Master Card funkar överallt

Och sedan köpte vi varsin flygbiljett och försvann iväg till Indonesien och kanske var det aldrig meningen att vi skulle komma tillbaka. Bli övervintrare. Bli sorgliga, utopier som backpackers såg upp till men aldrig skulle vilja efterlikna - inte på riktigt. Vi stod på den norra udden av Pulau Wee, där havet började och Indonesien definitivt tog slut och tänkte att det nog skulle gå att göra sig ett liv där. Fiska. Låna småpengar av andra turister. Sälja hantverk. Bygga en hydda. Checka ut.

Sedan kom George från U.K och han var snyggt skäggig och spelade gitarr nere på stranden som en Gud och slog mig i schack och gav dig långa ögonkast och allt sprack sönder där och då när du bestämde dig för att sitta uppe vid lägerelden när jag gick och la mig. Jag sov inte en sekund den natten. Låg och lyssnade på djungeln, letade efter dina fotsteg bland syrsornas lek. Men du kom aldrig.

Om du undrar hur jag har det i receptionen på bankkontoret jag arbetar så säger jag väl okej. Det går an. Bostadsrätten måste betalas. Min chef har just gett mig påökt. Det finns ingen där hemma som älskar mig så jag funderar på att skaffa katt.

Jag har tittat på din och Georges hemsida från Pulau Wee. Jag ser att ni verkar ha det fint. Det kommer mycket turister till er lilla strandrestaurang, jag har sett det i fotoalbumet ni har lagt upp. Du är så brun. Samma klara blick som förr. Jag har kvar ett halsband av snäckskal som du gjorde åt mig, minns du? Anledningen till att jag skriver det här, är för att jag hittade det igår i en byrålåda och satte på mig det och gick till jobbet med det kvar runt halsen. Fick skäll av chefen. Givetvis, så kan man inte se ut när man möter kunderna, det förstår jag ju. Inte på bank. På en strandrestaurang går det an, men inte på bank.

Kanske kommer jag och besöker er restaurang någon gång. Det vore trevligt att träffa dig. Och skaka hand med George. Men jag undrar, tar ni kort, eller måste jag ha med kontanter? Jag har ett Master Card. Funkar det?