Det är genant för oss båda när vi träffas på gruset längs Årstaviken. Din overall ser för taskig ut och du ser ut att hata det du gör. Du flåsar på ett sätt som bara lungsjuka kan göra, men du tar dig framåt i alla fall och är på väg förbi mig innan du ser att det är jag.
"Staffan, det var länge sen" säger jag lakoniskt.
"...jo...det...måste...vara flera år va?"
"Jag märker ju att du är lite upptagen just nu med att kuta Årstaviken runt och det här är kanske fel tillfälle men tror du att jag kan få tillbaka min tjugo tusen spänn?"
"Vad...menar du? Nu?"
"Ja. Nu."
Flåset är borta.
"Jag har dom inte."
"Nu gör vi så här. Jag är ute på promenad. Jag strosar i solen och tar det lugnt. Går och tänker på mitt. Och så dyker du upp. Jag har inte ätit på en vecka. Jag är less på att vara hungrig. Nu joggar jag med dig bort till Gullmarsplan och så går vi in på banken där och så tar du ut pengar till mig. Okej?"
"....."
Så jag tar honom i armen och vi börjar springa tillsammans och jag hoppas verkligen att ingen ska få syn på oss. Vi är osannolika ihop.
In på banken. Han tar faktiskt ut pengar. Jag rafsar åt mig dem. Vi är ute på gatan igen.
"Du" säger jag "du är inte sugen på och käka lite? Vi kunde åka över till söder och äta på fulindiern på Ringvägen. Det var så länge sen vi hann prata ordentligt. Jag bjuder".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar