Han vill också.
Så plötsligt ringer han och säger att nu går flyttlasset och en vecka senare så bor han i andra hand på Kungsholmen och sätter upp lappar i musikaffärer att han vill starta band och skaffar replokal och träffar andra musiker. Och skriver låtar hela nätterna när han inte är ute och snackar om sitt band på krogar över hela staden.
Från ingenstans så finns han plötsligt i vårt medvetande. Han är överallt och blir tjenis med alla mina kompisar och jag vet inte riktigt hur det där gick till. Är jag bara stolt och glad för hans skull? Tycker jag att hans låtar är bra? Hur skulle jag kunna svara på det? Det är min lillebror. Som tar över.
Och självklart är jag på plats när hans nya band spelar på Debaser några månader senare. Det är deras första riktiga gig, även om de har hunnit med ett par källare redan i olika delar av Stockholm. Dom är så små. Som låtsasfigurer; alldeles för stela och ovana i rollerna som sig själva. Men den skäggiga publiken gillar dem. Och de spelar högt. Och kort. Vi spelar bara bra låtar! skriker min bror till publiken, när vi har fler bra låtar så spelar vi dem också!
Efteråt åker vi ner på Riche tillsammans. Några av mina vänner och hela hans band. Vi står såklart i lilla baren och dunkar varandra i ryggen. En kille från England är med i sällskapet; ingen känner honom speciellt väl, det spelar ingen roll. Han står och pratar med min lillebror som går på om sitt band. Samlar en liten klunga runt sig.
"So what´s your next step?" frågar engelsmannen.
"I don´t know. I guess we wanna rule the world. But right now we are only big in södermalm"
Man kan ju undra om man sett dem spela. Jag älskar den här bloggen.
SvaraRaderaMen åh vilken ljuvlig mening "only big in södermalm" ha ha im only big at hornsgatan-min aorta/L.O.V.E.
SvaraRaderaNej nu har jag läst 2 oberoende inlägg och måste bli följare ha ha SUPERGILLA!