Träda

En morgon låg frosten på biltaken. Jag hade förmånen att inte behöva gå ut; jag valde själv hur jag ville göra. Espressobryggaren på spisen tjöt när kaffet var klart. Det var signalen, den sa åt mig att stanna hemma.

"Det blir en lång vinter."

"Jo" svarade Niklas på telefon. "Men jag har en ny vinterrock."

"Då får vi se vem som vinner."

Jag beslöt mig för att beställa hem mat via nätet. Toapapper. Shampoo. Ett par böcker också. Förutom mjölk, fil, skinka och så vidare. Sedan stängde jag av telefonen och gav fan i alltsammans.

"Så kan du väl inte göra?" sa Niklas. Denna gång i ett mejl.

"Jag kommer ut i april. Jag känner mig som en igelkott."

Det är de åtta första veckorna som är jobbiga. Då kan ensamheten plåga en ibland. Det blir långa dagar och nätter. Svårt med motion också. Det blir mest armhävningar och sit ups. Fast sedan kom jag på att jag kunde beställa hem en motionscykel och ett löpband. Falukorv, ärtsoppa, folköl, Penthouse och ett löpband tack. Ställ det bara utanför dörren.

Efter åtta veckor hände något i huvudet. Tankarna tog slut. Jag blev tom, på ett positivt sätt. Det var bara jag där. Ingen annan. Hur ofta händer det? Niklas ringde på dörren ibland och ropade in genom brevlådan, men jag öppnade inte. Aldrig.

En morgon fanns inte frosten där längre. Träden fick knoppar. Jag tog en dusch och satte på mig skorna. Tog en kaffe på Rörstrandsgatan. Kände mig som en överlevare.