Nummer tre
En kompis till mig flög över till Skottland och gick i bröderna Reids fotspår; besökte samma sunkiga pubar och dammiga skivaffärer som brorsorna brukade hänga i när de bodde i Glasgow. Det var en pilgrimsresa han velat göra länge. En dröm som gick i uppfyllelse.
Det är som det är; vissa saker kan du aldrig växa ifrån. Du kan skaffa dig ett jobb och en familj och börja gå ut med hunden och betala dina räkningar. Det är till och med troligt att du gör just det. Du skaffar dig en hobby. Rökrynkor. Du fönstershoppar och missar bussen. Du löneförhandlar. Köper jordgubbar på Konsum. Har en åsikt om Skavlan.
Men det är lika bra att erkänna det. The Jesus & Mary Chain är coolast och överlever kärnvapenkriget. Deras musik är kärnvapenkriget.
"Så hur var det i Glasgow då?"
Min kompis skruvade på sig. Obekvämt.
"Det var sådär, ärligt talat. Kallt och grisigt och alla ville slå mig på käften."
"Men vadå, det var väl Mary Chain?"
"Jag åker inte dit igen. Jag missade ett par pubar som tydligen var deras tillhåll, men det struntar jag i. Det var helt enkelt för farligt att gå in på de där ställena."
"Jag trodde du gjorde vad som helst för Mary Chain."
"Det gör jag också. Jag älskar dem. Men jag kör dem i min iPod när jag är ute och joggar istället. Då är de perfekta."
"Vad menar du? Har DU börjat jogga?"
"Ja fy fan, du vet. All jävla Hermitage har omvandlats till trivselvikt. Jag har inget val om jag ska få bo kvar hemma."
The Jesus & Mary Chain – Virtually Unreal
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar