tisdag 28 februari 2017

Blodad tand.

Nick säger att han exakt vet när himlafästet sjönk åtta centimeter närmare jordskorpan och luften blev tyngre att andas.


"Det var när Lina sa att hon inte älskade mig längre."


Fast jag är skeptisk. Inte kan väl en människa märka när himlen sjunker, eller kan hen det?


"Du, det råder inget tvivel om den saken", försäkrar han. "Vi gick på Tranan och käkade vintergryta och firade att hon fått jobb som bartender och jag sa grattis grattis och beställde in det dyrare vinet och då sa hon att det var något mer hon var tvungen att berätta och då sjönk himlen."


"Vad sa hon?"


"Att baren hon fått jobb på låg i San Francisco."


"Men vad har det med kärlek att göra? Hon kan väl fortsätta älska dig fastän baren ligger i Kalifornien?"


"Nu pratade vi om att himlen sjönk, okej?"


Nick har ett stingsligt kynne. Man kan inte föra en konversation med flera bottnar samtidigt, då blir det för stökigt för honom att hänga med. Kanske var det därför Lina drog, funderar jag. Fast lugn, dear reader, det säger jag inte.


Här ger sig Nick in i ett resonemang om att någon borde bygga en stege och klättra upp och mäta hur långt från jorden som himlen ligger och sedan göra historiska beräkningar på hur mycket närmare himlen har krympt genom århundradena, när mänskligheten har gjort bort sig och därför långsamt håller på att kvävas till döds, som straff, som vedergällning från en högre makt som inte orkar längre.


"Alltså, kalla mig gärna banal", försöker jag, "men jag hänger inte med riktigt."


"Jag har bokat en flygbiljett", säger Nick. "Jag ska till San Fran. Jag tänker sätta mig i baren och beställa en drink av henne, så får vi se vad som händer."


Det låter onekligen romantiskt, svarar jag. Vilken förhärdad bartender som helst skulle väl bli smickrad av att få blanda till en rom & cola åt nåt ex på andra sidan jordklotet, när den personen hade vägarna förbi.


"Jag har fått blodad tand", säger Nick. "Jag sitter där tills pengarna tar slut."


"Tänk om flygbolagen måste ändra sina flygrutter nu när himlafästet har sjunkit närmare jorden", filosoferar jag. "Du kanske bara kommer till Paris, sedan tvingas planet ner på marken."


"Det är en risk jag får ta", svarar Nick.







lördag 18 februari 2017

Skriver en thriller.

Idag vågar jag berätta om samarbetet jag har med författaren Felicia Welander. Tillsammans skriver vi en följetong åt Storytel Original, en spänningsroman i tio stycken entimmesavsnitt, direkt för audio.
Felicia Welander har tidigare skrivit relationsromanen "Kanske imorgon", och kommer nu i mars ut med uppföljaren.
Vi planerar att ha följetongen klar till sommaren. Vem som kommer att läsa in romanen är ännu hemligt, precis som titel och handling. Men du kan lita på att vi kommer att ha ihjäl folk.
Släpps på Storytel senare i år, alltså.
/Peo