Jag sitter och stirrar in i en blåmålad vägg när jag skriver. På en stol som skadar arslet. Lika mycket som själen säger åt mig att göra något annat än att skriva historier som det inte går att leva på, så vill inte heller kroppen befinna sig där mot väggen, på stolen. Det gör ont.
Men om det jag skriver nu uppfattas som en klagan, då har jag misslyckats. Det finns nämligen ingen blå vägg och ondskefull stol i hela världen som jag tycker mer om. Jag har gett upp tanken på att skapa mig en "bättre" arbetsplats. Blir vid min läst, accepterar att det måste få vara så här.
Den ständiga kampen handlar istället om att skapa mer tid för både läsande och skrivande. Det är för mig som för alla andra. Tiden. Vem är det som sitter och håller på all överskottstid? Jag håller på att bli plågsamt medveten om hur mycket bra böcker det finns där ute, som måste läsas och hamna i mitt eget blodomlopp, för att sedan, på sikt, kanske kunna bli något eget. Det är stöld och fantasi om vartannat, precis som vanligt. Men för att kunna läsa - och skriva - måste det finnas tid. Här ligger den stora utmaningen.
Men visst såg jag det perfekta skrivbordet i en antikhandel för ett halvår sedan. För ett kort ögonblick kunde jag visualisera mig själv där, framför bordet, djupt försjunken i arbete. Men sedan knackade verkligheten på igen, när jag skulle ta en fika med en vän och det inte fanns pengar på kortet till att betala för kaffet. PC Jersild sa att det klokaste en människa kunde göra, var att ge upp sin konstnärsdröm. Att skaffa sig ett borgerligt liv och sedan försöka skapa konst på den lediga tid som blev över. Ingen skriver en roman på tom mage sa han. Vi får se, helt enkelt.
Konstnärsdieten skrivs det inte så mycket om i kvällstidningarna. Pasta rouge är paradrätten i den dieten (det vill säga spagetti och ketchup.) Numera när det finns smaksatt ketchup, alltså att ketchupen smakar mer än bara sockrad tomat, då går det att variera pasta rouge i det oändliga. Eller vänta här nu.
Till sist något helt annat: Jag känner att jag har fått min dos av alfahannar nu. Det har varit en alfahanne-vecka. Behöver inte träffa fler på ett tag. Möjligen, om jag har mod, återkommer jag och skriver lite mer om det senare.
/P
Men om det jag skriver nu uppfattas som en klagan, då har jag misslyckats. Det finns nämligen ingen blå vägg och ondskefull stol i hela världen som jag tycker mer om. Jag har gett upp tanken på att skapa mig en "bättre" arbetsplats. Blir vid min läst, accepterar att det måste få vara så här.
Den ständiga kampen handlar istället om att skapa mer tid för både läsande och skrivande. Det är för mig som för alla andra. Tiden. Vem är det som sitter och håller på all överskottstid? Jag håller på att bli plågsamt medveten om hur mycket bra böcker det finns där ute, som måste läsas och hamna i mitt eget blodomlopp, för att sedan, på sikt, kanske kunna bli något eget. Det är stöld och fantasi om vartannat, precis som vanligt. Men för att kunna läsa - och skriva - måste det finnas tid. Här ligger den stora utmaningen.
Men visst såg jag det perfekta skrivbordet i en antikhandel för ett halvår sedan. För ett kort ögonblick kunde jag visualisera mig själv där, framför bordet, djupt försjunken i arbete. Men sedan knackade verkligheten på igen, när jag skulle ta en fika med en vän och det inte fanns pengar på kortet till att betala för kaffet. PC Jersild sa att det klokaste en människa kunde göra, var att ge upp sin konstnärsdröm. Att skaffa sig ett borgerligt liv och sedan försöka skapa konst på den lediga tid som blev över. Ingen skriver en roman på tom mage sa han. Vi får se, helt enkelt.
Konstnärsdieten skrivs det inte så mycket om i kvällstidningarna. Pasta rouge är paradrätten i den dieten (det vill säga spagetti och ketchup.) Numera när det finns smaksatt ketchup, alltså att ketchupen smakar mer än bara sockrad tomat, då går det att variera pasta rouge i det oändliga. Eller vänta här nu.
Till sist något helt annat: Jag känner att jag har fått min dos av alfahannar nu. Det har varit en alfahanne-vecka. Behöver inte träffa fler på ett tag. Möjligen, om jag har mod, återkommer jag och skriver lite mer om det senare.
/P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar