Av någon anledning råkade en kostym glida av galgen och hamna i högen av kläder på golvet, som Elisabeth skulle ta med sig till Myrorna. Varken Greger eller Elisabeth upptäckte det förrän det var för sent.
"Har du sett min Guccikostym?" frågade Greger.
När de förstod vad som hänt, fick Elisabeth en utskällning som inte var helt rättvis. Hon hade bara tagit högen med kläder, tröjor och byxor som de inte använde längre, och lämnat in alltihop när hon ändå gick förbi butiken på väg till arbetet. Inte kunde hon veta att det låg en svindyr kostym bland de andra noppiga kläderna? Greger sprang bort till Myrorna på Tomtebogatan och slet upp dörren till affären.
"Var hänger kostymerna?" skrek han åt praktikanten bakom kassan.
Hon pekade och Greger var där på en sekund och gick igenom raderna av muggiga kostymer som hängde tätt. Och visst: detta är en solskenshistoria. Greger hittade sin kostym på en av galgarna, plockade ner den och tog med den till kassan.
"Jag vill köpa den här", sa han.
Praktikanten gjorde sin andra dag på jobbet. Hon kände de dåliga vibrationerna från Greger, att han hade nerverna utanpå. Men hon slog in priset på kassaapparaten.
"Den kostar trehundrafemtio kronor", sa hon.
Greger betalade. Bekymmersrynkan i pannan blev om möjligt ännu djupare än tidigare, trots att han hade fått tillbaka sin älskade kostym.
"Ni kan för fan inte ta trehundrafemtio spänn för en Gucci, det fattar du väl? Vem i helvete är det som prissätter varorna i butiken? Va!?"
Praktikanten, som vid det här laget hade bestämt sig för att försöka få avsluta sin praktik i förtid - hon hade trubbel med en kille som hade krossat hennes hjärta och hade annat att tänka på - visste inte vad hon skulle svara Greger.
"En sån här kostym kostar artontusen ny! Fattar du? Trehundrafemtio spänn. Ni är inte kloka."
Sen gick Greger hem. Elisabeth såg lättad ut när hon fick syn på kostymen.
"Slutet gott, allting gott", sa hon.
"Butikschefen på Myrorna är en idiot", svarade Greger. "Jag måste ringa till huvudkontoret och klaga."
"Har du sett min Guccikostym?" frågade Greger.
När de förstod vad som hänt, fick Elisabeth en utskällning som inte var helt rättvis. Hon hade bara tagit högen med kläder, tröjor och byxor som de inte använde längre, och lämnat in alltihop när hon ändå gick förbi butiken på väg till arbetet. Inte kunde hon veta att det låg en svindyr kostym bland de andra noppiga kläderna? Greger sprang bort till Myrorna på Tomtebogatan och slet upp dörren till affären.
"Var hänger kostymerna?" skrek han åt praktikanten bakom kassan.
Hon pekade och Greger var där på en sekund och gick igenom raderna av muggiga kostymer som hängde tätt. Och visst: detta är en solskenshistoria. Greger hittade sin kostym på en av galgarna, plockade ner den och tog med den till kassan.
"Jag vill köpa den här", sa han.
Praktikanten gjorde sin andra dag på jobbet. Hon kände de dåliga vibrationerna från Greger, att han hade nerverna utanpå. Men hon slog in priset på kassaapparaten.
"Den kostar trehundrafemtio kronor", sa hon.
Greger betalade. Bekymmersrynkan i pannan blev om möjligt ännu djupare än tidigare, trots att han hade fått tillbaka sin älskade kostym.
"Ni kan för fan inte ta trehundrafemtio spänn för en Gucci, det fattar du väl? Vem i helvete är det som prissätter varorna i butiken? Va!?"
Praktikanten, som vid det här laget hade bestämt sig för att försöka få avsluta sin praktik i förtid - hon hade trubbel med en kille som hade krossat hennes hjärta och hade annat att tänka på - visste inte vad hon skulle svara Greger.
"En sån här kostym kostar artontusen ny! Fattar du? Trehundrafemtio spänn. Ni är inte kloka."
Sen gick Greger hem. Elisabeth såg lättad ut när hon fick syn på kostymen.
"Slutet gott, allting gott", sa hon.
"Butikschefen på Myrorna är en idiot", svarade Greger. "Jag måste ringa till huvudkontoret och klaga."
Solsidan-Fredde på pricken.
SvaraRadera