”Jag tycker verkligen att det har blivit tuffare med åren” säger Erik och ser helt bedrövlig ut när han säger det. Som ett skadeskjutet djur som helst vill gå och gömma sig och dö. Han vill ha mitt medlidande men det kommer jag inte att ge honom.
”Vad har blivit tuffare med åren, Erik?”
”Fan, tjejerna ställer så höga krav tycker jag. Det har blivit jobbigare att tillfredsställa dem. Som med oljeborrning ungefär. Man får borra djupare nu för tiden för att hitta oljan”.
”Du är sjuk, vet du det?”
”Nej men allvarligt. När man var femton så var man först med allt. Hela livet var ett arbetsfält. Nu för tiden har alla varit med om allt, så du upprepar bara något som någon annan redan har gjort. Och du kanske inte ens kan göra det bättre. Det är för sorgligt”.
”Erik, den här grejen med ett inövat schema som du kör på dina dejter känns inte så fräscht. Du kan bättre än så”.
”Lägg av. Varför ändra på en vinnande formel?”
”Bortsett från att den inte är vinnande då”.
”Okej okej jag har tagit tre tjejer på raken till Porto Fino och råkat hamna vid samma bord alla tre gångerna och blivit serverad av samma servitör varje gång också. Jag fattar. Servitören verkar vara rätt road i alla fall”.
”Och som du själv säger; att du sitter och pratar om samma saker med alla tre. Om hur sorgligt det var när din hund dog. Och om matteläraren som gav dig för lågt betyg och höll på att sabba hela din yrkeskarriär. Och om hur soluppgången ser ut från din takaltan. Kom igen!”
”Men tjejer gillar att höra på sånt där” säger Erik och verkar faktiskt vara övertygad om det själv. ”Måste jag verkligen återuppfinna mig själv bara för att träffa någon ny?”.
”Prova att fråga tjejerna någonting istället för att prata själv. De kanske har ett nytt samtalsämne?”
”Vet du, det är helt sinnesjukt med den sista tjejen, Amanda. Vi satt på Porto Fino och pilgrimsmusslorna hade precis kommit in. Så jag la ifrån mig besticken och stirrade henne djupt i ögonen och la fram en förlovningsring framför henne”.
”Väldigt effektfullt Erik”.
”Jag är en sån idiot alltså. Det var ju Veras gamla ring som hon slängde i soffan när hon bröt förlovningen. Jag märkte aldrig att det stod datum i den. Flera år gammalt. När Amanda såg det blev hon ju vansinnig”.
”Erik, lyssna på mig. Det känns som om du bryter mot alla sju dödssynderna när du håller på så här. Samtidigt!”
Erik nickar.
”Undrar om frälsning är räddningen?” säger han. ”Jag kanske kan bli katolik och bikta mig”.
Jag gör korstecknet framför honom och ber en stilla bön att Erik ska slippa hamna i helvetet när han dör.
Hahaha Härligt!
SvaraRaderaLOL! Det här är påriktigt eller hur? Det måste det vara. Men det känns så sjukt. Underbat hur som helst!
SvaraRaderaSv: Kanske kommer det en fortsättning. Jag ska fila på det. :)
SV:Ja,jävligt jobbigt när nåt sånt händer igen...då kommer allt *upp till ytan*
SvaraRaderaSå härligt du skriver.Här kommer jag att titta in ofta :)
jaa eller hur, vädret är novembers sämsta egenskap, men att snacka om vädret är iaf en klassiker!
SvaraRaderahaha den där erik...