Messerschmitt

Martin och jag sitter i en taxi på väg ner till Riche.

"Bara det inte är den där jobbiga vakten ikväll" säger Martin.

"Vem?" undrar jag.

"Han som brukar slänga ut mig".

Taxichauffören slänger en menande blick i backspegeln och undrar säkert om den här körningen innebär trubbel för honom. Jag viftar avvärjande.

Vid svampen trängs korvförsäljare med korta klänningar.

"Du, varför åker vi hit nu igen?" undrar jag. "Snälla påminn mig".

"Go bananas" svarar Martin. "Och för att du är starstruck på kritstreck och drajjor".

"Men jag orkar inte". Tystnad. "Vi skulle kunna ha suttit hemma bara. Spelat ett jävla spel och druckit lite vin och lyssnat på jazz".

"Spelat ett spel?"

"Nä okej inget spel, men jag menar vi hade kunnat hänga bara. Snacka lite längre. Jag känner ju knappt dig egentligen".

Chauffören är nu mycket orolig. Han stannar utanför stället. Det är kö. Jag letar upp plånboken samtidigt som jag lägger en hand på Martins arm. Martin är redan på väg ut ur bilen när jag hindrar honom.

"Du, vi kanske skulle kunna bli riktiga vänner liksom".

Martin tänker efter och så säger han:

"Jo det där fungerar ju i praktiken. Men fungerar det i teorin?"