Sen finns det ju inga garantier för någonting. Det är lätt att glömma bort det.
Han och hon skulle gifta sig men hon blev sinnessjuk. Bara några dagar innan bröllopet. Hon tog en promenad nere vid havet och ställde sig där nere och höll en snäcka mot örat och kunde inte släppa den. Han gick efter henne när tiden gick och hittade henne där. Orörlig och tyst. Som om någon stängt av strömmen.
Så de fick glömma alltihop. Han fick ringa alla samtalen.
Hon hamnade på en helt vit avdelning. Solkigt vit. Precis som i en dålig film. Precis så. Läkarna sa åt honom att gå hem, gå ut, sätta sig på en uteservering. Hennes föräldrar förlät honom aldrig, trots att de aldrig kunde förklara vad han gjort.
Han råkade skära sig när han rakade av sig skägget och fick kväva en impuls att fortsätta längs halsen, skära fel, gå djupare för att allt det onda skulle ta slut. Sedan sålde han lägenheten och packade sin väska och hamnade i Costa Rica. Tror ingen har hört från honom sedan dess.
Hon sitter på föräldrarnas veranda och lyssnar i sin snäcka. Mer än så är det inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar