fredag 26 november 2010

blek figur

Jag möter upp lillebror på PA & CO en söndag kväll i november för att äta husman och dricka vin. Vi får det sista bordet och är ändå tidiga, men lokalen är full av folk som inte vill sitta hemma. Brorsan ser sliten ut.
”Jag kom hem från Göteborg för ett par timmar sedan. Har bara varit hemma och duschat”.
”Vad gjorde du där?” undrar jag.
”Vi spelade på Pusterviksteatern” säger lillebror med illa dold stolthet.
”Okej, ni börjar få gig i andra städer” konstaterar jag så att han slipper.
”Yepp”.
”Gick det bra? Var det några där och tittade?”
”Simmar enfotade ankor i cirklar? Klart det gick bra. Det var ju vi”.
”Å förlåt” säger jag. ”Givetvis”.
”Fast jag förstår mig faktiskt inte på brudar” säger lillebror. Han skakar på huvudet.
”Vad hände?”
”Vi lirade vid tio och var färdiga runt elva. Så jag gick ner en kort stund i logen och där satt bara ljudteknikern och flinade och det orkade inte jag med så jag gick upp och ställde mig i baren istället. Och började prata med en tjej som gillade oss”.
”Musikintresserad ungdom. Det är vackert”.
”Så vi står och snackar ett bra tag och hon verkar intresserad av att stå kvar, om du fattar. Vi snackar om Bowie och Strokes och en massa andra band som vi båda gillar och jag tänker att fan, den här tjejen är ju bra på riktigt. Så jag förslår att vi ska sticka där ifrån. Hem till henne. Men då säger hon nej”.
”Var du för het på gröten?”
”Nej det tror jag inte. Men hon står och säger att hon inte kan gå för hon vill gärna försöka komma in i logen och prata med bandet. Med oss alltså”.
”Jag fattar inte” säger jag. ”Hon pratar ju redan med dig”.
”Exakt. Det tar lite tid när jag försöker förstå vad hon menar och sen förstår jag att hon inte har fattat att jag är med i bandet”.
”Inte fattat? Men hon såg väl spelningen?”
”Ja det gjorde hon. Och när jag påpekar att jag spelar i bandet så garvar hon bara och skakar på huvudet. Nej du spelar inte i bandet, liksom”.
”Sa hon så?”
”Hon sa att hon älskar bandet och att hon har sett oss två gånger och det här var den bästa spelningen hittills. Och att hon känner igen alla i bandet och jag är inte med i bandet”.
”Det är ju sjukt”.
”Fattar du? Jag är helt osynlig. Jag gör inget väsen av mig. Jag märks inte!”
”Det är du som är revisorn i bandet”.
”Va?”
”Bara skojar” säger jag.
”Men vad ska jag göra? Jag menar, hon blev typ förbannad när jag insisterade på att jag var med i bandet och så gick hon därifrån”.
”Du får börja posera mer på scen. Hitta på något. Kanske börja med bandana”.
Vår mat kommer in och vi tystnar för en stund när vi äter.
”Jag är inte bitter. Jag är butter” säger lillebror.
”Med tiden blir det tvärtom” tröstar jag.


4 kommentarer:

  1. Alla vill vi synas och ses…

    SvaraRadera
  2. Så jävla mainstream gillar detta också!

    (Har ju faktiskt smygslavföljt denna blogg sedan några veckor tillbaka.)

    SvaraRadera
  3. Amatörmisstag, efter avslutat gig kan man endast vara borta i 10 min om man vill få hugg. Byta kläder efter giget går också bort.

    SvaraRadera
  4. Inte illa att han Osynlige mannen till bror

    SvaraRadera