Ligger i skuggan, kan inte resa mig

Känner att de flesta mörka rum är utforskade nu.
Men jag har så klart fel.
Bakom varje mörkt rum finns ännu ett.
Det är min erfarenhet.

Funderar på gubbarna som sitter nere på uteserveringen.
Varje dag, långt in i oktober.
Speciellt en kille, kanske runt 40, tänker jag på.
Jag hör när han pratar:
"Idag börjar min semester. Nu har jag fem sköna veckor. Bara vara ledig."
Sedan sitter han varje dag på sin semester på uteserveringen med ett glas vitt.
När semestern är slut så sitter han också på uteserveringen, fast då efter jobbet.
Då har han inte lika många timmar på sig att bli plakat, men han brukar kunna ro det i land.

Om dessa människor kunde jag skriva en bok.
Jag skulle bara sätta mig hos dem, fem veckor på semestern, lyssna på deras berättelser.
Första veckan skulle jag vara en utböling, men sedan tror jag de skulle öppna upp.
Jag skulle låta diktafonen vara på, dricka varannan vatten.
Wallraffa uteserveringen.
Om Stockholm Under Ytan var sprillans ny gjorde jag nog det.

Nu får någon annan ta den stafettpinnen.