You cant fool the fool

Jag ligger på dödsbädden och min fru skruvar oroligt på sig.

"Jag måste erkänna en del" säger hon.

"Jag lyssnar."

"Till att börja med är jag manodepressiv och sorgsen och glad om vart annat."

"Fortsätt."

"Jag har egentligen aldrig gillat Prince, trots att jag alltid har sagt det. Det sa jag bara för att få kompisar. Jag skiter i mina barn, har alltid gjort, jag har krökat i smyg och tagit tjack ett par gånger på mina tjänsteresor. Jag har satt undan pengar på ett konto på Jersey i alla år, som jag har undanhållit för familjen, så att jag kan dra mig tillbaka nu när du dör gubbjävel."

"Ja?"

"Det är pengar som barnen hade behövt när de ville köpa cykel eller ny klänning eller nya böcker men jag höll det för mig själv. Och egentligen skiter jag i det. Jag har ingen gud, ingen kärlek, jag älskar bara mig själv och nu kan jag erkänna det eftersom du är död om tio minuter."

"Ja?"

"Jag slutade älska dig för trettio år sedan. Om jag ens någonsin gjorde det. Allt jag har sagt till dig är bara lögn. Jag tänkte jag skulle säga det nu när du tar dina sista andetag."

"Är du färdig?"

"Men en sak, bara så du vet, jag har aldrig någonsin knullat någon annan. Jag är helt ointresserad av knulla egentligen."

Jag andas in luft, samlar mina sista krafter.

"Men vafan, är detta det bästa du kan komma upp med när jag ligger här och dör? Allt det här vet jag ju redan. Tror du jag är helt dum i huvudet? Jag har ju för fan levt med dig i alla dessa år. Klart jag har vetat."