Nadja betalar för jag kan inte

Nadja säger att det enda hon kan rekommendera är dyrt vin och billigt sex.

Jag tittar på henne genom mina lilafärgade solglasögon. Hela Långholmen känns som dränkt i skarpt solljus. Jag minns inte när jag senast tog av mig glasögonen. Sov jag med dem senast jag sov? Så är det nog.

Nadja har varit i Monte Carlo på någon annans bekostnad. Allt är som vanligt.

Men du lämnar alltid oss andra i sticket säger jag.

Gör jag väl inte säger hon. Jag kommer ju tillbaka och ger er presenter från alla flygplatser jag varit på. De där glasögonen fick du av mig när jag hade varit i Argentina.

Fick jag dem av dig eller fick du dem av affärsmannen du var där med frågar jag.

Jajaja säger Nadja.

Sedan beställer hon en taxi och vi åker till Sturehof och blir visade till ett bord på uteserveringen och hon bestämmer att vi ska äta ostron för det är bra hyn.

Jag beställer Ramlösa och ett glas Chablis.

Nadja visar upp en klackring som hon bär på fingret och som hon säger tillhörde en numera avliden man som dog när han ejakulerade på ett hotellrum ovanför kasinot.

Du, ropar jag till servitören som precis tog min beställning, jag tar inget glas jag tar en flaska.

Nadja betalar Nadja betalar Nadja betalar.