon borde bygga en stege och klättra upp och mäta hur långt från jorden som himlen ligger och sedan göra historiska beräkningar på hur mycket närmare himlen har krympt genom århundradena, när mänskligheten har gjort bort sig och därför långsamt håller på att kvävas till döds, som straff, som vedergällning från en högre makt som inte orkar längre.


"Alltså, kalla mig gärna banal", försöker jag, "men jag hänger inte med riktigt."


"Jag har bokat en flygbiljett", säger Nick. "Jag ska till San Fran. Jag tänker sätta mig i baren och beställa en drink av henne, så får vi se vad som händer."


Det låter onekligen romantiskt, svarar jag. Vilken förhärdad bartender som helst skulle väl bli smickrad av att få blanda till en rom & cola åt nåt ex på andra sidan jordklotet, när den personen hade vägarna förbi.


"Jag har fått blodad tand", säger Nick. "Jag sitter där tills pengarna tar slut."


"Tänk om flygbolagen måste ändra sina flygrutter nu när himlafästet har sjunkit närmare jorden", filosoferar jag. "Du kanske bara kommer till Paris, sedan tvingas planet ner på marken."


"Det är en risk jag får ta", svarar Nick.







lördag 18 februari 2017

Skriver en thriller.

Idag vågar jag berätta om samarbetet jag har med författaren Felicia Welander. Tillsammans skriver vi en följetong åt Storytel Original, en spänningsroman i tio stycken entimmesavsnitt, direkt för audio.
Felicia Welander har tidigare skrivit relationsromanen "Kanske imorgon", och kommer nu i mars ut med uppföljaren.
Vi planerar att ha följetongen klar till sommaren. Vem som kommer att läsa in romanen är ännu hemligt, precis som titel och handling. Men du kan lita på att vi kommer att ha ihjäl folk.
Släpps på Storytel senare i år, alltså.
/Peo