Affären ligger här nere på hörnan. Oansenlig utan någon marknadsföring. Om du går förbi utan att veta att den finns är det lätt att du missar den.
Samma ägare i alla år. Samma vinnande koncept.
Tonåringarna som går i skolan i närheten hänger där på rasterna och köper choklad och laddar sina mobiltelefoner. Alkisarna köper cigg styckvis ur ett paket som ägaren har liggande på en hylla bakom kassan. Vi andra köper toapapper och mjölk på sin höjd. Ja okej då, jag personligen handlar upp hela kylskåp hos honom men det är det ingen annan som gör.
Trodde jag, tills jag kliver ner en kväll i oktober och plockar på mig bröd, smör och ost och tar upp plånboken för att betala.
"Kompis, du brukar handla här ganska ofta va?"
Det är ingen fråga han behöver svar på. Han vet att jag är där tre, fyra gånger i veckan för att jag har minne som en guldfisk och aldrig kommer ihåg att handla det jag behöver någon annanstans.
"Visst" säger jag "jag är här en del".
"Köpa rom?" frågar han och ställer upp två liter på disken. "Fin rom. Jamaica du vet". Så den kvällen kommer jag hem med bröd, smör, ost och ett par flaskor rom. Perfekt.
Efter det så eskalerar vår vänskap snabbt in ett partnerskap kan man säga. Varje gång jag kommer in i affären och möter ägarens blick så vet jag att han kommer att ha ett fantastiskt specialerbjudande till sin bästa kund. På kort tid köper jag en bandspelare, tre telefoner, en dator som "visserligen har stått ute i regnet men du får den billigt kompis", mer rom, en hel bal med toapapper och sist men inte minst en kanot.
"Jag måste sluta komma hit" säger jag en dag. "Jag blir ruinerad".
"Bra erbjudanden växer inte på träd kompis".
"Ja hur som helst så var allt det där toapappret ett impulsköp som jag ångrar. Jag har tvåhundra rullar i hallen. Kommer knappt in".
"Jag har fått in lådor med vin". Den vanliga proceduren; han lanserar det senaste på disken för mig och jag väger det i handen medan han kör införsäljning. "Bra rödvin!"
"Från Bulgarien?"
"Kompis, etiketten är bulgarisk men vinet kommer från Italien. Du gör världens affär. Jag har fyrahundra flaskor. Ska du ha femtio?"
"Femtio flaskor?"
"Som jag sa kompis; träden är inte fulla av erbjudanden".
"Jaha det låter ju bra men du har inget vitt?"
"Nej bara rött. Varför vill du ha vitt?"
"Jag får så lätt rödvinspattar. Det ligger i släkten".
Man kan undra om du bor i samma förort som mig, men antagligen inte, den där typen av tobaksaffär finns överallt.
SvaraRaderaVilken underbar vardagsskildring! Skönt flyt i texten och du skriver på ett sätt som gör att man vill läsa mer & mer.
SvaraRaderaHaha, du kan få kränga toapappret åt mig, jag gör slut på minst en rulle om dagen. >< *SAY NO MORE*