Non Solo Bar; en mötesplats som alla andra.

Jag sitter med Torsten på Non Solo på Odengatan och hela uteserveringen kokar av höstvärme, stickade koftor och innerliga samtal. Tjejerna och killarna runt omkring oss görs egentligen inte längre; de måste vara utklippta från en annons gjord för mycket länge sedan. Det är framgångsrikt så det förslår. Alla är på språng. Och den nästan omärkbara dyra doften av espresso och parfym ligger som en ostkupa över oss. Det är omöjligt att inte tycka om, i alla fall lite grann. En homosexuell man med minimal mustasch i sjuttioårsåldern, sitter i elegant kostym och läser en dagstidning. Han flirtar med mig.

Torsten är lite äldre och jobbar på marknadsavdelningen på mitt jobb. Han säger själv att han räknar gem och jag tror honom. Alla gillar honom utom hans chef. Det är givetvis ett problem.

Han har en dotter som köper högklackade skor för hela sin månadspeng den första i månaden. Som hon inte kan gå i. Som möjligen kan funka i juli men inte i november, fast det är då hon köper dem. Som är i hop med Hasse, som också är lite äldre. Fast inte på samma sätt som Torsten. Hon tuggar tuggummi och pratar i telefon när hon söker jobb, vilket gör att hon aldrig får jobbet. Vilket hon verkar rätt nöjd med. Hon är nitton år och gillar att Torsten betalar hyran så att hon själv slipper. Allt detta har han berättat för mig.

"Hon vill åka på kibbutz" säger Torsten.

"Gör man fortfarande det?" undrar jag. "Det var ju sånt som vi sysslade med".

Torsten nickar.

"Hon kommer hem med klamydia och en massa idéer" fortsätter han.

"Idéerna har hon redan" svarar jag.

"Tycker du att jag ska låta henne åka?"

"Hon är nitton. Hon gör vad hon vill".

"Hon bor under mitt tak!"

"Du är så provinsiell" säger jag. "Hon håller på att bli vuxen".

Och där ger han mig rätt så klart. Torsten är inte dum. Bara en blödig pappa som önskar att hans dotter stannar i Stockholm och struntar i sanddynerna.

"Jag smygläste på hennes mobiltelefon igår" säger han plötsligt.

"Va? Om kibbutzen?"

"Nej nej, det där får vi se om hon menar allvar med. Nej, det här var ett meddelande som hon hade skickat mitt i natten till sin kille, Hasse".

"Du kan väl inte hålla på och läsa vad din dotter skriver till honom?"

"Det var bara en enda mening. Lyssna nu, hon skrev: Är du välhängd, lille vän?"

"Kom igen, du kan inte smygläsa så där. Det är inte okej".

"ÄR DU VÄLHÄNGD, LILLE VÄN?!" upprepar han frågande alldeles för högt och stirrar på mig.

Hela uteserveringen tystnar och tittar på oss.

"Nu blev det pinsamt" säger jag och reser mig upp för att gå. Då blir jag hejdad av den eleganta bögen.

"Nej men allvarligt" säger han, "svara på frågan innan du går".