söndag 22 juli 2012

We are alone in this together

Z:s förra man vann en halv miljon på poker i Las Vegas och kunde inte hantera det. Han specialbeställde en uppblåsbar barbara för hundrafemtiotusen (minst) och Z lämnade honom när hon kom hem en kväll efter att ha varit på Obaren med tjejgänget och hittade honom däckad ovanpå barbara.

"Det var bara för att jag längtade så mycket efter dig" var hans förklaring. "Jag kunde inte vänta."

"Och sedan somnade du?" frågade hon honom.

"Ja" erkände han skamset.

Z och jag sitter i bilen på väg tillbaka till Stockholm. Jag vill inte ha med henne att göra mer. Allt det här var bara ett misstag.

"Jag tycker att du ska gå tillbaka till din förra man. Du och han är samma skrot och korn" säger jag.

"Shit vad man är stingslig då" säger Z. "Vi har väl haft en jättefin vecka ihop?"

"Jag känner mig förmultnad i själen efter den här veckan."

Jag släpper av Z på Odengatan och hon säger att hon ringer mig senare, när jag har ätit något och inte har blodsockerfall. Så säger hon. Jag ger henne fingret och svänger ut från min fickparkering och just då dyker det upp en cyklist som kör rakt in i mig och flyger över karossen.

"Där ser du" säger Z när polisen har åkt från olycksplatsen. "Du behöver visst mig. Du ska lyssna på mig när jag säger att du behöver äta något."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar