torsdag 31 juli 2014

På spaning efter den pocket som flytt.

Idag släpptes pocketen på "Kärleken passerade här en gång." Nytt omslag. Bilden är tagen av Tove Lamm-Stråhle. Dessutom innefattar pocketen ett nyskrivet förord av Johanna Broman.

Följ Johanna här: https://twitter.com/Klarajohanna

Mer info om bokutgivningen hittar du på: FACEBOOK. (LÄNK)

Och som inte det var nog: Om du känner att du behöver ännu mer info hittar du det här:

http://instagram.com/peobengtsson

https://twitter.com/SthlmUnderYtan

Spellista till boken gjordes också. Den hittar du här: Spotifylänk

Pressinfo, pressbilder etc: Ponto Pocket (Länk)

Tack till Massolit Förlag, Damm Förlag och Ponto Pocket.

/Peo
 

onsdag 30 juli 2014

Skrikrummet

"Är det verkligen rimligt att en grill ska kosta arton tusen?" undrar Henrik och får en bekymmersrynka i pannan.

"Tiderna förändras", säger jag. "När vi var i Indien så bråkade du med chaiförsäljarna om de försökte lura dig på en rupie". Jag härmar Henrik. "I know it’s only two rupees for a chai! Get off my back"

"Jag ska nog bråka med grillförsäljaren också".

"Fortfarande ung och arg", säger jag, "men nu handlar det om att vara förbannad över att behöva smälta in i Täby grillförsamling. Lägg av Henrik, du hade inte behövt köpa en villa här om du hatar kostymen så mycket".

"Vad är det för fel på en klotgrill från Statoil?" undrar Henrik. "Det går väl lika bra".

"Uppenbarligen inte", svarar jag. "Du vill vara din granne. Och din granne jobbar inte med Statoil".

"Det är Cecilia som tvunget skulle hit", fortsätter Henrik. Jag säger ingenting och han fortsätter. "Du vet den förra ägaren har ljudisolerat sovrummet. Extra tjocka väggar. Madrasserad dörr. Inga ljud kan hitta ut".

Jag förstår inte vad han menar.

"Det var en konstig prick. När han lämnade över nycklarna så visade han oss runt en sista gång i sitt hus. Gick och knackade i väggarna. Och han var extra stolt över sitt sovrum".

"Varför då?"

"Han kallade det för skrikrummet".

Jag slår ut med händerna. Henrik fortsätter.

"Han garvade och sa att han använde skrikrummet både i nöd och lust".

"Sjukt" svarar jag.

"När jag har ångest går jag in i skrikrummet. Och lika ofta med frugan" härmar Henrik mannen som han har köpt kåken av. "Det handlar om att bli av med sina aggressioner!"

"Herregud vilken dåre. Du har väl renoverat?" frågar jag.

"Nej jag har kvar skiten. Jag tänkte verkligen slita ut alltihop".

Vi är tysta tillsammans. Henrik känner att han måste plocka upp tråden:

"Men sen det här med grillen så undrar man ju. Kanske lika bra att ha kvar rummet som det är”.

tisdag 29 juli 2014

Hälten människa/hälften nättroll.

Det har blivit en fnurra på tråden mellan Ofelia och Krister. Omgivningen märker det när Krister kastar ett vinglas i väggen hemma hos Tomas. Det är fest och alla är där och det är rött vin i glaset. Tomas strukturtapet får sig en omgång helt enkelt. Och det får Krister också. Vi andra på festen står kvar uppe i köket och ser dem nere på gatan när Krister får en rak höger av Ofelia. Hon får in en riktig pärla som sänker honom och sen hoppar hon själv in i taxin som vi har ringt efter och åker därifrån. Jag vill ju rusa ner och se efter hur det gick för Krister, men någon stoppar mig och ringer efter en ny taxi.
Nästa morgon är Ofelias status på Facebook ändrad till singel.
Du kan väl prata med mig först? skriver Krister i en replik på hennes sida en kvart senare.
Tänker jag inte svarar hon strax efteråt. Två timmar senare är även Krister singel på Facebook.
”Nu får dom väl för fan ge sig”, säger Adam när jag möter upp honom vid Sankt Eriksplan.
Vi smyger in på Razmahal och beställer varsin Cobra. Som vanligt kommer servitören med våra naanbröd långt innan resten av maten är färdig. Jag ger honom onda ögat. Han ger mig onda ögat tillbaka.
”Hann du kolla vad de skrev innan du gick hemifrån?” frågar jag.
”Nej vadå?” säger Adam.
”Hon spyr galla över honom och säger att han är en sopa i sängen och att hon ska kasta hans fiskedragssamling på tippen”.
Adam tar upp sin telefon och surfar in på Facebook.
”Krister kontrar”, säger han. ”Krister tänker bygga en julkalender från och med första december och lägga ut. Han skriver att han tänker knulla med någon och placera en bild bakom varje lucka så att alla kan få se. Han kallar det för 24 friska snabbisar!
”Jag fattar att hon lämnade honom. Han är ju helt vrickad”.
”Han är på väg hit nu”.
”Va?”
”Ja jag bjöd hit honom. Han kan ju inte sitta ensam i kväll. Det är ju hans första som singel. Och nu måste han ju börja jobba på julkalendern också”.
Vår mat kommer in och vi tystnar. Sen fortsätter Adam:
”Men till mitt försvar kan jag ju säga att jag inte visste om julkalendern när jag sa åt honom att komma hit”.
”Jag skulle hellre träffa Ofelia än honom” säger jag. ”Hon är roligare”.
”Gör som du vill”.
Vi äter vindaloo under tystnad. Jag är inte så sugen på att träffa Krister men kan inte bara lämna maten åt sitt öde. Adam beställer in två Cobra till. Servitören ger mig onda ögat.
”Herregud, kompis. Det är bara Facebook”, säger Adam. ”Internet du vet. Bara en fluga. Snart gör alla något annat”.
”Vad det än är så hoppas jag att det har med kärlek att göra”, säger jag. ”Jag är så trött på näthatet”.

