Ibland älskade jag. Ibland inte. Oftast både och, samtidigt. Det var kanske det svåraste att förklara. Även om det givetvis var likadant för henne. Men det hade hon inte förmåga att förstå, inte just då. För henne var allt en enda lång kärlek och när hon inte kunde känna den så tvingade hon sig att känna den.
Jag pratade faktiskt om det där. Berättade att det var som att kliva in och ur olika rum och att det var omöjligt att befinna sig i hela lägenheten samtidigt. Då fick jag alltid höra att jag ville göra slut och det var lika bra att jag bara sa det rakt ut och så vidare. Så givetvis var det enklare att tiga tills det var för sent.
Jag skriver om det i Mannen utan ryggrad; hur fjäderlätta flyttarna var med bara två resväskor och att det var viktigt för mig att aldrig äga mer saker än vad som rymdes i de väskorna. Så att det skulle vara enkelt till uppbrott. Aldrig sitta fast. Herregud, jag lurade verkligen mig själv under alla de där åren och jag lurade också min omgivning. Det var spelets regler.
Det är som Leonard Cohen sjunger; att allt har sprickor och det är därför ljuset kan komma in. Jag tycker om att tänka på det viset, men jag begriper att det är en tanke som tar lång tid att sjunka in. Den är knappast tänkbar runt tjugo. Man får snällt vänta på den insikten. Att skavankerna tillför något som man med tiden inte vill vara utan.
Mer än så är det inte. Det handlar om att åldras. Det är sant, jag springer några mil i veckan och försöker hålla vinet i schack - konsumtionen menar jag - och allt går tillbaka till att jag vill försöka orka se mig i spegeln om morgonen när jag borstar tänderna och kunna tänka att det är okej, jag duger (med lite hjälp) och det är bra som det är. Jag måste ha en stark rygg och en stark mage, så att jag orkar sitta på röven sex timmar om dagen framför datorn och skriva en ny bok. Underskatta aldrig ett gott sittfläsk, som min lärare på litterär gestaltning alltid sa, samtidigt som hon daskade sig själv i stjärten.
Undrar om man kan dö av underskattning?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar