Norra kyrkogården

Du och jag jobbar extra på kyrkogården ihop. Det är sommar och det är varmt och alla andra har lämnat stan. Ja vi är övergivna av våra vänner och går runt med sekatörer mellan gravstenarna och hejar på en och annan sörjande. Rensar en rabatt eller två.

Du älskar att ta gräsklipparen som man sitter på och köra in den i gravstenarna när inte chefen ser. Då går bladen i maskinen sönder och så får vi reparera dem. Det brukar ta ett par timmar och det gör man i garaget där kaffet finns. Så det går ingen nöd på oss.

Det finns en kille på kyrkogården som kör grävskopa och gräver gravar. Han röker för mycket brass för sitt eget bästa. Han har jobbat på kyrkogården i trettio år och alla vet vad som pågår men ingen bryr sig. Det enda man måste göra är att hålla sig ur vägen för skopan om man inte vill ha skallen krossad. Och det är där garaget kommer in i bilden. Du och jag lagar gräsklippare i skuggan och grävskopekillen kan köra runt och spela Allan utan att någon blir skadad. Alla är vinnare.

Just den här sommaren spelar ingenting någon roll. Jag hyr en etta på sextonde våningen på Marmorgatan och du sover på min soffa. Jag har fått mitt hjärta krossat av en polis. Jag funderar på att skaffa katt för att få lite sällskap. Lite intellektuellt sällskap. Du snarkar.

Men vi har hittat varandra bland de som ligger i träfrack i myllan och det är OK, för det finns inte så mycket annat att göra än att prata med varandra på dagarna. It goes without saying att de vi jobbar för inte har så mycket att tillägga.

Du och jag tar flakmopparna och åker bort till cafét på Karolinska för att köpa lunch. Du beställer köttbullemacka och en festis. Det kryper en nyckelpiga på din hand.

"Var det bra så?" undrar hon bakom kassan som du redan har försökt bjuda ut men fått nobben av.

"Nej det är inte bra. Men det är så" svarar du.

På något sätt tycker jag att du summerar sommaren alldeles utmärkt åt oss där och då.