”Jag är mycket orolig” säger jag till Kim när hon äntligen ringer tillbaka efter mina fyra samtal som alla har blivit kopplade till telefonsvararen.
”Jag har bara suttit i möte. Men hur är det fatt?” frågar hon.
”Jag vet inte vad jag ska tro. Jag vet inte var jag ska börja”. Jag sväljer djupt. Orden stockar sig i strupen.
”Dante, lugna dig. Berätta bara”.
”Jag loggade in på min blogg i eftermiddags och såg att den hade fått ett nytt utseende”.
”Va?” säger Kim. ”Vad menar du?”
”Den ser helt annorlunda ut. Någon har förändrat layouten helt och hållet. Det är inte jag”.
”Men varför skulle någon ändra utseendet på den?”
”Kim jag vet inte. Och det var inte det enda. Någon hade lagt dit en mejladress också som jag inte känner igen”.
”Hade någon skrivit saker på din sida?”
”Allvarligt. Det är vansinne. Någon har kapat sidan. Gjort om utseendet och lagt ut en mejladress. Någon har lagt ut sthlmunderytan@gmail.com och jag vågar inte ens tänka på vad som händer om folk börjar mejla dit. Folk kanske tror att de mejlar till mig”.
”Vad gjorde du när du upptäckte det här?”
”Jag mejlade till den där adressen. Och jag fick svar”.
”Men det är ju sjukt, Dante. Vad skrev du och vad fick du för svar?”
”Jag skrev: vem är du som gör så här? Varför har du tagit över min sida? Och svaret som kom tillbaka var: jag har inte tagit över din sida. Det är jag som är Stockholm Under Ytan. Det var det enda. Och jag blev livrädd”.
”Men du måste väl bara kunna återställa sidan som du vill ha den och ändra lösenord så att ingen obehörig kan komma in igen?” frågar Kim.
”Jag vet ju inte hur personen tog sig in sist. Han eller hon kan kanske göra det igen”. Vi tystnar båda två. Sitter och lyssnar på varandras andetag i telefonen. ”Kim, jag tror att det är lika bra att jag låter det vara”.
”Vad menar du?”
”Det är säkert bara någon som vill skämta. Det ordnar sig”.
”Ska du inte ringa polisen?”
”För att en finnig datahacker har lag till en mejladress och utger sig för att vara mig? Skulle inte tro det”.
”Har du kollat så att personen inte har varit inne i dina texter och ändrat också?”
”Det var det som var det märkliga” säger jag, ”när jag skummade de kommande inläggen så var det ett par rubriker som jag inte riktigt mindes att jag hade satt dit”.
”Det känns inte bra” säger Kim. ”Någon annan skriver dina texter också”.
”Något är fel. Jag vet bara inte vad. Jag kanske inbillar mig alltihop”.
”Låt oss hoppas att du har rätt” säger Kim.
LoL! Är det lispysen som varit i farten igen? ;p
SvaraRadera”Jag skrev: vem är du som gör så här? Varför har du tagit över min sida? Och svaret som kom tillbaka var: jag har inte tagit över din sida. Det är jag som är Stockholm Under Ytan. Det var det enda. Och jag blev livrädd.”
Scary shit! Hoppas det löser sig.
Jag har skrivit en uppföljning nu. Eller egentligen är det väl lite "vad som hände innan".
Nej du Jejje, det är inte jag.
SvaraRaderaDu borde nog ändra lösenord innan den andra personen gör det.
Jag håller med Lispysen.
SvaraRaderaDags att ändra lösen.
Jag tolkar det som att du kommenterar faktumet att många antar att det är ditt vardagsliv du skriver om, när det lika gärna kan vara påhittat alltihop. Men det kanske är jag som övertolkar.
SvaraRaderaJag tycker om Kaspers analys.
SvaraRadera