Jag glömmer aldrig färgen på dina ögon efter den natten. Hur solen slog in i sovrummet på morgonen och tände upp allt. Vi hade skrikit åt varandra, fått ut det mesta, tömt bröstkorgarna på brösttoner. Till sist somnat. Och du öppnade dina ögon och de var röda som solen, sargade och mindre seende.
"Jag gör lite kaffe åt dig" sa jag och klev upp.
Stod i köket och vågade knappt gå tillbaka in i sovrummet igen med den rykande koppen. Tvekade men gick in. Du rörde inte på dig.
"Här."
Du sparkade till kaffekoppen och jag fick allt över mig. Det brände på överkroppen, gjorde ont överallt. Koppen gick i golvet, gick i kras. Så blev det tyst.
"Vill du ha påtår?" frågade jag.
Då klädde du på dig och gick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar