Great blow jobs, too.

Cyklar ner för Rörstrandsgatan, på väg till Systemet, mataffären, kanske banken om jag hinner. Det sitter folk på varenda stol på trottoarserveringarna. Solen borde inte kunna värma på det här viset, så här sent på året.

"Du kan raka bort den där skäggstubben" skriker jag åt caféägaren på Mellqvist när jag cyklar förbi. "Vintern är inte här ännu."

Han gör tummen upp och går gissningsvis rakt in på personaltoaletten och gör slag i saken. Han brukar lyssna på vad jag säger. Jag parkerar cykeln utanför Systembolaget. Där, bakom kassan, står hon jag en gång levde mitt liv med. Jag tar en nummerlapp. Jag förstår inte hur det går till, men jag hamnar i hennes kassa, givetvis.

"Jag skulle vilja ha tolv flaskor Chablis och trettiosex burkar Falcon."

"Något mer?"

"Ja när du ändå tar upp det så behöver jag två helor bättre gin. Och en flaska whisky också tack. Du vet vilket märke jag föredrar."

Hon plockar ihop min beställning. Det tar tid. Sedan betalar jag. Packar mödosamt ner allt i kassar och i en medhavd kartong. Ber om en extra påse, fast jag redan har betalat. Får det. Allt går så ändlöst långsamt under tystnad.

"Hur ska du få hem allt det där?" säger hon till sist.

"Jag hade hoppats du skulle fråga mig hur jag mår."

"Ska jag ringa efter en taxi?"

"Ser jag ut som en människa som åker taxi? Va? Gör jag det?"

"Ja?"

"Nej jag cyklar hem med hälften nu och så kommer jag tillbaka och hämtar resten om du kan förvara det bakom kassan åt mig så länge."

Så kommer jag ut på trottoaren och upptäcker att min cykel har blivit stulen på den korta tid jag varit inne på Systemet. Så då får jag gå in till henne igen och ändå be henne ringa efter en bil. Hon får alltid rätt till sist. Jag är för medgörlig. Det blir som hon vill. Kanske var det därför hon lämnade mig.