Helena kommer rusande ner för Rörstrandsgatan och tjuter av glädje. Hon kastar sig i min famn och känns rätt hysterisk. Vi stoppar upp folkströmmen genom att stå i vägen för alla. På Rörstrandsgatan måste man alltid vara i rörelse; all annan aktivitet är förbjuden där.
"Jag knullade Jon Bon Jovi igår" skriker hon ut på trottaren. I en halv sekund stannar livet upp runt omkring oss. Omgivningen tar in vad hon precis sa. Sedan fortsätter alla hem till sitt. En tjej som precis går förbi gör tummen upp mot Helena.
"Är inte han gift?" undrar jag.
"Herregud, vad är det för fråga" svarar Helena.
Hon tar mig under armen och leder in mig på ett café.
"Han var jätteromantisk och omtänksam. Och han var så imponerad av att jag inte visste vem han var".
"Nu fattar jag inte" säger jag.
"Bon Jovi. Jag har aldrig hört dom. Visste inte vilka dom var".
"Okej. Och det trodde han på?"
"Det är sant". Tystnad. "Jag lovar".
"Men Helena" fortsätter jag, "om du inte visste vem han var och aldrig har hört bandet, varför är du då så glad idag?"
Hon ignorerar min fråga.
"Men fattar du? Nu har jag legat med Jon Bon Jovi, Foppa, Jakob Hellman och Martin Timell". Hon gör en konstpaus. "Är inte det rätt bra jobbat för en kontorsråtta som jag?"
"Det är du som bjuder på lunch idag" svarar jag.
;) Hoppas du verkligen blev bjuden på lunch!
SvaraRaderaÄlskar din text! Jupp, thats it. Love it!
SvaraRaderaInte alltid samma sak,populär blogg och populär människa... cathrins flummiga funderingar på passagen
SvaraRaderaHa ha vilket härligt snarrigt inlägg...
SvaraRadera