Bartömning i ett redan tomt hus

Det var den första oktober och något helt annat än det du tidigare kände till skulle börja. Det kalla höstregnet tog med sig det sista av september och nu var du helt på egen hand.

"Jag längtar efter att lyssna på vad jag egentligen vill" sa du. "Inte längre bara göra det förväntade."

"Det kan jag förstå" sa jag.

"Vill röra mig ur fläcken."

Du hade varit så sträng mot dig själv. Bara sett till försörjningsbördan. Tänkt amorteringar. Haft själen vid sidan av.

"Jag lärde mig i alla fall en sak på bokmässan" sa du.

"Vad då?"

"Att jag menar det på riktigt. Hela industrin känns jobbig, men jag tar den, det är värt det om jag får skriva och ge ut böcker."

"Och hur gör du med amorteringarna?"

"Jag har börjat köpa trisslotter."

"Bra. Det är en plan."

Då var det som min mor sa en gång i tiden: Två gånger i ditt liv ställs allting på ända. Två gånger gäller inte längre de gamla lagarna. Allt du visste, allt du lärt dig, slås ut. Sedan måste du bygga en ny grund igen att stå på. Det är inget unikt för dig. Det händer alla människor. Och händer det inte en människa under hennes livstid så är hon ingen människa.

"Det här är min första gång" sa du.

"Jag trodde det var din andra. Att du skulle få vila efter det här."

"Nej så är det inte. Det finns alltid mer skit bakom nästa hörn. Fast säg det inte högt så att curlingföräldrarna hör det."