Elisabeth står med ryggen mot diskbänken och armarna i kors. En rykande latte står bredvid henne och väntar på att bli sval.
"Mina latte blir alltid för varma" säger hon, "jag hinner aldrig dricka dem innan jag måste gå".
"Det var inte roligt att höra" svarar jag.
"Jag träffade grannen på tvåan i morse igen". Hon suckar. "Jag skulle ner och boka en tvättid och han stod och gungade i trappan. Skitfull såklart. Klockan är ju inte ens nio på morgonen. Och vet du, han hade en golvmopp som krycka".
Hon märker att min respons är obefintlig.
"Henrik hör du vad jag säger? Vad ska vi göra? En golvmopp!"
Jag lägger ifrån mig ekonomisidorna.
"Elisabeth, det är så här det funkar. Eftersom vi bor i en nybildad bostadsrättsförening så bor många såna där kvar. Det är lite blandat i huset helt enkelt. Dom försvinner med åren".
"Det är förskräckligt i alla fall" säger hon.
Jag försöker ge mig i kast med tidningen igen. Tystnaden lägger sig över köket. Elisabeth försöker läppja på sin latte och bränner sig på läppen. Hon ställer ner den på diskbänken igen och går ut i hallen och tar på sig sina stövlar.
"Men dom kunde väl åtminstone dela ut ordentliga kryckor till folk?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar