samtidigt på Karlavägen

Vi har hamnat på en gigantisk privatfest i en våning på Östermalm. Det är oktober och grå höst utanför fönstren och av någon anledning har du på dig din finaste julslips.

"Den här festen är fantastisk" säger du och tömmer ett glas oliver rätt ner i strupen. Det är ett mysterium att du kan äta så många samtidigt.

"Men varför blinkar din slips?" undrar en fuskblondin tårögt.

Själv försöker jag lista ut vad det är för låt dom dansar till i en annan del av våningen, men blir avbruten av en gubbe i fiskbensmönstrad kavaj med en tandpetare i mungipan.

"Det är jag som har festen. Det är jag som är festen" säger han.

En dag hoppas också jag äga en sån här våning och ha en sån här fest. Vi måste vara över hundra personer som äter och dricker på fiskbenets bekostnad. Hela diskbänken i köket dignar under ett berg av frukt och kött upplagt på stora fat.

"Bara ät och vräk i er!" skriker gubben, "bry er inte om vad det kostar".

Och folk verkar ta honom på orden. Det slinker ner snittar och prosciutto i stora lass blandat med bubbel och bärs. Jag vet inte vem han är. Jag vill nog inte veta.

Blondinen har lurat dig till att sätta julslipsen runt pannan och gå ner i spagat. Jag kan se i ditt ansikte att du inte kommer att kunna ta dig upp ur den ställningen för egen maskin. Jag lämnar dig åt ditt öde och tar mig ut till vardagsrummet och står och pratar med en gallerist ett slag. När galleristen förstår att jag varken målar eller samlar på konst börjar han titta över min axel.

Jag fortsätter in i det som måste vara biblioteket. En kille sitter i en skinnfåtölj och klinkar på en gitarr. Jag slår mig ner bredvid honom i soffan.

"Vad är din ursäkt?" frågar han.

"Jag har ingen" svarar jag. "Jag känner typ ingen här".

"Det är okej. Du missar inget".

Då känns det genast lite bättre. Vi blir sittande i biblioteket. Han klinkar på gitarren. Jag hittar en dosa på bordet och sätter på text-tv. Vi säger inget mer till varandra.

Från hallen hör jag hur folk skriker och undrar om någon har ringt efter ambulans. Det är det tydligen någon som har gjort. Jag bara vet att det är dig det hela handlar om.

Blondinen hittar mig. Hon har julslipsen runt sin hals.

"Din kompis.." börjar hon "...det är nog bäst att du kommer".

Jag stänger av tv:n och går ut i hallen och tar på mig skorna. Gör mig redo för en lång natt. På avstånd hör jag sirenerna närma sig.