Fingret på avtryckaren

Årets firmafest har brakat loss och min plan är att komma sent och gå tidigt. Därför dyker jag upp först vid tio på kvällen. Buffén är avklarad och paraplydrinkarna har rullat in så att säga. Vis av erferenhet vet jag att närvaro är bra, men bör vara kort och koncis om man ska överleva.

Åke ger järnet på dansgolvet och har knäppt upp ett par knappar på skjortan. Ett par knappar mer än vanligt. Och då kan han ändå vara väldigt generös med sitt håriga bröst till vardags. Åke är 57 men svår på småtjejerna i receptionen, det är bara en av alla hans svagheter som vi uppskattar. Åke verkar ha valt motsatt strategi vad det gäller närvaro; han har helt klart kommit tidigt och planerar inte att gå hem överhuvudtaget.

"Åke, du spiller ut drinken" säger jag.

"Ge mig en ny då" svarar han.

Så jag hamnar i den provisoriskt uppställda baren gjord på två stolar och en liggande dörr. Där står Erika och serverar med våta ögon.

"Säg mig Erika" säger jag till henne när jag måste luta mig över dörren för att hon ska höra, "varför är allt precis som man kan vänta sig?" Hon rynkar pannan och försöker förstå. "Jag menar, varför blir jag inte förvånad?"

"Jag är verkligen inte upplagd för filosofi, älskling. Vill du dansa?"

"Det är det jag menar Erika. Det är precis det jag menar".

I ögonvrån ser jag min chef skämta om sin vigselring med hon som jobbar på lagret. Thomas som kör truck och är hemligt förälskad i den tjejen, sitter på en stol en bit bort med en ölflaska i handen och ser ut att ha fått en dröm kraschad mot huvudet. Han som spelar skivor i ett hörn är flankerad av Hassan och Mia, som från varsin sida försöker påverka vad han ska spela härnäst. Thomas går runt med ett kycklingspett i handen som han använder som mikrofon när han sjunger med i låten som just nu spelas. Och själv dansar jag med Erika.

Efter ett par låtar så tystnar musiken i högtalarna och någon key account manager går upp på en scen och det är hallelujah hit och hallelujah dit och sedan dyker det upp ett gäng musiker med svettband runt pannan och kör igång 1999 med Prince och festen expolderar i konfetti och kvinnoskratt. Vi är framgångsrika. Vi får vara med. We are the in-crowd.

Peter sticker till mig ett glas.

"Dricker du det här så är det god natt" säger han. Så jag sveper rubbet och hela havet stormar. När bandet drar igång Do ya think im sexy är jag såld. Och Erika med.

"Jag älskar den här låten" skriker hon i mitt öra. "Och jag älskar killen som spelar på den där grunkan" säger hon och pekar.

"Basisten" svarar jag. "Alla tjejer gillar basisten".

"Ja men kolla in hur hans finger pumpar på strängarna! Herregud tänk om hans finger gjorde det där med mig!"

"Ja han är duktig" svarar jag.

"Duktig? Gosse, han är ett proffs". Vi står båda och stirrar på basistens finger. Erika fortsätter efter en stund. "Tro mig, han är ett proffs".