Nu har du lurat upp mig i ett flygplan som är på väg till midnattsolen och jag är skrämd från vettet av luftgroparna men du har länsat din pappas medicinskåp på giftiga grejor och blandat ut tre klargula tabletter i en flaska med apelsinjuice och jag klunkar girigt och är helt övertygad om att planet flyger upp och ner.
"Kom igen. Vi kör en ståfralla på muggen. Jag vill vara med i tiotusenmetersklubben".
Ditt svar:
"Vi flyger inte så högt".
Man kan lugnt säga att du har missat hela poängen.
Jag försöker få en flygvärdinna att hålla mina skakande händer. Jag leker tittut med en unge som har en blåtira. Jag lägger fälleben på en gubbe som går förbi och låtsas svimma. Och kanske svimmar jag för ett ögonblick, det går inte att avgöra.
Du försöker att bara stirra ut genom fönsterrutan och du vet att det här var ett misstag.
Vi ska hem till din tråkiga släkt och jag vill bara nita varenda jävel som kommer i min väg. Så rädd är jag för att flyga.
"Nu dör vi".
"Lägg av".
"Nu då".
"Sluta".
"Jamen nu då. Nu dör vi ju".
"Är du död?"
"Ja. På insidan. Utsidan sprattlar kanske men där inne kan jag säga att det ekar".
Så kommer solen fram bland molen och kaptenen säger att vi snart ska landa och jag tänker att det här kommer att fixa sig, jag kommer att överleva.
"Har du fler såna där gula?" undrar jag.
"Vad ska du med dom till? Vi ska ju landa" säger du.
"Fast nu ska jag ju träffa din mormor".
Då sprakar det till i högtalarna och vår kapten talar till oss:
"Tyvärr verkar det ha uppstått ett problem på vårt landningsställ. Vi kommer att cirkla runt vår destination medan vi löser problemet. Det finns ingen anledning till panik. Jag återkommer med mer information snarast".
Jag vinkar till mig en flygvärdinna och beställer mer juice.
Du plockar upp påsen med piller.
Delar upp innehållet i två lika stora högar.
LOL!
SvaraRaderaJag har varit med om en liknande situation.
Jag satt bredvid en kille och vi hamnade vid en nödutgång som finns på sidan av varje flygplan.
När vi ska sätta oss frågar P mig om jag vill byta plats med honom då han sitter närmast. Jag börjar dra Fight Club referenser som bara gör honom ännu mer nervös.
När vi skulle landa kändes det som om vi skulle störta. Flygplanet gick sido stupa ned mot New Orleans. Vi kunde inte ens skymta flygplatsen från det lilla fönstret.
P: Vi kommer dö! Vi kommer dö!
Jag: Nej då. Tat Lugnt!
P: Ska jag dra i dörren?!
Snart sitter han i knät på mig och A sitter på andra sidan av gången och knaprar lugnt på sina jordnötter och skrattar på skånska.
P: Nu dör vi!
Jag: Men tänk så här, snart är det iaf över och du kommer inte minnas någonting.
P hasar sig ännu närmare och nu krossar han min hand. Jag puttar bort honom. Nu börjar även jag känna ett obehag då vi närmar oss marken mer och mer.
I sista stund rätar planet upp sig för landning.
Kapten: We have now reached our destination....
bla bla bla.. och vi hör inte ens vad han säger längre. Vi sitter båda två med stirrande blick på det lilla bordet man kan fälla ned på baksidan av våra medpassagerares säten.