Birkastan ligger där det ligger. Du sitter där du sitter.

Det är TV-kväll i soffan. Jag har haft en tuff dag.

"Du är ju inte Ziggy Stardust, precis" säger hon.

"Ursäkta?"

"Jo jag sa att du är ju inte Ziggy Stardust. Precis."

Tänk. Äntligen någon som berättar något som jag inte redan visste.

"Fast de här utslagen som jag har på kinden sedan ett par år tillbaka, kan man inte missta dem för att vara den sminkade blixten som Ziggy har?" undrar jag. "Om man kisar på avstånd?"

"Nej."

"Vi måste verkligen sluta kolla på Kobra. Du får så mycket idéer."

"Jag skulle vilja säga till dig att jag älskar dig."

"Varför gör du inte det då?" frågar jag.

Men hon säger inget mer. Sa hon precis att hon älskar mig eller sa hon det inte? Jag vet faktiskt inte. Det enda jag vet är att jag inte är Ziggy.

"Du har röda ögon. Du behöver clear eyes" säger hon.

"Jag minns när du behövde clear blue" svarar jag.