Tio låtar

Nummer sju

Och det blev dags att lämna. När gymnasiet äntligen tog slut så gjorde jag det också. Jag släpade fötterna efter mig på ett tråkigt jobb och visste inte vad jag skulle ta mig för. Mamma flyttade, lämnade mig kvar i lägenheten själv. Det borde ha varit fantastiskt men det var det inte. Minns en lägenhetsfest jag hade för alla jag kände. Det kom femtio pers, flera jag aldrig sett tidigare. Folk tömde mitt kylskåp och satte cigaretter i soffan så det blev fula märken. Jag brydde mig inte. Orkade inte. Jag gick därifrån; lämnade festen åt sitt eget öde, lät den pågå bara.

Stod ute på gatan och hörde sorlet från festen, min fest. Någon öppnade fönstret och lutade sig ut, skratten ekade mellan väggarna. Vände alltsammans ryggen och tog en lång promenad under stjärnorna. Andades nattluft och visste att det måste bli något annat, vad som helst men inte det här. Köpenhamn lockade, fast jag kände ingen där, visste inte vad jag skulle göra om jag tog mig dit. Göteborg låg också nära men drog inte alls.

Nästa morgon var jag ensam i lägenheten igen. Bortsett från märkena i soffan hade folk varit varsamma med lägenheten. Jag fick plocka glas och skit från golvet, men det gick lätt att städa. När jag var klar satte jag mig på golvet med öppna fönster. Jag var yr efter alkoholen kvällen innan, orkade inget, slog på TV:n.

MTV körde en video med Shaun Ryder som stod på ett tak i öknen och dansade i solglasögon. Ljuset i videon var underbart, det var gryning eller skymning, det spelade ingen roll, Happy Mondays var spattiga framför kameran och såg ut att ha varit uppe ett par dygn i sträck och plötsligt visste jag att all musik jag tidigare lyssnat på inte längre var viktig för mig. Jag satt framför TV:n hela dagen och hade tur; låten kom om och om igen, MTV hårdpluggade Happy Mondays och jag kunde inte se mig mätt, det gick bara inte.

Det låter kanske som att jag har gjort upp det här i efterhand, men senare samma eftermiddag  ringde telefonen och en bekant som jag inte känner alls väl, vi kan kalla henne för Johanna (eftersom hon heter så), sa åt mig att söka en skrivarlinje i Stockholm. Kom nu, lämna Halmstad, kom till Stockholm sa hon. Jag ringde skolan och fick en plats där trots att det egentligen var fullt och två veckor senare flyttade jag. Fast besluten att skriva en bok, börja på nytt. Men Happy Mondays hade satt igång mig på ett annat spår också.

Herregud, jag menar, vem vill inte dansa på ett tak i Nordafrika i blödande solljus och få betalt för det?

Step on