Presentationen från Bokus:



"Kärleken kommer och går, sägs det. Så är det för varje människa. En passion kan kännas som ett knivhugg i magen, och har du tur så sörjer du att såret läker när passionen försvinner.

Jag ville berätta historien om Samuel och Johanna, om deras relation och vad som gjorde den unik. Och hur det gick till när det unika ändå gick sönder. För sådant händer. Samuel säger på ett ställe i berättelsen att Johanna går emot en naturlag när hon lämnar honom. Det håller Johanna med om, men ändå måste hon göra det. Om det ville jag skriva.

En gammal vän kommer att spela stor roll i den här romanen, en vän som borde ha varit försvunnen, eftersom Samuel inte har haft förmåga att behålla sina vänner när barnen kom. Jag tycker om det, att vänner från förr fortfarande kan få spela roll i ett liv som fortsatt åt ett annat håll.

Till sist får jag frågor om vad som är sant och inte sant i boken. Mitt svar blir: läs det som den roman det är. Men jag kan avslöja att knarkhistorien tyvärr har hänt på riktigt."

/P

Mer info på: https://twitter.com/SthlmUnderYtan

måndag 28 juli 2014

Samlat arbete, juli 2014.

Storpocket av Mannen utan ryggrad, på Norlén & Slottner 2012.
Pocket av Mannen utan ryggrad, på Ponto Förlag 2013.
Inbunden av Kärleken passerade här en gång, på Damm Förlag 2013.
Pocket av Kärleken passerade här en gång, på Ponto Förlag 2014.

lördag 26 juli 2014

På väg tillbaka.

Skriver. Läser. Badar. Vandrar i berg. Etc. osv. Snart har jag möjlighet att berätta lite mer om höstens projekt. Stay tuned.

(Bilden föreställer en myggbiten, maläten och tröttkörd skribent.)

http://instagram.com/peobengtsson

/Peo

Boken finns inbunden på CDON till nedsatt pris: http://cdon.se/b%c3%b6cker/bengtsson%2c_peo/k%c3%a4rleken_passerade_h%c3%a4r_en_g%c3%a5ng-23487236

fredag 18 juli 2014

Pocketsläpp.

Nu i samband med att Kärleken passerade här en gång släpps i pocket, återpubliceras här en intervju från bokcirklar.se: http://bokcirklar.se/2013/09/intervju-peo-bengtsson/

 

torsdag 3 juli 2014

Trehundratusen tecken senare.

Trehundratusen tecken gör ingen roman, brukar jag säga. Vad du har är ett skelett, en början, kanske en mitten, förhoppningsvis ett slut. Men ingen bok.

Men jag har åter igen lyckats sitta tillräckligt länge på den där hårda stolen för att få ur mig en historia som nu ska slaktas av två informella redaktörer jag känner. Ingenting lämnar huset innan jag har fått domen av dem, sedan arbetat om manus tills jag inte känner igen det som samma sak jag skrev initialt. Efter det är det dags att gå med mössan i hand till en redaktör och be om audiens.

Senast jag fick frågan om hur det egentligen går till så svarade jag: "Börja varje roman med ett lyckligt slut." Jag står fast vid det.


Fotnot: Jag brukar faktiskt gå omkring med mina manus mellan läpparna. Det har visat sig vara det enda sättet som funkar, för att inte tappa bort dem.

/Peo
 

tisdag 1 juli 2014

Love is in the air.

Så Ingela låg vaken varje natt och kunde inte somna. Peter undrade vad det var som var fel.

"Jag kan inte bestämma mig för vilken färg vi ska ha på barnvagnen" sa hon.

"Men, det är väl inget att ligga vaken för?"

Så fick man inte säga. INGET kunde vara viktigare.

"Du är en idiot och jag förstår inte att jag lät mig betäckas av dig" sa Ingela.

Så gick hon upp och bryggde kaffe och satte på en Scooby Doo-film. Hon tänkte kolla igenom alla barnfilmer innan hennes älskling fick se dem. Hon skulle vara sitt barns kulturella filter och välja ut endast det bästa.

"Det dröjer kanske innan barnet vill se Scooby Doo" sa Peter som inte heller kunde sova.

"Jag tror vi ska ha en röd Bugaboo. Jag har nästan bestämt mig för det."

"Vad kostar en sån?"

Ingela gav honom onda ögat.

"Allt är verkligen bara pengar för dig" sa hon. "Du får väl jobba lite extra."