One for the record.
Mazarine Street, Z-TV, för hundra år sedan. Tack till Jonas Paro som lyckades hitta filen.
Ljudteknikern måste ha varit döv, vi också. Ljudet är katastrof. Men det var fina dagar; bandet hade inga pengar, spelade ofta på lånad utrustning, lirade jämt, såg ingenting mer än ställena vi spelade på, gick på bensinmacksdiet...
Jag kan säga så här: Det är betydligt lugnare att skriva böcker.
/Peo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar