När "Mannen utan ryggrad" blev antagen och arbetet med bokomslaget kom igång, hade jag en vag idé om hur jag ville att boken skulle se ut. Norlén & Slottner, som är ett mycket litet och mycket fint förlag, gav mig i stort sett fria händer.
Jag ville ha en vardaglig bild, som samspelade med titeln. Om möjligt ville jag fånga ett flyktigt ögonblick av berättarjaget.
Så var jag på fest, kom hem sent, och så togs den här bilden:
Då visste jag! Ja, vi tar och gör ett bokomslag med en man som borstar tänderna. Och så satte vi igång. Det togs säkert hundra bilder. Ingen dög. Tills jag hamnade i Paris, åt en god middag med tjurigt rödvin, släppte garden, blev trött och gick in på badrummet för att göra mig i ordning för natten, fotografen (Ingela Larsson) knäppte en polaroid, och så var det klart:
Sedan tryckte vi in polaroiden i nåt slags datorprogram och resten är historia:
/Peo
Jag ville ha en vardaglig bild, som samspelade med titeln. Om möjligt ville jag fånga ett flyktigt ögonblick av berättarjaget.
Så var jag på fest, kom hem sent, och så togs den här bilden:
Då visste jag! Ja, vi tar och gör ett bokomslag med en man som borstar tänderna. Och så satte vi igång. Det togs säkert hundra bilder. Ingen dög. Tills jag hamnade i Paris, åt en god middag med tjurigt rödvin, släppte garden, blev trött och gick in på badrummet för att göra mig i ordning för natten, fotografen (Ingela Larsson) knäppte en polaroid, och så var det klart:
Sedan tryckte vi in polaroiden i nåt slags datorprogram och resten är historia:
/Peo
En enkel och genial bild. As usual.
SvaraRadera