Trehundratusen tecken gör ingen roman, brukar jag säga. Vad du har är ett skelett, en början, kanske en mitten, förhoppningsvis ett slut. Men ingen bok.
Men jag har åter igen lyckats sitta tillräckligt länge på den där hårda stolen för att få ur mig en historia som nu ska slaktas av två informella redaktörer jag känner. Ingenting lämnar huset innan jag har fått domen av dem, sedan arbetat om manus tills jag inte känner igen det som samma sak jag skrev initialt. Efter det är det dags att gå med mössan i hand till en redaktör och be om audiens.
Senast jag fick frågan om hur det egentligen går till så svarade jag: "Börja varje roman med ett lyckligt slut." Jag står fast vid det.
Fotnot: Jag brukar faktiskt gå omkring med mina manus mellan läpparna. Det har visat sig vara det enda sättet som funkar, för att inte tappa bort dem.
/Peo
Men jag har åter igen lyckats sitta tillräckligt länge på den där hårda stolen för att få ur mig en historia som nu ska slaktas av två informella redaktörer jag känner. Ingenting lämnar huset innan jag har fått domen av dem, sedan arbetat om manus tills jag inte känner igen det som samma sak jag skrev initialt. Efter det är det dags att gå med mössan i hand till en redaktör och be om audiens.
Senast jag fick frågan om hur det egentligen går till så svarade jag: "Börja varje roman med ett lyckligt slut." Jag står fast vid det.
Fotnot: Jag brukar faktiskt gå omkring med mina manus mellan läpparna. Det har visat sig vara det enda sättet som funkar, för att inte tappa bort dem.
/Peo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar