vi checkar ut och tar stockholmsfredag

Jag möter upp Lena på Sturehof för en sen lunch och vi bestämmer oss för att bara sitta kvar och inte gå tillbaka till kontoret. Lena jobbar på bank och är rätt fyrkantig, men efter en skaldjursplatå och fruktansvärt mycket Chablis så funderar jag allvarligt på att lägga handen på hennes lår. För att liksom bara se vad som händer. Men hennes blick säger gör det inte. Och det är säkert lika bra. Bankmänniskor vet man aldrig var man har. Det kan bara sluta i tårar.

Så när eftermiddagen går över i tidig kväll bestämmer jag mig för att inte alls åka hem till mina dammråttor, utan i stället ta en taxi bort till restaurang Peppar. Miljöombyte, så att säga. Jag inser att jag borde ha tagit omvägen förbi hem trots allt och bytt bort kavajen och skjortan mot något enklare, men min tid är dyrbar när det kommer till stockholmsfredagar. Jag vill fan i mig fakturera folk som står före mig i kön till bankomaten, på ICA, i baren eller till muggen. Don’t you waste my time.

Jag kliver in på Peppar och får en Stella i handen. En liten rackare till den. Rolling Stones i högtalarna. Den skäggige bartendern är comapackad innan ens kvällen har kommit igång. Han ger ett rätt fumligt intryck när han har svårt att plocka fram glas och växel till gästerna. Och var tionde minut häller han i sig en fernet branca. Ni kan typen.

Lokalen är bara halvfull på folk och jag kan stå ostört i baren och bevittna skådespelet. Den där tjejen som jobbar där sen hundra år tillbaka går runt och är skitförbannad på honom för att han är tankad. Jag kan begripa varför, men herregud, gammal man gör så gott han kan tänker jag. Vi ska alla den vägen vandra. Det finns värre problem här i världen.

Plötsligt skriker hon åt honom. Han tappar ett glas i golvet som splittras runt omkring honom på insidan av baren.

"Nu går du och lägger dig!"

Och vad händer? Jo gubben lommar ut i köket och genom den lilla serveringsluckan där maten kommer ut, ser jag hur han rasar ihop på en brits och blir liggande. Utslagen. Nu blir jag orolig. Vem ska styra skutan liksom. Vi är alla ombord på ett skepp utan kapten. Jag bestämmer mig för att gå på toa och kan bara be en bön att vi är uppe och seglar för fulla segel när jag kommer tillbaka.

Väl inne på toaletten har någon klottrat drick gärna husets shot, men vidrör ej glaset med läpparna. Jag lägger det på minnet och går tillbaka till min plats efter avslutad sejour. Servitrisen har tagit över baren och min puls lägger sig. Inget att oroa sig för. De behöver inte stänga stället i kväll heller.

Hon ställer sig vid mig och vi nickar mot varandra.

"Det där skötte du bra" säger jag.

Hon häller upp en fernet till sig själv. Rycker på axlarna. Dricker ur.

"En syndabock är nästan lika välkommen som en lösning på problemet" fortsätter jag.

"Ska du ha spö?" undrar hon.

"Jag känner mig nyfiken och lite smickrad men måste dessvärre tacka nej".

Det ringer på min telefon. På displayen ser jag att det är bank-Lena. Och kvällen är fortfarande ung och lovande. Jag struntar i att ta samtalet och tänker att henne ringer jag på vägen hem om allt annat går åt helvete.