Balladen om Victor Schantz

Vi satt på Babylon och såg hur varje ansikte ständigt var det samma. Som en del av inredningen.

"Vi är ju också här" sa Saga. "Vi är också två inventarier."

Så var det ju. Åren byttes ut i kalendern, men egentligen var det inte så mycket mer. Någon fick barn. En annan flyttade bort. En tredje gjorde karriär.

"Jag har sagt upp DN" sa Saga.

"Varför då?"

"Jag tycker att det dunsar så i brevlådan i gryningen. Jag vaknar av det och sedan kan jag inte somna om."

"Kärring."

"Ja. Jag är en DN-kärring på Babylon. Men snart är jag bara en kärring på Babylon i alla fall."

"Minns du när drinkarna var goda här?"

"Nej."

"Bra. Det var en utslagsfråga. Du har kvalificerat dig för ännu ett år."

Sedan tog vi tunnelbanan bort till Sankt Eriksplan. Oktoberhimlen hängde över oss. I det lilla grillbåset framför Handelsbanken stod Dregen och väntade på en korv. Han såg ledsen ut och jag klandrade honom inte. Det jag visste om honom, var att han satt och metade på en sten utanför stan tio månader om året, om han inte var i L.A och provspelade för R.A.T.T.

"Jag funderar på om det ens är lönt att jag följer med dig hem" sa Saga till mig.

"Jag har så dåligt med frukost. Och min DN dunsar i brevlådan."

"Ringer du mig?"

"Vi får se."