Bomber & granater

Han var den sista mannen på jorden och ändå ville du inte ha honom. Stridsplanen flög lågt över Kungsholmen och hade bombat sönder husen runt omkring, men av någon anledning sparat Mäster Anders åt kackerlackorna. Och åt er.

"Okej" sluddrade han. "Jag har druckit sexton stora starköl. Några shots."

"Det stämmer nog" svarade du.

"Men Kungsholmen finns inte längre. Kaputt! Ett bombat skithus. Det är bara du och jag kvar här liksom."

"En sak ska jag ge dig. För att ha krökat tre dygn på raken så talar du förvånansvärt tydligt."

"Sju dygn. Det är sju dygn faktiskt. Jag ljög tidigare."

Ni hörde hur helikoptrarna släppte sjunkbomber nere vid Norr Mälarstrand och jagade upp ubåtar på torra land. En kraftig explosion en bit bort som kändes i möblerna. Väggarna höll, även om det knakade illa i hela byggnaden.

"Troligen Stadshuset" sa du.

Han nickade och gick bakom baren - på egna ben - och hällde upp en öl till.

"Jag tycker inte du ska dricka den där."

"Nehej, så nu ska du ha åsikter om mitt drickande också? Du vill inte gå hem med mig, men du ska säga åt mig vad jag ska göra?"

"Gå hem vart? Det finns inga hem längre. Allt är sönderskjutet. Planen kommer snart tillbaka och blåser ut det här stället också."

Han begrundade det du sa. Nickade. Det var ju sant.

"Jag gjorde aldrig lumpen" sa han. "Det ångrar man ju nu."

Det fick dig att vekna.

"Kom hit och kyss mig" sa du.

Men han stod kvar bakom baren. Orörlig. Förlorad i lumparminnen som aldrig blev.