Välgörenhet med en twist

Erik och jag har hamnat på Panini på Sveavägen för en snabb lunch. Vi jobbar båda i området och möts mellan två möten. Det är vinter och mycket att göra.

”Har du tänkt på det här med välgörenhet” säger Erik. ”Man vet ju inte hur mycket av pengarna som verkligen kommer fram”.

”Skänker du pengar över huvud taget?” undrar jag.

”Nej i och för sig, men rent teoretiskt skulle jag kunna göra det”.

En liten bit räka guppar i mungipan på Erik när han pratar. Jag säger inget om det. Känner att den platsar där på något sätt.

”Röda Korset till exempel”. Han suckar. ”Jag menar, kom igen”.

Jag nickar. Vet vad han pratar om. Han fortsätter.

”Eller här på Panini. Här kör de också välgörenhet och jag känner mig som en tjuv”.

”Vad menar du?”

”Kolla här på servetten” säger Erik och ger mig en. ”Läs innantill”.

Jag läser: ”Det som inte säljs under dagen budar våra kollegor på Bring till Stadsmissionen. På så sätt kommer våra måltider fler till godo”. Jag tittar upp på Erik: ”Men det är väl jättebra?” säger jag.

”Klart det är bra” säger Erik. ”Men fattar du inte? Varje gång du går hit och äter en måltid så blir det mindre käk över till de hemlösa som besöker Stadsmissionen! När du sitter här och äter Thaisallad så snor du maten från nån hungrig Bosse som sover under Slussen”.

”Man borde inte gå hit alltså?”

”Precis. Att inte äta på Panini är att hjälpa uteliggarna” fortsätter Erik.

”Det är nåt som inte stämmer i den ekvationen men jag vet inte vad” säger jag och öppnar en burk Ramlösa.

”Nästa gång blir det Sibyllagrillen istället kompis. Bra för oss och bra för dom”.