den som har flest läsare av sin blogg när hon dör vinner

Sara och Cassandra sitter på ett kafé på Grev Turegatan och pustar ut med shoppingkassar utspridda runt bordet. Det har varit en hektisk lördag i boutiquerna runt Stureplan. Inga faktiska pengar har gått åt. Det är alltid något att glädja sig åt. Men Cassandra känner också ett visst välbehag stråla genom kroppen när hon lyfter upp sina röda högklackade små horor ur sin ask och ställer dem mellan kaffekopparna på bordet. Dom bör nog inte pappa se. Men de är som gjorda för att dominera ett dansgolv.

”Ses vi hemma hos dig innan vi går ut?” frågar Cassandra.

”Visst. Steven, Tage och Renate kommer över vid sju”.

Sara har köpt en bostadsrätt på Jungfrugatan, tre trappor. Cassandra går på visningar med Mikael som aldrig kan bestämma sig. Minst fyra lägenheter har de låtit försvinna till andra budgivare för att han inte har kunnat fatta beslut. Därför bor Mikael och Cassandra fortfarande hemma i Mikaels föräldrars källare. Den är visserligen inredd med spotlights och Missoni och det finns egen ingång. Men ändå. Det ska man inte behöva göra när man nyss har fyllt tjugo. Mikael får fan skärpa sig. Men nu är det som det är och förfesten är alltså hos Sara. På hennes sextiosju kvadrat.

”Hur många läsare hade du igår?” frågar Sara.

"Ettusenåttahundraåttiosju” svarar Cassandra. ”Du då?” frågar hon men är rädd för svaret. Sara sätter upp en hand framför Cassandra och klöser i luften.

”Över fyra tusen”. Cassandra hajar till.

”Men herregud hur är det möjligt?” Sväljer. ”Alltså, jag menar inte så. Men hur gör du?”

”Facebook och twitter. Och så sociala medier” väser Sara. "Sociala medier är viktigt".

”Jag gör allt det där” säger Cassandra, ”men det går ändå inte att komma upp i sådana siffror”.

”Du måste skriva häftigare. Mer intressant”.

”Va? Skulle inte jag skriva häftigt? Nu får du ge dig. Jag har ju en helt egen stil!”

”Du kanske borde skriva mer politiskt. Lägga en annan vinkel på dina klädartiklar” säger Sara och ser lite för överlägsen ut. ”Som det är nu så tröttnar folk på dina Luis Vutton-artiklar”.

”Du måste hjälpa mig. Vad ska jag göra?”

”Cassandra jag vet inte. Du kan väl bara ha det som hobby?”

”Nej jag behöver fler annonser. Nu”. De dricker upp sina latte under funderande tystnad. Cassandra fortsätter: ”Det är inte rättvist. Jag skriver lika bra som du”.

”Det gör du inte” säger Sara.

”Ska vi slå vad?”

”Gärna. Men vad vinner jag? Och hur vinner jag”

”Bitcha inte. Jag satsar de här” säger Cassandra och pekar på de röda skorna. ”Vad satsar du?”

”En heldag på pappas kort” svarar Sara självsäkert. ”Flesta antalet läsare under en hel månad vinner”.

När de skiljs åt är Cassandra full av kamplusta. Det här är nyttigt för henne. Det tvingar henne att tänka större. Kreativare. Och det kan bara leda till något bra. Hon kommer att krossa Sara. Hon vet det. Hon tar fram telefonen och ringer till Mikael.

”Hej Mikael det är Cassandra. Du, ställ in dina planer. Vi ska inte ut. Jag vill att du åker ner till stan och köper en webkamera. Sen åker du bort till Buttericks och köper lite olika masker. Grisar. Politiker. Monster. Whatever it takes! Jag tänker nämligen vinna ett vad så ikväll blir det åka av”.