The Standard, NYC

Ja du läste rätt.

För en gångs skull befinner vi oss inte i Stockholm utan på Manhattan. Vi har ätit en fantastisk middag; ostron, hummer, cava, espresso. Den där svenska tjejen som jobbar i NYC sen ett par år, med alla sina kontakter, snackade till oss ett bord fastän det egentligen var omöjligt. Hon sa visst att vi var från ett svenskt gastronomisällskap som var väldigt inflytelserikt. Tjenare.

Det är italienskt tema denna afton: Jag sitter i svart Pradakostym. Skjorta och slips från Armani. Skorna ett par ScalperS Black Label att dö för. Det gjorde jag nästan när jag såg dem i ett skyltfönster på andra sidan gatan och sprang rätt ut i trafiken. Jag kommer att bli tvungen att ljuga för min fru om vad de kostade. Å andra sidan ljuger hon om det mesta här i världen och tror att jag går på det. Tjenare.

Ted Nugent sitter vid bordet bredvid och dricker mineralvatten. Han äter en grönsallad och pratar med en kvinna om jakt och om hur republikanerna ska återta makten vid nästa val. Motor City Mad Man känns far out flippin om ni fråga mig, men ingen kan ta ifrån honom hans snygga gitarrarmar. Men varför den där Stetson-hatten inomhus? Because its AMORICA? Okej, vi accepterar det.

Efter middagen har vi landat på bakgården och spelat rundpingis med the averege Joe, dock på Manhattan-vis om ni är med mig. Vi snackar long drinks och yviga hårmanar som doftar lavendel och storstad på en och samma gång. Jag har smashat ut en grym donna som gav mig världens upplägg och var på väg att göra halal med nästa person också när det var dags för mig igen, men då slog jag blint i luften och missade kapitalt. Dessutom spillde jag ut min tolv centiliters dry martini och tyckte att donnan som jag skickade ut borde köpa mig en ny. Hennes buisness-suit till pojkvän gav mig onda ögat så jag jag tog ut min frustration på bartendern istället:
Make me a new one. And this time i want it bigger!

Natten är varm och magisk och det går inte att gå och lägga sig. Imorgon ska vi flyga hem men det skiter vi i just nu och i taxin lite senare nynnar vi på Empire State of Mind med Alicia Keys och låtsas som om det inte kommer att göra ett dugg ont att kliva ombord på en SAS Flight to Stockholm Scandinavia. Jag säger bara tjenare.

Vänta här nu.

Jag sitter ju och drömmer. Det är bara en vanlig pokerkväll på Frejgatan och Frasse har somnat över korten. Jag skäms över pizzakartongerna på golvet; det har varit en stökig vecka och jag lagade visst ingen mat. Det stinker sopor i lägenheten. Min fru är på Malaga och jag kan lätt tappa fotfästet när hon sticker.
Att hantera sig själv är inte det lättaste.


"Frasse, vi ser ditt par i sjuor" säger Adam och slänger in en hundring i mitten. Igen. Han tänker inte ge sig men jag vet att han sitter med skräp och att jag kommer att ta hem potten. Inte en chans att han knäcker mig.

Jag synar Adam och gör mig beredd att håva in pengarna och beställa resan som tar mig till The Standard, NYC.

Tjenare.