vinna på hästar

Vi sitter på Babylon i Björns trädgård med dom tajta skinnjackorna överallt runt omkring oss. Klockan är strax efter fem på eftermiddagen och Sara har precis ramlat av stolen för första gången ikväll. Hon slår huvudet i golvet och det låter otäckt.

Som tur är så spelar dom en Bob Dylan platta på ganska hög volym, vilket innebär att man bara kan ana vilken smäll det egentligen måste vara. Flera av oss väljer att titta åt ett annat håll för att slippa ingripa. Visst är Sara bussig, men att hjälpa henne upp på stolen skulle vara att visa de tajta skinnjackorna att vi ingick i samma sällskap som henne. Vilket vi alltså gör.

Nåväl.

Sara sitter upp igen och får mot alla odds beställa en runda till sällskapet av den söta servitrisen. Alla runt bordet, inklusive vi som låtsades som ingenting när hon föll i golvet, beställer och låter Sara ta notan. Det är möjligt att vi kan smyga till oss drinkarna utan att de tajta skinnjackorna runt omkring märker att vi är i samma sällskap som henne.

Det är en varm sommardag mitt i semestern. Folk är lediga och har kommit ut tidigt. Med sina skinnjackor. Gud vad jag önskar att jag kunde komma i en av de där jackorna, men jag är för fet. Jag har frisyren, jag har skorna men jag kan aldrig få jackan. Mitt babyhull rann aldrig av mig när jag växte upp. Och jag gillar remouladsås för mycket.

"Gud vad jag älskar Söder" säger jag till killen bredvid mig, som inte tillhör vårt sällskap men som ändå har listat ut hur allt hänger ihop. Han har skinnjacka och knullrufs.

"Ja jag med" säger han.

"Tänk om man kunde vinna på hästar" fortsätter jag. "Det första jag skulle göra är att köpa en trea här i krokarna".

"Vad är din B-plan om du inte vinner på hästar då?"

"Då gifter jag mig med henne" säger jag och pekar på Sara. "För hon har vunnit på hästar".

Han slänger en blick på Sara som precis försöker resa sig upp utan att lyckas.

"Ja det är fint med kärlek" säger han och verkar mena det.