när du försvann så tog livet fart

Du slänger nycklarna från fönstret och de dunsar ner i gatan framför mina fötter med en smäll. Jag har stått och ropat ett tag och alla grannar har hört mig men inte du, för du har lyssnat på Chicks on Speed och dansat för dig själv. Jag har stått nere på gatan och hört halva plattan innan du märker mig. Det är en glasklar natt. Svart himmel med stjärnor. Elva minusgrader. Andedräkten är vit och fyllig när jag andas ut. Mina skor är inte ens gjorda för att gå inomhus med. Jag står och stampar och känner inte längre mina tår. Tidigare i kväll slickade jag på en lyktstolpe bara för att bevisa att jag vågade och nu värker det i hela munnen.

Du får av mig jackan i tamburen och sätter mig mot ett element i köket. Sen ger du mig varmt te med rom och vaniljstång i. Jag sitter och skakar men kommer långsamt upp ur isvaken som jag verkar ha ramlat i. Det är din sista natt. I morgon flyttar du.

”Och jag som inte riktigt förstår vad de säger” säger du. ”Man får verkligen anstränga sig”.

”Jag förstår att du reser men jag vill det inte”.

”Men du är glad för min skull?”

”Så klart jag är”. Och jag tror att jag menar det. ”Men jag kommer att…”

Du lägger ett finger över mina läppar. Så nära mig som du är de tre sekunderna har du aldrig varit. Jag skulle vilja röra dina läppar på samma sätt. Men du har inte försökt säga något som jag kan tysta. Snälla säg något nu. Säg att jag kan få ta tåget ner och hälsa på. Ha vägarna förbi. Sitta mot ett element i nästa hem också. Säg det.

”Du måste också ta dig härifrån. Res bort”.

”Vi har precis träffats och nu så försvinner du”.

”Det visste du hela tiden” säger du. ”Det har varit bestämt sedan länge”.

”Jag lovar att jag aldrig ska plocka svamp med någon annan än dig” säger jag och ler. Du skrattar.

”Men vi hittade ju ingen svamp. Vi fick ju gå och köpa på Konsum för att kunna göra grytan”.

”Det spelar ingen roll. Om jag ska plocka svamp någonsin igen så gör jag det med dig”.

Du nickar och förstår att det är något slags löfte. Vi kan ha det tillsammans.

”Lova mig också att hålla reda på Simon” säger du. Simon är din bror. ”Sist jag såg honom så somnade han i en myrstack”.

Jag vill aldrig att du ska resa dig upp. Jag vill sitta och frysa och jag vill att du ska prata med mig när jag gör det. Jag vill visa dig min såriga tunga och berätta vilken idiot jag var som lät mig luras till att slicka på stolpen. Men du kliver upp. Sätter på skivan igen. Diskar ett glas vid diskbänken. Du vill att jag ska gå nu. Inte för att du inte tycker om mig utan för att detta inte kan leda någonstans.

Det skall dröja sex år tills vi ses nästa gång. När jag ringer på din dörr i Köpenhamn så är det din son som öppnar.