Nonsens.

Jag hatar verkligen när man ser en film och den verkligt coola filmsnutten som du såg i trailern, har blivit bortklippt och du har inga vänner och inget jobb.

"Det kunde varit värre" säger Melker.

Men han har fel. Det vet han ju själv att han har. För om man betalar hundra spänn för att se filmen och någon har använt avklipparfingret på fel ställe. Ja då är det liksom kört.

Sedan efter helgen blir det långsamt vardag igen och innan du vet vad som händer så är du mitt inne i en måndag utan mening eller mål och den där bokhyllan i sovrummet som reser sig framför dig, som en vägg, som ett berg, får dig nästan att inte kunna andas.

"Mitt rekord är elva kaffe latte på en och samma dag" säger Melker.

"Fast det är ju bara dumt? Är det inte."

"Inte om du frågar mig. Jag gick från café till café och beställde. Benchmarketing liksom. Fast jag var risig i kistan två veckor efteråt."

Inga vänner som sagt. Men Melker finns alltid där, på någon trottoarservering. Första stället att leta på är alltid Ritorno. Sitta och skriva dikter vid trettio års ålder. What the fuck.

"Du borde starta en bokcirkel. Komma ut lite" säger Melker. "Och sluta svära så förbannat."

"En bokcirkel? Med vilka? Och vad skulle vi läsa?"

"Jag vet inte. Läs Karolina Ramqvist. Eller en klassiker."

Men jag går alltså och ser en film istället. Och blir snuvad på trailern.

Ridå.