En familj som alla andra

"Det finns bara en sak som jag avskyr mer än moderater och det är AIK:are."

Min syster stirrar rakt på pappa när hon säger det. Han lägger långsamt ner besticken på bordet och tar upp sin tygservett ur knäet och torkar sig i mungiporna.

"Med tanke på att jag är bådadera, så är det en väldigt provocerande sak att säga" säger han.

"Du och jag har aldrig riktigt gillat varandra" fortsätter hon.

"Du blir aldrig framgångsrik om du ska prata på det där sättet."

"Vem säger att jag måste bli framgångsrik? Jag kanske vill gå ner mig snarare. Bli crackhora."

Min syster tar i från tårna. Jag har sett det förut. Hon kan inte hålla sig från att göra det, när vi äter middag med pappa. Om han blir ledsen så visar han det inte. Hans blick är stenhård. Jag förlorar mig ut i tanken, bort från middagsbordet och vår familj, låter ögonen vila på konsten som hänger på väggarna och samlar damm i de tysta rummen. Jag undrar varför pappa envisas med att bo kvar här.

"Daniel" säger min far och tittar på mig. "Säg åt din syster."

"Blanda inte in mig. Jag vill bara ha lite mer slottsstek."

Kalla det en överlevnadsstrategi. Jag går undan. Jag är den döende elefanten som vill vara ifred när jag förblöder. Vad de andra djuren gör, angår mig inte. Det är så jag vill ha det.

"Hur gick det till när jag fick er två som barn?" säger pappa högt för sig själv.

"Du stoppade in kuken två gånger och så kom vi" säger min syster.

Hon ser pragmatiskt på saken, så att säga. Pappa ger upp och reser sig och lämnar rummet.

"Jag tycker du är för hård mot honom" säger jag till henne.

"Jag vet. Jag ångrar mig alltid efteråt. Men han vet ju att jag hatar slottsstek. Varför måste han bjuda på det varje gång vi är här?"