klassresan som inte var värd pengarna

Sara sitter i R.O.O.M-soffan som hon fortfarande betalar av på och kollar på In Treatment. Det är den där serien som handlar om en psykolog och hans patienter. Dom pratar och så pratar dom lite till. Vissa har gråa ringar under ögonen och andra är sjukligt upprymda och i mitten av orkanen sitter psykologen och blir deprimerad. Sara borde också vara deprimerad eftersom det är sex år sedan hon köpte sin R.O.O.M-soffa och skulden på den verkar inte minska.

"Sara, du kan inte kolla på det där" säger jag och stryker över hennes nybadade fot. Ingen reaktion. Någon krisar på TV:n och Sara är trollbunden. "Det är inte bra för dig".

"Käften"

"Men du, vi skulle ju prata om att flytta ihop? Skulle vi inte det?"

"Shut. The. Fuck. Up".

Gråt och skrik på TV:n. Någon slår i en dörr. Ett barn gör upp med sin förlorade far. Jag ger upp och går och tappar upp ett bad. Lånar hennes lyxiga badolja som kommer att ge min hud ny lyster och en doft av vanilj.

"Ge fan i min ansiktspeeling" skriker hon från vardagsrummet.

"Jag ger fan i det mesta!" skriker jag tillbaka.

Sjunker ner i det heta vattnet och försvinner i ångorna. Blundar och försöker tänka på när livet var lite enklare. För det var det väl någon gång? Det går tio minuter. Det går kanske tjugo.

Jag hör Sara stänga av TV:n. Avsnittet är slut. Hon öppnar dörren till badrummet, kommer in och sätter sig på toalettstolen bredvid badkaret.

"Alltså, jag såg en trea idag på Ynglingagatan. Sjuttiofem kvadrat. Urmysig. Med renoveringschans".

"Sara, det är för mycket pengar".

"Det behöver det inte alls bli. Den måste renoveras så jag tror den blir billig att köpa. Utropet är skitlågt".

"Men det är ju vi som får betala renoveringen? Eller gör säljarna det? Vad är det med dig?"

"Renoveringschans betyder just det: att det är en chans att få det som man vill! En CHANS att renovera. En möjlighet att köpa en lägenhet och sen fixa i ordning den och det behöver inte kosta..."

"Jag fattar jag fattar jag fattar" säger jag och värjer mig så gott jag kan. Men Sara är på gång.

"Vill du inte få det som du vill? Va?"

"Sara, det är klart att jag vill. Men har vi råd? Det är bara det jag säger".

Det blir tyst. Energin rinner av oss båda. Jag känner mig sorgsen.

"Du, jag minns när vi brukade knulla så grannarna bankade i elementen för att vi skulle vara tystare. Kommer du ihåg det?"

"Jag tycker vi har fått fan så mycket bättre relation sen vi började kolla på In Treatment" säger Sara.